Vamäxan Sarah

Okeij, NICE!

jo fortsätt ♥

Awesome
Stör mig lite (eller mycket) på Seth men din berättelse är awesome

Haha, han ska vara lite... Dum.

AWESOME! ♥

SUPERBRA!!!!!!!!!!!!

NI ÄR BÄST! ♥

Förlåt att detta kapitel inte kom igår som lovat...

”Hur visste du allt det här?” frågade mamma med en ton som kunde betyda irritation och oro. Jag hade äntligen lyckats prata med mamma utan att pappa eller Miranda – eller någon annan – hörde. Nu skulle jag bara pressa fram att jag skulle träffa Nessie för pappas skull och sedan skulle jag... Nej, jag kunde inte åka tillbaka till Beauxbatons... Jag skulle i alla fall inte stanna här.
”Pappa berättade” sa jag och hoppades att mamma inte skulle bli för arg på pappa för att han berättat för mig. ”Men du vet att pappa kommer bli mycket besviken på både dig och mig. Om jag inte får träffa Nessie i dag förstås” fortsatte jag, och försökte få det att låta som om jag inte alls ville träffa Nessie. Och det vill jag inte heller, utan jag ville inte att mamma ska vinna. Inte att det alltid ska vara efter hennes regler vi spelar. Inte hela tiden.
”Okej då. Men inte för dig eller Nessie, utan för din pappa” sa mamma och jag kunde inte hejda ett hånleende. ”Fast jag kan fortfarande ändra mig” varnade hon.

Mamma hade lovat att jag skulle få träffa Nessie efter middagen. Och eftersom det var efter middagen nu så stod jag i vardagsrummet och väntade på att mamma skulle prata med Nessie om det först.
Jag hade aldrig trott att jag skulle bli... Nervös för ett sådant här möte. Men det var jag, jag kunde knappt hålla min händer stilla. Det var som om de ville skaka så här mycket.
Men jag kunde inte hålla mig längre, så jag smög fram till dörren där jag antog att Nessie var. Och påmindes på samma gång att Seth hade varit där idag. Men det fick jag ta hand om senare.
Jag tryckte örat mor dörren och hörde en ljus och ganska svag röst fråga:
”Men vem är Sarah?”
”Din tvilling syster. Hon är också en vamäxa såklart” svarade mamma. ”Vill du inte träffa henne?” frågade hon lågt.
Jag drog efter andan. De pratade om mig, och nu var det avgörande ögonblicket. Om hon svarade nej skulle jag absolut inte få träffa henne. För allt var ju efter vad ”stackars lilla Nessie” vill. Jag kunde riktigt höra hur mammas hjärta slog också, för om Nessie inte vill träffa mig skulle ju hon vinna till halva priset.
”Hm... Okej” hörde jag Nessie säga med sitt svaga och ljusa tonfall. Jag hörde hur mamma sa att hon skulle hämta mig så vi skulle kunna träffas omedelbart, och förstod att det var nu eller aldrig om jag skulle hinna springa ner igen.
När jag kommit ner tog det inte mindre än 30 sekunder innan mamma kom ner i trappan.
”Du hade tur Sarah” sa hon missnöjt. Det var helt uppenbart att hon inte alls skulle velat det här.
”Vad? Ville hon träffa mig?” sa jag och försökte spela med. Men det var svårt att ställa frågorna när jag redan visste svaren.
”Oturligt nog, ja” sa mamma och började gå upp för trappan igen. Jag följde efter henne upp till rummet jag nyss stått utanför och gick in med mamma.
”Hm... Hej” sade jag kort och sa det på den tonen att hon förstod att jag inte ville börja på samtalet.
”Hej, som du vet heter jag Nessie” sa en tjej som hade kanske långt, brunt hår. Hon var väldigt fin – inte lika fin som jag själv såg på mig – utan passligt fin. Fin nog för att Seth skulle kunna bli ”kär” i henne. Men när Nessie sa det där verkade hon osäker, och det fick mig att inse att hon inte var som mig. Hon släppte fram sina känslor utan att inse det. Det skulle aldrig jag göra.
Jag vände mig till Elena för att försöka mig på en liten komplimang.
”Är det där verkligen min syster? Jag har inget minne av henne när hon är så där... fin” sa jag ogillande. Elena nickade, nu var hon glad, jag såg det på henne. Nessie rynkade ögonbryn, hon trodde såklart att hon hade gjort något fel. Jag hade ju trots allt sett väldigt ogillande på henne.
”Jag måste gå ner och fixa några grejer” sa Elena och började gå mot dörren. När hon kom gemsides med mig viskade hon ”Bete dig nu!”. Jag hann inte ens vända mig om till Nessie igen innan jag insåg att hon hört det, och hon hennes ansiktsutryck visade starkt att hon inte gillade mig.
”Jaha, så vad gillar min tvilling att göra då?” frågade Nessie för att lätta på spänningen i rummet. Men jag fick för mig att den bara blev tjockare. Jag suckade och undrade om hon redan förstått at jag inte gillade när hon kallade mig ”sin tvilling”.
”Inte vara med dig? Och skulle börjat på Hogwarts. Om inte du kommit i vägen” spottade jag ur sig av ursinne. Jag försökte få henne att förstå att jag inte ville gå något alls att göra med henne, hon var bara ett hinder på vägen upp till Seth.
”Jag är verkligen ledsen, men det är inte mitt fel att jag aldrig fick reda på att mina föräldrar inte dött” sa Nessie kyligt och innan hon han protestera kom Elena in genom dörren.
”Har ni haft det trevligt?” frågade hon och såg på mig, som hade ett socker sött leende. Nessie verkade inte fatta någonting, men även hon log övertygande. Elena såg mycket nöjd ut när vi log så stort. ”Ja, det var ju bra! Sarah, du ska gå och äta där nere.” sa hon glatt.
Än en gång stannade jag utanför dörren för att se vad Nessie tyckte om mig.
”Du vet ju att du ska till Hogwarts i morgon” började Elena. ”Men du kommer väl att komma hem med Seth sen? Tillbaka till mig och Sarah?” frågade hon oroligt. Jag rös inombords. Elena ville att Nessie skulle stanna? Det var väl bara för mycket. Men jag stannade en stund till, bara för att höra om Nessie tackade nej.
”Visst” svarade Nessie till min besvikelse. Hon hade tydligen lärt sig hur ovänligt och kyligt det lät. Men till och med Elena måste veta att det där inte var mer än ett kanske på ett ovänligare sätt.
”Okej, Miranda har packat åt dig. Eller egentligen bara kollat att du har allting med. Du hann aldrig packa upp” sa Elena försiktigt.
Jag skulle just vända mig om för att gå - det här samtalet var tråkigt nog – när jag hörde Nessie säga mitt eget namn.
”Kommer Sarah att koma med till Hogwarts?”
”Nej, Sarah kommer inte att komma med till Hogwarts. Som sagt, två vamäxor är farligare än en vamäxa” svarade hon mig lite sorgset.
”Var är pappa då? Eller han kanske dog?” frågade Nessie med en viss irritation.
Jag försökte kväva ett skratt, men det var så svårt att jag nästan fick springa ner till köket för att inte avslöja mig.

Superbra!!!!!!!!

AwEsOmE! ♥
men ska jag vara "petig"


LINNNIII! DU SKRIVER HELT UNDERBAR´T ♥

Ojdå... Stavfel. xd

TACK underbaris! ♥

Jag glömde bort att jag skulle visa mitt Lills Game. xD