PRS Lupple & Medi

Hon låg stilla i hans famn och såg på honom och hon började att gråta och såg på honom.
"Det är din historia?" Frågade hon och pressade sig mot honom och skakade som ett asplöv.
"Det gjorde mig ledsen Dorian...." hon såg upp på honom och lade huvudet på sned.
"Ingen mer ledsam historia."

Dorian kramade hårdare om henne och torkade hennes tårar.
"Det är min historia." Viskade han.
" Den är lite ledsam men gråt inte. Det räddade ju faktiskt mitt liv på sätt och vis." Sa han tyst och smekte bort hennes tårar.

Hon såg på honom och gned sitt ansikte mot honom.
"ja men ändå. Varför ska du behöva ha ont för att sen bli lycklig efter så många år?" Hon torkade bort sina tårar medan hon såg på honom.
"Den var läskig på ett annat sätt." Hon skrattade till och torkade bort tårarna.
"Det är nog bättre att du sjunger istället."

Han såg på henne och skrattade tyst med henne.
" Jag vet att du verkat nyfiken på våra olika historier, så jag tänkte att jag skulle ge dig min och min är en av de lyckligare. Om jag hade stannat i huset hade jag dött. Hade inte vampyrer tappat kontrollen hade jag dött. Nu fick jag nått mellanting." Viskade han ärligt och pussade henne lätt på huvudet. Han flinade till och nickade. "Jag kan sjunga." Sa han och började sedan lågt sjunga för henne.

Hon kurade ihop sig vid hans famn och snart hade hon somnat.

"Så vad händer om hon har blindtarmen kvar?" Tristan hällde upp blod till Lathan och satte sig medan han lutade sig tillbaka medan han såg på Alexander.

Lathan tog emot glaset och log tacksamt och tog några klunkar.
"Jag vet inte. Vi vet ju inte vilken typ av skada det skulle göra i deras händer. Antagligen väldigt illa men en sån sak kan nog bara häxorna svara på." Sa han ärligt.
Alexander suckade och lutade sig över bänken.
" Jag vill helst inte operera. Det är en ganska simpel operation men hon kommer vara oerhört försvarslös eftersom jag måste söva ned henne."Sa Alexander ärligt.

Tristan nickade bara till vad Alexander sa.
"Men häxorna kommer vara med och de kommer hålla henne säker.
"Blindtarmen är väl ett organ som är rätt uselt för kroppen men en guldgruva för häxorna." Han satte sig.
"Simon kanske kan göra något med den som hjälper henne."

"Om de kan blockera deras magi med sin egen. " Sa han tyst och nickade.
"Ja det har ingen direkt funktion idag. Antagligen." Svarade han och ryckte på axlarna.
" Det kan han mycket säkert göra- men av hur de pratade om organen så verkar de inneha otrolig makt. Vi kan inte ge bort den hur som helst." Sa Alexander lågt men väldigt allvarligt.

"Ja du har nog rätt Alexander. Kan du inte ge henne stark bedövning så hon inte känner något?" Han såg på sin far och suckade.
"Ni får själva bestämma om ni ska. Jag går till mitt rum." Han försvann från rummet och lämnade dem ensamna.

Lathan nickade sakta och log mot honom.
"Försökt dricka lite själv Tristan." Sa han och kramade hans arm lätt innan han lät honom gå därifrån och fokuserade blicken mot Alexander.
" Hur tänker du?" Sa Lathan och Alexander suckade och ryckte på axlarna.
" Det är egentligen bara Willow som kan bestämma. Det är hennes val i slutändan." Sa han ärligt och la ansiktet i händerna och slöt ögonen.