prs yehet & kkaebsong

Huvudet faller tvärt på sned, vilket leder till att Joshua ser frågande på den äldre. Kanske han är lite underlig, men det är Zihaos fel. Än en gång låter han händerna falla ner mot nittonåringens axlar, innan han försiktigt nafsar till i halsen igen.
"Jag kan utan tvekan skylla på dig när det kommer till det underliga, du smittar av dig på fler än ett sätt." Påpekar Joshua med ett svagt leende, lutar sig tillbaka för att kunna se nittonåringen i ögonen. Ja, kanske det är underligt hur artonpriga Joshua fått för sig att älska den äldre.. antagligen ville han inte det då heller, men efter alla år av terrorisering borde det ha varit svårare.. aja, Joshua är inte det minsta osäker på sina känslor för Zihao längre.

Okej, det där var troligen mer än sant. Ett litet skratt undslapp nittonåringen och han slog löst till den andre på kinderna.
”Jag vet, det är mitt fel”, medgav Zihao och log ett gulligt litet leende. ”Skyll på mig, jag förtjänar det faktiskt. Har ju råkat bita hål i din läpp några gånger och kommer säkert göra det igen”, sade han därefter. Jo, han hade verkligen inte haft något bra inflytande på den yngre. Han hade ju för fan inte ens något bra inflytande på sig själv. Den enda som någonsin lärt Zihao något bra i livet var ju familjen Lewis och Andrew. Jayden och Anthony samt hans egen familj hade kunnige direkt hjälpt på den fronten. Inte alls faktiskt. Men han kunde ju inte direkt skylla på dem.

Instämmande nickar Joshua kvickt, alldeles korrekt.
"Du, jag tänkte på en grej," börjar artonåringen och sätter sig lite rakare upp i ryggen, låter fingrarna glida upp till sina egna nyckelben där de tjocka bokstäverna är inborrad som ärr. "De här kommer nog inte gå bort, med tanke på vilka ärr det blivit." Han låter försiktigt fingrarna glida över tröjan så att med en duns klart och tydligt. "Kanske jag ska tatuera över dem? Få behöver jag inte på påmind varje gång jag ser dem?"

”Hm, jag som trodde att du aldrig skulle tatuera dig”, påpekade Zihao och strök över ärren med rynkade ögonbryn. ”Men om du nu har ändrat dig kan det nog vara en riktigt bra idé..vad ska du ha för motiv då?” Undrade nittonåringen och vände upp de märka ögonen mot Joshua istället för nyckelbenen. Den äldre hade ju också tänkt på det där med att tatuera sig, men han visste verkligen inte vad han ville ha för slags motiv. Troligen skulle den väl däremot också få sitta över ärret han själv hade, även om det skulle göra jävligt ont att tatuera sig över revbenen.

"Jag hade inte tänkt det heller," medger Joshua och masserar nyckelbenen, låter kroppen sjunka ner från Zihaos knä till soffplatsen bredvid nittonåringen."Kanske en körsbärsblomma från vårt hus i Japan." Börjar artonåringen och tar den andres hand i sin. "Eller ett mönster, brukar ju måla väldigt mycket."

Blommor och mönster? Jo, det skulle nog passa den yngre när allt kom omkring. Zihao ryckte lite på axlarna och började leka med Joshuas fingrar, böjde dem för att sedan räta ut dem.
”Det låter ju trevligt, körsbärsblommor är väldigt fina”, sade han och sneglade sedan mot den andre. ”Eller så tatuerar du in mitt namn så har du inget annat val än att stanna med mig för resten av livet”, föreslog nittonåringen och skrattade till. Så kunde man ju också resonera. ”Vi kanske kan göra någonting matchande? Det skulle vara coolt.”

Joshua sträcker sig efter papper och en penna som ligger på bordet i vardagsrummet.. antagligen har Samuel och Noah lämnat det där när de kört kort, kanske Weimin varit med? I tystnad börjar han skissa olika designer som poppar upp i hans huvud. Första är en skuggad kronhjort vars horn blir till kvistar med körsbärsblommor. Andra är en slingrande text som sedan prydnas med körsbärsblommor. Tredje är en simpel körsbärsblomma i svagt rosa i noggrann skuggning.
"Om vi säger så här, om vi är tillsammans när vi blir sextio, då kan jag tänka mig tatuera in ditt namn," skämtar artonåringen med ett litet leende och lutar huvudet mot den andres axel. Sextio.. tänk att bli så gammal och fortfarande ha Zihao vid sin sida, underbart. Efter han blivit klar med skissningarna av de olika körsbärs idéerna börjar han teckna små vackra, slingrande mönster. Joshua höjer blicken mot nittonåringen. "Det kanske vi kan göra.." Men tänk om vår förhållande inte håller? Nej, så kan han inte tänka. "Vad tycker du om dessa?"

”Varför är du så nedrans bra på att skissa och måla och rita? Jag kan ju för fan knappt rita ett streck”, muttrade Zihao och betraktade skisserna med glittrande ögon. Han höjde lite på ett ögonbryn och pekade på kronhjorten, dröjde kvar med fingret över de perfekt dragna linjerna. ”Du vet att jag inte kommer acceptera att du tatuerar in en kronhjort va? Ska du ha ett djur ska det vara en varg, annars blir jag faktiskt riktigt sårad”, sade nittonåringen och putade med läpparna. Nej, det gick faktiskt inte för sig. Skulle Joshua ha någonting sådant ingraverat över ärren skulle det inte få vara någon jävla köttbit som Zihao mer än gärna satt tänderna i. Mycket riktigt var hans resonerande inte speciellt genomtänkt eller smart, snarare väldigt korkat och dumt. Precis som det brukade vara.

"Övning ger färdighet," predikar Joshua med ett svagt leende och granskar skissningarna över pappret. Jo, han har mycket hellre en av sina egna målningar, något vackert eller något han kan stå för istället för de elaka orden inborrad i hans hud. Med stora ögon ser artonåringen upp på Zihao. "Men det blir inte lika bra ned en varg.. vargar har inga horn." Påpekar han och gosar in sitt ansikte hos den andres nacke. "Vad är det för motiv du vill ha? Så kanske jag kan försöka skissa den?"

Zihao blängde på Joshua och putade, om möjligt, ännu mer med läpparna och vände blicken upp mot taket.
”Om du verkligen vill kan du ju sätta horn på en varg, det finns ingenting som stoppar dig”, muttrade han. Men det gick inge vidare att spela sur och butter, inre när Joshua gosade ner sig intill honom. Attans. Nittonåringen lade en arm om de smala axlarna och lämnade en puss på den yngres näsa. ”Du får bestämma, så länge det är någonting som definierar mig..kanske jag ska ha en varg med horn? Det blir väl snyggt?”