Rollspelare & Wolfy prs

Jasons ögon mörknade till lite men han sa inget.
"Jag tänker åka till lägenheten i stan och bo där ett tag. Du kan ta nån av bilarna ifall du behöver något. Jag ska bara hämta mina saker sen ses vi väll någon gång i veckan." sade han kallt och gick till trappan för att fortsätta upp till sitt rum.

Leah följde honom med blicken innan hon satte sig ner vid bordet igen. Lika gärna hade han ju kunnat föra henne direkt till det där boendet istället för att dra ut på tiden, det hela var ju ändå dömt till att misslyckas.

Jason packade sina saker och satte sig på sängen en stund, orkade verkligen inte mer. Han suckade lågt och tog sin väska innan han skyndade sig till hallen. Han tänkte komma senare och hämta resten av sina saker.

Hon sträckte sig efter pappersbunten som hade en massa information om själva sjukdomen samt boendet, hurdan vård de erbjöd och så vidare. Varför den lämnats i köket för alla ögon att se visste hon inte, men å andra sidan så var ju ingen blind och alla var mer eller mindre medvetna om vad som pågick.

Jason gick till köket och tog en chokladbar innan han slängde en blick på Leah. Han ville säga något men visste inte vad så han höll tyst och gick till hallen.

”Kan du vänta lite?” Leah reste sig upp och gick upp till sitt rum, packade ihop en liten väska och återvände sedan till hallen. Trots att hon väldigt gärna ville tro att hon skulle klara av att bli frisk på egen hand, så var det egentligen att tro för mycket om sig själv och på en vecka skulle hon inte kunna göra mirakulösa framsteg. Och om Jason skulle bo någon annanstans så visste hon inte vad hon skulle göra kvar i huset heller.

Jason rynkade på pannan men nickade lite. Han stod snällt kvar i hallen och åt sin bar medan han väntade. Han visste inte riktigt vad han skulle vänta sig, hon kanske ville ge honom något, åka hem till sina föräldrar. Han vågade inte riktigt ställa in sig på något då hon hade blivit ganska oberäknelig på senaste tiden.

Leah kom ner till hallen igen. I väskan hade hon flera klädesplagg nerpackade, någon vänlig själ kanske skulle kunna komma förbi med resten senare.
”Du kan ju skjutsa mig till det där stället nu.” Hon böjde sig ner för att ta på sig skorna innan hon sträckte sig efter sin jeansjacka från knaggen.

Jason rynkade på pannan och kollade på henne.
"Jag trodde inte du ville dit." sade han bara men öppnade dörren för att sedan långsamt gå mot bilen. Han var något otroligt förvirrad då det inte var likt henne.

”Jag skulle ju hamna dit ändå. En vecka är inte lång tid nog för att bevisa någonting alls.” Leah följde efter honom till bilen och klev in med en suck. Hon gnuggade lätt sina fingrar mot tinningarna, kände ständigt ett tryck inne i huvudet och ville bli kvitt det.