In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på Ivan och skakde på huvudet.
"Inte en chans. Du ska inte ha något att be om." Hon såg sedan på Rion med en sorgsen blick.
"Verkligen`Okej men kom sen till mig." Jon gav honom ett leende.

Adela såg skeptisk ut. "Rion..", började hon, men en menande blick från Rion tystnade henne. "Hämta Leo. Han kan också komma hit.", sa Rion och Adela nickade bara. Det var tydligt att Rion hade bestämt sig.
Adela vände sig till Alice och tog hennes arm i sin. "Kom, ers höghet. Det är bäst att du återvänder till festen, jag är säker på att folk undrar var du har tagit vägen." Hon log påtvingat åt hennes håll. "Prins Eric, kommer du med? Vi låter vampyrerna vara ifred ett tag." Adela nickade åt Rion och sneglade en sista gång på Ivan och den okända vampyren innan hon tog med sig Alice därifrån.

Prins Eric såg på dem innan han vände sig om och gick efter Alice och Adela.
"Så vad tror du ska tala om?" Frågade han och lade huvudet på sned.
"Jag har ingen aning..." Alice suckade tungt och skakade på huvudet.
"Ska säkert prata med Sir Giuseppe de Vittorio om han inte är allt för sur."

Adela suckade och drog sedan efter andan för att klistra på ett leende. De hade kommit fram till balsalen igen. "Såja, ers höghet. Tänk inte mer på det. Denna kväll är till dig. Vi firar glädje och rikedomar. Det är många som är här för att träffa prästinnan, du kanske borde mingla med dina gäster?" Adela såg på Alice med ett uppmuntrande leende och gav sedan tecken till musikerna att spela en mer livlig melodi som fick folk att bjuda upp till dans.
Adela ögnade Leo och gav tecken till honom att gå ner till Rion och Ivan. Leo förstod vinken och slank ner till fängelsehålorna där Rion och Ivan väntade på honom.

Hon såg sig om med en nick och såg sig sedan mot en av de äldre. Hon gick fram.
"Har ni höjt Sir Giuseppe de Vittorio bud? Han skulle endast ha 100 guldmynt men säger att vi ska ge honom mera." Hon lade huvudet på sned'
"Kan du svara på det?"

De personer som Alice konfronterade verkade inte så intresserad av Alices fråga. De suckade högt. Tydligen verkade Sir Giuseppe di Vittorio bekant. "Ers höghet, frukta inte honom. Giuseppe är ofarlig. Han är ivrig och maktgalen. Uppmuntra inte hans beteende. Han har fått betalt nog." Mannen som talade suckade igen och hällde i sig resten av glaset som han blivit serverad.

En man, som verkade ungefär i samma ålder som Alice, knackade henne på axeln och log stort åt hennes håll. "Får jag lov?", frågade han och syftade på en dans i hennes sällskap.

Hon nickade och suckade av lättnad.
"Tack. Jag kan lita på er." Hon log och vände sig om.
"j." hon nickade och sträckte fram handen.
"Jag är oartig om jag säger nej." Hon log mjukt.

Mannen från rådet vinkade efter Alice och återgick till att mingla med de de andra gästerna.

"Det är en ära." Mannen kysste hennes hand och drog henne intill sig för att röra sig i takt till musiken i en dans. Det var flera som gjorde de sällskap på dansgolvet. Melodin verkade bekant för flera av gästerna.
"Tack för inbjudan. Jag är tacksam för att jag fått komma hit och träffa dig personligen." Mannen snurrade runt Alice och fångade henne i sina armar igen. "Jag heter Samuel.", sa han och log sådär stort igen samtidigt som han ledde de i dans.

Hon log och började följa i takten och nickade.
"Det är en ära att ha er här. Jag får tacka alla som kommit." Hon ga honom ett leende och nickade.
"Så berätta om dig själv Samuel."

Rion visade sig i dörröppningen. Leo stod bakom honom med en sänkt blick. Rion verkade besvärad över något då hans blick verkat mörknat och hans händer var knutna nävar. Han såg frustrerad och spänd ut. Snabbt synade han Alice och gick med bestämda steg åt hennes håll så att gästerna flyttade på sig när han närmade sig. "Alice.", sa han och Samuel stannade upp. Samuel förstod situationen och bugade sig djupt för Alice. "Det är här jag lämnar dig, ers höghet. Tack för dansen." Han log mot henne och ursäktade sig för att försvinna in bland de andra gästerna.
"Alice. Jag.. Jag har gjort något gräsligt.", sa han och ånger syntes i Rions blick.