Förändrad värld Lupple & Medi

"När jag lämnade honom verkade han ganska glad. Han har även fått äta vilket kommer få honom friskare snabbare."

Hon såg på sina ben som knappt hade några hår.
"Det ser ganska lena ut redan." Sa hon och såg på kvinnan.

Rhiannon började berätta och förklarade moralen. Sedan såg hon upp.
"Han fick sin rättvisa. Men till vilket pris?"

Allan nickade. "Mycket bra. Verkade han ha ont?" Undrade han och reste sig upp.

Hon log. "Lita på mig." Bad hon och log mjukt.

Han nickade sakta. "Exakt. Han betalade dyrt. " Sa han lugnt.

"Lite tror jag. Ni får fråga honom." Saa han och bugade sig.
"Han är nyrakad och nytväddad. "

Hon såg sina ben bli rakade och kände sedan försiktigt.


"Fast han gjorde väl inte det? Det var hans vänner. Deras status blev sänkta..."

Allan såg på honom. "Som om han skulle berätta för mig. Det är er uppgift." Log han och nickade. "Mycket bra. " Log han och gav honom en stor bunt med sedlar. Som dricks. Sedan lämnade han rummet och begav sig till Jimmy rum. Han öppnade dörren ljudlöst och såg honom sitta där och läsa. Helt uppslukad. Han knackade sakta på karmen. "Kom till mig." Log Allan och Jimmy ville helst hoppa rakt upp av rädsla men han behöll lugnet. Han var tränad att inte bli rädd. Men hjärtat slog hårt. Han ställde sig upp och gick fram och Allan mötte honom med en kram och dörren stängdes bakom dem.

"Lent?" Log hon.

Rafael log snett. "Om man vet något om livet så vet man att vänner är värda betydligt mer än man anar. Ensam är man inte stark. Så att han spelade bort deras status, var ett högt pris för honom." Förklarade han lugnt.

Hon nickade och såg sedan på henne.
"Ni är otroligt vänlig.. Kan jag få äta middag sen?" Frågade hon och lade upp det andra benet och såg nyfiket på.

"Du har rätt. Men om ensam är stark som du säger. Varför bor du och din bror ihop? Varför är vi här om det du säger ska vara det rätta?" Hon såg nyfiket på honom.
"Du sa det inte jag." Hon knackade på boken.

Hon log. "Det kan du. Soppa?" Log hon mjukt.


Han log. "Jag sa att ensam är inte stark." Log han ömt. "Min bror och jag är bättre tillsammans. Om jag skulle göra något för att driva bort honom så skulle även jag förlora. " Förklarade han lugnt.

"Soppa med bröd och mjölk?" sa hon och nickade.
"Ja..
"Är det med vitlök?" frågade hon.


Hon såg på honom.
"Sant men skulle du kunna vara ensam?" frågade hon och reste sig. Hon var stek och rörde sig innan on såg på honom.

Hon nickade. "Ja det är mycket saker i. Den är matig." Log hon.


Rafael funderade lite. "Det tror jag nog." Sa han lugnt. "Men skulle inte vilja." Sa han ärligt.

"Det är tur att den är det. Man ska väl äta mat? det är väl tanken?"


Hon nickade och började gå mot dörren.
"Kan jag få läsa en annan bok sen?" Frågade hon och såg över axeln.
"Du får välja..."

"Det är tanken. Men först badet." Log hon.

"Jimmy. Hur känns det?" Log Allan och Jimmy nickade sakta. "Bra."Viskade han. Kände hur hans kläder försvann. "Du ser ut att ha ont." Sa Allan mjukt och Jimmy nickade sakta. "Lite."Viskade han. Han hade jätteont.

Rafael log. "Imorgon kanske. Det är snart kväll." Log han och pekade på klockan.