prs yehet & kkaebsong

Fundersamt biter Joshua sig hårt i läppen, medan han stirrar ner på pappret.
"Kanske man kan göra något mer." Än en gång börjar han skissa, den här gången en mörk varg, där körsbärsblad dalat ner på pälsen. "Vad tycker du om denna?" Frågar han, ansiktet lutande på den andres axel innan han än en gång börjar skissa på något nytt.. den här blir nog hans favorit. En varg sittandes tillsammans med en kille, kramar om varandra hårt medan de ser upp mot himlen. "Om vi ska ha något matchande, kanske det här kan vara ett förslag?"

Zihao betraktade stillsamt skissen, drog ännu en gång fingrarna över pappret och log snett. I stunder som dessa svämmade verkligen känslorna för Joshua över. Den andre var så nedrans perfekt att nittonåringen fick världens lust att börja gråta.
”Ett förslag? Jag tycker att den är alldeles för snygg för att bara anses vara ett förslag”, mumlade han och vände de mörka, blanka ögonen mot artonåringen. Händerna gled upp mot de puffiga händerna där tummarna började stryka över den mjuka huden. Jösses, kunde han verkligen bli mer kär än vad han redan var? Uppenbarligen. Försiktigt lutade Zihao sig lite närmare Joshua så att deras läppar var retsamt nära varandra. ”Jag älskar dig..”

"Men vi kanske kommer på en ännu bättre skiss," påpekar Joshua med ett litet leende, granskar sin bild som har ryggarna mot dem, så ruskigt likt dem. Blicken glider upp till Zihao när han makar sig närmre honom, en liten rodnad stryker sig över kinderna. De har inte sagt det här på hela två år, och det gör honom så varmt. "Och jag älskar dig."försäkrar han viskandes, låter läpparna möta varandra i en fjäderlätt kyss.

”Jag vet att jag inte borde fråga det här, men om det ändå kommer bli krig och en massa elände..snälla gift dig med mig innan det är för sent”, mumlade Zihao och besvarade kyssen, trots att små tårar börjat leta sig nerför kinderna. ”Hata mig för att jag frågar, jag bryr mig inte”, konstaterade han sedan tyst och snörvlade till. Nitton respektive arton år och den ena ville redan knyta banden dem sinsemellan. Dumt, så otroligt jävla dumt. Men han hade inte inte kunnat hålla sig från att fråga. Troligen skulle han väl inte heller få det svar han absolut ville ha, däremot spelade det verkligen ingen roll för Zihao.

Med stora ögon stirrar Joshua mot nittonåringen, känner hur hjärtat funkar hårt i bröstkorgen och ögonen börjar vattnas med tjocka tårar.
"Zihao, vi är alldeles för unga för det."Påpekar artonåringen och tar tag i den äldres händer, kramar om dem hårt. "Jag hatar dig inte, aldrig gjort förutom från de fem åren. Du vet att jag älskar dig, men att gifta sig, nu?" Nej, de kommer ångra sig tänk om de slutar älska varandra när de blir äldre, unga och dumma.. det borde vara deras namn.

Med en grimas, vek Zihao undan med blicken och slöt ögonlocken. Han hade redan förväntat sig det svaret, men av någon anledning hade han ändå hoppats på motsatsen.
”Ja, vi är unga..men tänk om vi dör, Joshua? Jag kommer aldrig förlåta dig om vi dör utan att åtminstone ha varit förlovade”, knotade han och började gnaga sig själv hårt i underläppen. ”Du kan väl i alla fall låta mig sätta en ring på en av dina perfekta fingrar? Det är bättre än ingenting”, fortsatte nittonåringen nästan desperat. Han hatade att tänka på vad som var påväg stt slå emot dem. Avskydde det med hela sitt hjärta. Just därför kunde han inte hindra orden från att flyga ur munnen på honom.

Faktumet att Zihao ens tänker tanken att de två ungdomarna kommer dö får Joshuas hjärta att falla ner i lilltån.. med ett svagt, lätt leende kramar han om den äldres händer. Kanske det är värt det.
"Okej," viskar Joshua och nickar lätt, kramar om händerna och lämnar små pussar över dem. "Vi kan köpa matchande ringar om du vill? Men vi kan hålla det för oss själva, eller hur?"

”Absolut, Samuel hade nog ändå försökt döda mig on han fick reda på att vi var förlovade”, påpekade Izhia med ett litet skratt och drog artonåringen till sig, slingrade både armar och ben omkring den slanka kroppen för att sedan pressa läpparna mot den andres fylliga. Känslorna hade ännu en gång svällt över och han hade ingen aning om vad han skulle göra av sig själv. Inte ens förkylningen lyckades dra ner humöret som skjutit upp intaget. Han lutade sig tillbaka för att kunna möta Joshuas blick. ”Vi kan ju fixa dem samtidigt som tatueringarna?” Föreslog nittonåringen och drog några fingrar genom de rosa, mjuka lockarna. ”Och köpa kläder åt dig.”

Herregud, Joshua måste verkligen vara störtförälskad. Läpparna rör sig perfekt vid varandra när han besvarar kyssen med ett leende, förlovad? Vid artonårsålder.
"Det skulle han definitivt ha gjort," svarar han skrattandes, jo Zihao har haft dåligt inflytande på honom, men Joshua gillar det. "Låter som en plan." Säger han instämmande och klamrar sig fast över Zihao. "Men du måste berätta för mig vad du vill ha."

Zihao log gulligt och nöp tag i den andres kinder med retsamma ögon. Usch, de var så sjukt dumma båda två att det knappt var sant. Men samtidigt så var de kära, så det var helt okej.
”Menar du tatueringen? Jag vill ha den som du visade mig förut, den som vi kan matcha”, sade han tvärt och släppte kinder format istället stryka med läpparna över artonåringens käke, ner längsmed halsen. ”Allt som du gör är perfekt, vilket jag måste ha sagt typ tusen gånger vid det här laget”, fortsatte han mumlandes, utan att kunna slita sig bort från Joshua. Nu var de fast där.