Den stumma häxan...

Kapitel 27: Tillbaka igen…

Sommaren var slut och jag satt för andra året i rad på tåget till Hogwarts. Jag hade fyllt 12 under sommaren och jag hade växt och utvecklats. Min mamma hade köpt en magisk liten gubbe som sa orden man ville den skulle säga till min födelsedag.
”Hej, jag heter Elisabeth.” Sa den konstiga apparaten och mina vänners munnar blev till stora O:n.
”Vad glor ni på här då?” Frågade Clarence argt och knuffade sig förbi Tim och Amelia. Amelia hade blivit fräknig över sommaren och nu var hon väldigt söt. Reg hade blivit längre och hans kastanj bruna hår hade han klippt så det var kort och såg rätt coolt ut.
”Vad vill du Clarence?” Frågade apparaten och Clarence tittade på mig med ett elakt ansiktsuttryck.
”Har du skaffat en robotkompis, Green?” Han hade börjat reta mig efter jag nobbat honom förra året.
”Det är ingen robot, det är det magiska talande armbandet Xyro. Skapat på Irland!” Sa Amelia argt och tillsammans med mig och Reg knuffade vi ut honom ur vår kupé.

”Jag hatar honom” Sa Amelia surt. ”Det där armbandet är super Elisa, men den kan inte säga allt va?” Frågade Amelia sorgset.
”Nej.” Sa armbandet och jag stängde av det. Amelia suckade och lade en hand runt mina axlar. Ungefär vid förra skolavslutningen hade jag kommit på den dumma idén om att jag kanske med magi kunde prata igen, självklart var det bara önsketänkande.
”Ta det inte så hårt Elisa!” Sa Tim uppmuntrande och log mot mig. Jag log lite tillbaka. Jag älskade mina vänner, dem var dem bästa och mest underbara man kunde tänka sig. Jag kramade om dem allihop och dem kramade tillbaka. Jag beslöt mig för att tänka lite på förra året och genast kom en viss händelse upp i minnet, den mystiska kyssen! Jag hade grubblat över den hela sommaren och hade inte kunnat hitta en potentiell person som skulle kunnat göra det! Självklart kunde ju Tim ha gjort det men han hade alltid varit så dålig på att ljuga och när jag frågade mina kompisar om dem visste vem det var hade alla uppriktigt svarat nej. Men Tim hade blivit lite tjurig resten av den kvällen.
”Jag skulle vilja bli sökare eller jagare, jag har fått en kvastkäpp!” Amelia avbröt mina tankar med sitt uttalande om quidditch. Jag hade också fått en kvastkäpp, av Lesters föräldrar. Den var en Nimbus 2005 den allra senaste Nimbus modellen. Jag ville också gå på uttagningarna och hade studerat Quidditch fintar och sådant i månader. Amelia och jag hade lovat varandra att söka tillsammans till Gryffindors lag. Tim och Reg skulle också söka.
”Jag vill söka som vaktare.” Sa Reg med rösten färgad av självförtroende. Han var ju rätt kraftigt byggd för att bara vara 12 år.
”Jag vill bli slagman!” Utropade Tim och hoppade upp från sätet, alla skrattade.
”Du då, Elisa, vad vill du bli?” Frågade Reg mig och jag pekade först på Amelia sedan på mig.
”Samma som Amelia?” Sa Tim med frågande stämma. Jag nickade.
”Vad kul, då kanske vi får båda vara med i laget!” Sa Amelia lyckligt och kramade mig.

Båda i samma lag, helst alla fyra i samma lag…
----------------------------------------------------
Ja ni, ni får inte reda på vem den mystiska killen/tjejen är än ^^ And that's cause I'm evil! ♥

TJEJEN?!!!! O_O
Kan den mystiske personen vara en TJEJ?!!!
Herregud... Men mer iaf!!!!

^ Haha självklart!! ( Varför inte lixom? C: )

^Kyssa en tjej... ok?

^ *host host* Jag sa bara att det KUNDE vara en tjej ;3 Lol jag har inte fantiserat mycket runt den mystiska kllen/tjejen än så... L♥L

^Haha! Tänk om det faktiskt är en tjej... o_o Tanken skrämmer mig! O.e

Min faster har en fru. Hon har kysst en tjej, så det är ABSOLUT möjligt liksom

Ja, jag vet. Det kallas homosexualitet...

I know

Harkel.... *Generad*