The Battle of Love

Awww, kom att tänka på Twilight efter "Deal" hahah. x)
Otroligt bra! As always! ♥

Haha, gillar Lexie.
Lite likt Twilight kanske men jättebra ändå!

nu när du säger så, jag tänkte inte på det innan alls faktiskt, men tack så mycket! ♥


Tack!

Helt grymt! :'D Men jag förstår inte varför det liknar Twilight? D:

Byracka, blodsugare...

O.O

Hahah, men awesome!!!!!! ;D

Oh.. Aah, nu förstår jag. x)

Du är awesome!!!! Alla ni är awesoma!
____________________

Chapter 31 - Can't Hide
Part Two of Two

Draco Malfoy

Jag höll om Emily så hårt jag bara kunde och jag vill aldrig släppa. Jag strök hennes lite på armen. Något kändes fel.
"Lexie" skriker jag högt eftersom hon stuckit för att leda reda på material till ett tält.
Hon kom så snabbt att jag nästan blev rädd.
"Vad är det?" frågade hon lugnt.
"Känn."
Hon kände på samma ställe jag känt på. Emilys arm hade en liten rund kul aktig form inuti. Man kunde tro det var en ganska stor finne eller något men nu kan ju hon inte få finnar.
"Ge mig en kniv."
Jag gjorde som hon sa och Lex tog kniven och snittade upp Ems skinn en bit. Detta gjorde mig äcklad. Jag gillar inte blod eller att se människokött. Lexie stoppade in två av sina fingrar och började ´leta´ efter var det nu var.
Hon tog ut fingrarna som var alldeles blodiga och visade en kula.
"Fattar inte."
"Det är en kula. Träkula och det var bra att du sa till."
"Hon kan ju inte dött."
"Nej, eftersom det inte satt i hjärtat men vampyrer ska endån inte ha trä i sig."
Såret såg inget vidare ut, fast stanken var nog det värsta. Jag kastade en förtrollning så det läkte igen. Lexie log lite åt mig och jag log tillbaka.
"Varför valde ni den goda sidan?" frågade jag.
Hon kollade ner på marken och började mumla lite för sig själv. Sen mötte hennes violetta ögon mina och log lite svagt.
"För att gott alltid segrar. Och för att jag vill försvara min mamma."
"Försvara din mamma?"
Hon fick tårar i ögonen men hon torkade bort dom med handflatan och nickade.
"Min mamma stod upp för dom goda, och bara för det så dog hon."
Jag la Emily lite försiktigt på gräset och satte mig hos Lexie. Jag kramade henne lite lätt och torkade bort dom nya tårarna.
"Hur var hon?"
"Kestrel Shagwell var en av dom pålitligaste i byn. Hon hade också lila ögon som jag och blondt hår med bruna toppar. Hennes snällhet kunde ingen jämföras med. Hon gjorde allt för att andra skulle vara skyddade och glada och tänkte inte en sekund på sig själv. Hon blev dödad av Kandos vad jag vet, men inte varför. Hon dog när jag var 9."
"Är det därför du hjälper till?"
"Lite. Jag vill kunna hämnas på honom för det han gjorde även om det är flera hundra år sedan."
Jag sa ingentingen för det behövde jag inte. Tystnaden var det som hjälpte nu. Hon snyftade ett långt tag men sen slutade hon och kramade mig.
"Tack. Jag förstår varför Em gillar dig" sa hon och jag kunde inte undgå att rodna.
Emily. Jag kollade på den livlösa kroppen och skakade om henne.
"Varför vaknar hon inte?"
Lexie reste sig upp och gick fort till Em och satte sig brevid henne på den andra sidan. Hon tog handen på hennes hjärta och efter vad som kändes en evighet kollade hon upp på mig.

Nej! Nejnejnej, inte ska väl Emily dö nu också? D: Hon får intee! Stackars Draco. :c

Men det hindrar inte kapitlet från att vara totally awesome. 83 ♥

LEXIE! DU SKULLE BARA VÅGA SKRIVA ATT HON ÄR DÖD! JAG KOMMER BLI SÅ BESVIKEN PÅ DIG OM DU GÖR DET! DDDDDDDDDD: