wolfy & rollspelare prs

”Herregud.” Jonathan orkade inte tjafsa mer med henne, hon var alldeles för envis. Det var visserligen han också och just därför irriterade det honom att han inte fick sin vilja igenom.

Cleo log nöjt då hon vunnit men sa inget. Hon kramade om honom och pussade hans huvud några gånger istället för att fortsätta tjafsa med honom då det inte var något hon gillade att göra.

En aning surmulet fortsatte han hålla på med sin mobil. Han hade vanligtvis inga problem med att släppa tjafs men med tanke på att han både var i behov av blod och distraherad av flera olika saker så var det inte lika lätt.

Cleo rynkade på pannan då han verkade sur på henne. Hon släppte taget och flyttade sig lite närmre dörren innan hon vände ut blicken. Hon gillade inte alls att han verkade ha tagit det allvarligt.

Då de kom fram klev han ut och fortsatte in i huset. Den nya beskyddaren stod i köket och lagade mat åt alla som var sugna, höll på med att finhacka grönsaker. Hon tittade upp för att hälsa men under det korta ögonblicket lyckades hon skära sig i fingret. Jonathan brydde sig vanligtvis inte om sår men synen av blod påminde honom ännu mer om hur hans kropp krävde att få i sig det. Han låtsades ändå som ingenting utan gick för att ta fram ett plåster åt henne.

Cleo gick ut efter honom och kollade på maten, kunde inte låta bli att skina upp i ett leende.
"Vad gott det ser ut." log hon stort och tog en gurkbit. Hon åt upp den och följde Jonathan med blicken innan hon log mot beskyddaren.

Jonathan tog Hannahs hand i sin och motstod lusten att slicka bort de små dropparna av blod som långsamt rann längs med fingret. Han plåstrade om hennes finger och log sedan mot henne, kastade en blick på maten och instämde snällt med Cleo att det såg gott ut. Det var bra att beskyddarna kom så bra överens med varandra eftersom det underlättade för alla.

"Jonathan, kan du hjälpa mig med en sak?" frågade Cleo och började gå mot vardagsrummet då det var tomt. Hon la armarna i kors över brösten och kollade på honom.

Han följde efter henne ut till det tomma vardagsrummet och såg fundersamt på henne.
”Vad behöver du hjälp med? Få av dig kläderna?” Han härmade henne genom att korsa sina armar över bröstkorgen.

"Du behöver blod nu." sade hon allvarligt och kollade på honom. Hon tänkte inte acceptera ett nej utan tänkte hota med allt hon hade tills han gick med på att åka till skolan eller skicka efter en utfodrare, eller i värsta fall ta av henne.