Alice Lovegood [SV]

jätte, super, mega, awesomast bra!

Mer kommer ikväll sötisar.

^ Yihoooooooo!

^
^
jaa!

Kommer börja kalla professor Lovegood för Neville när det är Lukes synvinkel.

kap 22. Tystnad och kärlekskraft'

Luke:
Luke svalde nervöst.
''Jo du minns när Lily Potter attackerade Alice?'' frågade han.
''Allt för väl.'' svarade professor Lovegood.
''Jo Luke och jag tror att hon var förhäxad när det hände. Först misstänkte vi Nick...''
''Nick? Nick Holingsteff?'' avbröt profess...Neville strängt. Luke nickade.
''Men sen upptäckte vi att han också verkar vara förhäxad och nu har vi ingen aning om vem som ligger bakom allt.'' avslutade Luke. Neville nickade bekymrat.
''Vi har hittat ganska mycket böcker...'' sa Alice plötsligt. Man hörde att hon var tveksam.
''Vad för böcker?'' frågade Neville.
''Onda saker...'' mumlade Alice.
''Alice! Jag vill inte att min egen dotter ska läsa sånt! Varför har du inte berättat?'' sa han allvarligt. Luke kände sig lite utanför ämnet.
''Vi var oroliga för frågorna vi säkert skulle få. Om det nu dessutom inte skulle stämma skulle vi nog vara väldigt illa ute.'' sa Luke snabbt.
''Precis.'' sa Alice nervöst.
''Men vad vill ni att jag ska jag göra?'' frågade Neville. Luke blev förvånad.
''Typ undersöka Nick och kolla om han är under Inperio-förbannelsen.'' Neville ryggade tillbaka.
''Är det så allvarligt?''
''Allvarligare. Du måste se våra anteckningar, det här är en sak på liv och död.'' sa Alice och tog Nevilles hand.
''Kom.'' sa hon och drog ut honom ur Stora Salen. Luke följde efter upp till Gryffindors sällskapsrum.
''Vänta här med Luke.'' sa hon och sprang in (Blå pumpakärna) medans Luke väntade med Neville. Inom kort kom hon utrusande ur portträtthålet med flera pergament i famnen. Neville höjde ett förbrillat ögonbryn men sa inget. Luke tog tyst några pergament och tittade på dem. Svart bläck täckte hela gula sidor.
''Kom. Vi måste läsa igenom det här.'' sa Luke och började gå. Han visste inte vart han skulle leda dem, men valde tillslut ett, för tillfället, tomt klassrum. Alice la ut pergamentet på en tom bänk och han följde hennes exempel. Neville böjde sig över dem och granskade dem tyst.
''Tror du han tror oss?'' viskade Alice så att bara Luke hörde. Luke nickade.
''Ja faktiskt.'' viskade han tillbaka. Alice nickade osäkert. Efter ungefär 20 minuters obehaglig tystnad så tittade Neville på dem.
''Var har ni fått tag på det här? Jag trodde sådan information var beslagtagen.'' sa han skarpt. Luke svalde.

Alice:
''Med tanke på situationen, så tycker jag inte du behöver veta det just nu.'' sa någon. Alice blev förvånad när hon förstod att det var hon själv som hade sagt det. Lukes förvånade blick brände henne men hon ignorerade det. Hennes pappa stirrade på henne men sa sedan;
''Okej. Jag tar in Nick på en undersökning. Men jag ber Madam Pomfrey undersöka honom.'' Alice nickade allvarligt men inom sig var hon lättad. Nu kunde äntligen en vuxen ingripa dem var inte tvungna att ta det i egna händer.
''Men var har ni fått den här informationen? Jag trodde rektorn hade beslagtagit alla böckerna om det här. Det är riktigt mörk magi, ni två borde inte ens veta om det och särskilt inte så här mycket.'' sa han allvarligt.
''Vi säger inget. Utan den här informationen skulle vi vara så gott som blinda just nu.'' sa hon säkert. Luke tittade förvånat på henne.
Förklarar sen. Snälla säg inget. Tänkte hon oroligt. Hon såg förvåningen bli större i hans ansikte och hon skrek nästan till när hon hörde Lukes röst i hennes huvud.
Hör du vad jag tänker? hördes det.
Tydligen. Men lova säg inget! tänkte hon.
Okej. hördes han. Hon kände sig väldigt lättad, men var fortfarande förvånad. Kunde hon och Luke kommunicera med tankar?

SUPERBRA!!!!!!

ASM!

8D

Super!

super!!