In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice stannade upp och vände sin blick mot Rion.
"Kom vi talas vid." Hon tackade för sig och tog Rions hand.
"Mitt kontor." Sa hon lågt och såg oroad ut.
Väl inne på kontoret såg hon på honom.
"Vad sa han?"

Några av gästerna såg skeptiskt på när Alice gick iväg med Rion. Var hon verkligen den prästinna de behövde? Var hon värdig sin roll?
Rion följde efter Alices steg. Han verkade underlig, iallafall i jämförelse hur han tidigare betett sig nära Alices sällskap. Han såg fixerad ut när han iakttog Alice.
"Alice. Det finns inga ord som kan förklara det jag gjort. Ivan.. Han gav mig ny insikt och jag förstår nu.." Han pausade och sänkte blicken. "Jag är inte värd din närvaro. Jag är inte värd dig." Han såg sedan upp på henne igen och deras blickar möttes. "Förlåt mig.", sa han lågt, nästan i en viskning eller suck.
Sedan med en snabb rörelse tog han Alice i sitt grepp och högg sina tänder i hennes hals så att hon föll i hans armar.

Hon såg på dem med e hård blick. Hon såg på Rion med en orolig blick.
"Men vad är det du säger?" Hon gick närmare honom och skrek till när han greppade tag i henne. Hon hann inte ropa efter hjälp innan hon hade svimmat av i hans famn och hennes arm föll lealöst ner.

Rion snyftade till efter sin handling. Vad hade han gjort? Ivans ord hade drivit honom till dårskap! Rion samlade sig och beslöt sig för att vara så diskret som möjligt. Han skulle ta med Alice till fängelsehålorna igen. Till Ivan. Ivan visste vad som skulle göras nu. Han kikade ut i korridorerna som var tomma på vakter. Alla soldater hade ju samlats i salongen för att övervaka festligheterna. Kvickt tog han Alice i sina armar och gick med henne ner till fängelsehålorna där Ivan och de andra vampyrerna väntade.
Han lade henne ner på det kalla golvet, en bit från Ivan. "Bravo, Rion.", sa Ivan och flinade. "Nå, Alice, är du vaken?", sa Ivan och såg åt hennes håll.

Alice kved till och öppnade ögonen. Hon såg på Rion med en sorgsen blick men såg sedan på Ivan.
"Vad var de du sa till honom?" Hon reste sig. Varför hade inga vakter varit utanför dörren? Hon såg mot Rion med en hård blick.
"Är du på hans sida nu?"

"Rion, hjälp till nu.", sa Ivan med en retsam ton och Rion nickade för att närma sig Ivan som fortfarande hölls fast i greppet av stålen i väggen så att han inte kunde få sina armar lösa.
Rion tog i med kraft och slog bort stålet så att Ivans grepp blev löst och han var fri.
Ivan kände på handlederna sina och iakttog Alice.
"Jag påminde bara honom vad hans rätta plats är, Alice. Med mig. Hos sin skapare. Rion kan åstadkomma vad han vill, Alice. Du har utnyttjat hans krafter och kunskaper. Det är dags att han får blomstra och bli den han skapades till att bli." Ivan reste sig med trötta ben.
"Men först, Alice, ska du presentera mig på festen. Jag helar dig, om du lyder mig.", sa han och flinade brett.

Hon såg på dem och backade undan.
"Aldrig!" Hon såg på dem båda med mörka ögon. Hjärtat bultade hårt och höll för halsen.
"Léon!" skrek hon och såg på dem. Snart stod Léon vid hennes sida och såg upp.
"Vad har du gjort Rion?!" sa han och tog tag om Alice.
"Kom nu!"

Rion fräste åt Alices håll. Ivan skrattade då. "Rion..", sa han lugnt och Rion samlade sig. "Alice. Rion är inte den du tror just nu. Jag har påmint honom om hans rätta plats. Han kommer inte lyda dig.", sa han lugnt och reste sig för att närma sig Alice.
När Léon visade sig i rummet fräste Rion högt och kastade sig över honom för att attackera och hugga med sina tänder mot hans hals. Ivan skrattade roat.
Leo visade sig i fängelsehålan och hjälpte till att brotta ner Léon så att Ivan och Rion kunde ta sig därifrån. "Det är dags för oss att lämna den här festen. Alice, du kommer med mig." Ivan greppade tag om Alice för att dra henne därifrån mot en tunnel under jorden. Leo högg tag med sina tänder i Léon så att han föll medvetslös till golvet.
"Hämta Isabelle och Nicolai. Vi har varit här alldeles för länge.", sa Ivan och Leo nickade för att göra som Ivan befallit. Leo försvann därifrån för att leta reda på de.
"Alice, det är ingen idé att streta emot. Vi ska härifrån nu. Du vet inte vad som är bäst för dig längre.", sa Rion i hopp om att lugna henne.

Hon kämpade i Rions grepp och spottade honom i ansiktet.
"Jag hatar dig." skrek hon.
Léon hann inte reagera innan han föll medvetslös. Han hade inte varit snabb nog trots att han var myket äldre än Ivan och Vincent själv.
Isabelle stod med Nicolai i sin famn. Hon suckade och vaggade honom tyst.

Rion låtsades inte om Alices beteende. Han var under Ivans order och lydde sin skapares minsta vink. Han ledde henne därifrån, i en tunnel som tydligen ingen av vakterna upptäckt. Därifrån kunde de rymma och ta sig långt därifrån.
Leo letade reda på Isabelles rum och knackade på innan han öppnade dörren. "Milady, det är dags. Ta med dig Nicolai, vi ger oss av med detsamma.", sa han med andan i halsen. Leo förstod allvaret. De hade inte råd att bli upptäckta eller hindrade. Rion och Leo skulle följa med sin skapare. Denna gång skulle de till Rions herrgård.