Svart EMO

såååååååå jävla awzome kapitel

AHHH SÅ HIMLA BRA!!!

OMG ni är sååååååå jäkla snälla! Nu känner jag mig tjatig, men vet ni hur AWESOME ni är, dudes?! Jag saknar ord Jag kan bara säga; you’ve made my day ♥♥♥ Och förresten, lite random grej som jag bara vill säga till någon men ingen lyssnar , jag har beställt en bok och stod som 4:a i kön, och fick vänta i typ 3 månader, och igår kom den. Och bara för det kunde vi inte hämta boken, och idag (söndag) är biblioteket stängt, och imorgon är det skola... Gaaaah jag blir bara så arg! >x( Men som sagt, jag loggade in här och så blev jag glad av era kommentarer
Här är erat kapitel, guys!


Kapitel 38 (WOW! I’m impressed of myself... Fast jag skulle inte ha kommit någon vart om ni inte peppat mig. Thank you ♥ )

Nicholas
Första veckan på Hogwarts var ett jäkla HELVETE. Alla stirrade på mig som om jag var något freak, och de undvek mig som om jag bar på något Rymma-Från-Hogwarts-Och-Inte-Lära-Sig-Någon-Magi-virus.
T.o.m. Keith, som nu var en populär elev och bästa vän med Blaine, ignorerade mig. Ännu värre, han stirrade på mig som om han inte kände mig alls.
Men det var inte det som sved mest. Kimberlie var inte där. Jag hade bett henne, gett henne order, hotat henne (hehe... bara om hennes månadspeng hos Lucy och Primo!) om att hon skulle åka tillbaka till Hogwarts. Jag hade åtagit mig det jäkla idiotiska smutsiga dödsätarjobbet med hoppet om att kunna dela allt med Kim när jag väl var på Hogwarts, och tillsammans (och kanske med Dumbledore) hittat ett sätt att frigöra mig. Om det var någon som jag kunde dela min hemlighet med, var det Kimberlie. Hon skulle veta vad jag behövde göra. Hon skulle veta hur jag skulle göra. Men nu var hon inte där. Och det var ingen jag kunde dela min hemska hemlighet med.
Någonting började gnaga i mig. Jag försökte skjuta undan tanken för tusende gången, men den kom tillbaka, lika oroande som någonsin. Hur mycket jag än försökte strunta i det, så visste jag att det var sant.
Dumbledore visste.
När den största trollkarlen i världen känner till att man jobbar för den onda sidan, ska man bli lättad eller rädd? För visst, han kan ju hjälpa en att bli av med de, men å andra sidan, tänk om han kastar ut en från skolan som den onda sidan ska ta över? Ärligt talat, vem skulle bli argast; dödsätarna eller Dumbledore? Svårt att säga.
Men det var någonting annat som hade varit konstigt i rektorns kontor. Jag hade anat, nej, känt Kimberlies närvaro. Ja, det var helt vrickat (jag började nog bli helt galen, som gick med på att jobba för den onda sidan och trodde min bästa vän var någonstans där hon omöjligt kunde vara), men jag hade en sekund varit alldeles säker. Det kändes verkligen som om hon vart där, vakat över mig.
En hemsk tanke slog mig. Tänk om hon dött?! Och hennes spöke vakade över mig?! En liten del av mig (1%) blev plötsligt lättad; om hon var ett spöke kunde jag snacka med henne och få hjälp med mitt problem. Men 98% av mig blev helt förtvivlad; VARFÖR I HELVETE LÄMNADE JAG HENNE SÅDÄR UTAN SKYDD?! ALLT ÄR MITT FEL! En annan del, 0.5%, var rädd och tänkte; åh fan nu har jag ett spöke efter mig! Och den sista delen, 0.5%, blev besviken (hur ska jag någonsin kunna bli ihop med ett spöke?)
Jag skakade på huvudet. Det var ingen idé att tänka sådär. Kim var inte död. Hon kunde klara sig själv. Hon kunde faktiskt mer magi än mig. Kim var förmodligen påväg till Hogwarts nu, eller hade bestämt sig för att leva vidare hos Lucy och Primo. Ja, så var det. Hon hade hävt imperiusförbannelsen, och sagt att jag hade rymt. Och nu levde hon lyckligt.
Jag intalade mig att det var sant och fortsatte skriva av tavlan. Snape’s lektioner var inte så hemska; jag var duktig på trolldryckskonst. Och professorn trakasserade mig iallafall inte, som han gjorde med vissa andra elever.
Jag gjorde en sista sväng med pennan, och väntade på vidare instruktioner. När Snape fått tyst på alla viskningar (han gav oss bara en blick! Wow, snubben var imponerande) så började han ställa frågor om texten som handlade om amortentia. Vi skulle tydligen inte göra själva drycken eftersom den ansågs vara för elever som gick 6:e året på Hogwarts, men vi skulle lära oss teorin och skriva i våra böcker om det. Mina tankar fladdrade iväg medan Snape malde på.
Kimberlie verkade inte alls intresserad av mig. Hon såg på mig som en brorsa. Men om, OM, hon kom till Hogwarts, skulle hon ändra sig då? Skulle Kim tycka jag var hjältemodig och cool och bli kär i mig?
Säkert inte.
Men det fanns ju ett annat sätt... Jag tittade misstroget på receptet i min bok. Jag var duktig på trolldryckskonst. Och drycken verkade inte alltför svår. Jag hade suttit uppe hela nätter och läst om andra trolldrycker de gått igenom när jag var på rymmen, och det fanns några MYCKET svårare än amortentia bland de. Och efter det... Då kunde vi bli ihop. Och sedan, eftersom som jag var så jäkla bra på att kyssas (okej jag hade aldrig kysst någon...), skulle jag inte behöva ge henne mer trolldryck, och hon skulle älska mig av sig själv, och eftersom hon verkligen blivit snygg nu skulle hon nog bli populär, och om jag var ihop med henne skulle jag också bli det...
Stoppa det, tänkte jag ilsket. Man ska inte tänka så. Har jag blivit galen?! Aldrig att jag skulle göra så mot Kim.
Jag insåg att jag t.o.m. pratade för mig själv. Allt det här var för mycket för min hjärna. Jag behövde någon att dela mina hemligheter med, men jag hade inga vänner. Inga kompisar. Ingen Kimberlie.
Lektionen tog slut och jag packade ihop mina saker.

SUPERDUPERBRA!!!!!! KIM VISA DIG DU VILL JU PRATA MED HONOM…

BRA! Stackars Nick. Han vet inte att Kim lever och
finns där. Han behöver Kim!

SUPER, MEGA, AWESOME, BÄST !! Hmm... Finns det ett sånt ord som.... SUPERMEGAAWESOMEBÄST !!! Hoppas Kim visar sig för honom. Hon ville... Nej vänta... Hon MÅSTE prata med honom

Håller med...KIM PRATA MED HONOM!!!

Åh ni är så awesome, guys Ni vet inte hur kul det är att se era kommentarer Kapitel kommer snart.... Har haft fullt upp med rensningen i skolan, eftersom man ska byta skola till högstadiet, men jag tror kapitlet kommer imorgon kväll.... Typ

Gör gärna ett nytt inlägg, så jag akn skriva ett kapitel

Vad bra att det kommer mer (LÄNGTAR)