And what about home? [Rollspel]

Jag stannade i en glänta. Den såg ljus och fridfull ut. Lite långre borts skymtades en liten damm. Jag gick dit sakta. Jag hade ju ingen tid att passa direkt. Dammen hade ett mörkt vatten som var stjockt och i dammen låg bladen nästan som ett täcke.

(( här sover man en natt så missar man hela livet typ. ))

Jake står fortfarande i fönstret när solen går upp. Han ser inte Alyss längre så han lämmnar fönstret och börjar gå, men snart stöter han på Klaus och en av tjejerna vid trappan. Han tittar på dem men han har inte lust att bråka " har nu suttit här hela natten, eller svara inte på den men jag undrade vet ni om man får frukost på den här jävla skolan?"

Klaus tittar på Jake.
"Är du alltid hungrig?"sade han utan att egentligen fråga det. "Nej, vi vet inte vart man får frukost på den här jävla skolan."

Janice nickar medhållande. Det minns hon inte heller, hur det känns att äta något. Hon har inte ens testat om det går att äta som en vampyr.

" ja jag är alltid hungrig nej vad tror du smartskaft" Jake var spydig igen. " men kan du akta på din feta rumpa så jag kan få gå ner för trappan idag eller?"

"Du är varulv", sade Klaus roat. "Hoppa..."
Han skulle inte flytta på sig, Kol skulle ha försökt slå till honom vid det här laget och åkt in i väggen då han missat. Kol, den yngste brodern, idioten som aldrig såg sig för. För en gångs skull kunde Klaus säga att han saknade sin brors irriterande stämma...

" visst tror du inte att jag klara det eller?" " ha du ska allt få se på hopp!" Jake backa ett steg, sprangfram och hoppade till dörren på andra sidan, han landade på huk och ställde sig upp. " så kunnde jag hoppa eller!" sa Jake spydigt till Klaus. " du vet hemma i Forks klippdyker jag, det var det jag höll på med när jag kom hit" sa Jake och lät värken elak eller spydig längre, han vart tomm helt plötsligt.

Janice iakttar de två andra. Lägger saker på minnet under tiden som hon inte visar något spår efter känslor. Men hon reser sig och går iväg. De kan få diskutera det själva.

Klaus flinade.
"Tror du att du är bra endast för att du klarade av det där?"fnyste han och ställde sig upp. "Din sorts varulvar så känner ingen smärta då de förvandlas. Min sorts ben knäcks och bryts i olika vinklar."
Han lade huvudet på sned och funderade på ifall han skulle göra något som han skulle ångra, men bestämde sig för att inte göra det.

" hur vet du det, du är ju bara en jävulsk vampyr!" sa Jake till Klaus!