De utvalda

Ethan suckade lätt. "Jag önskar jag hade fått lära mig när jag var liten" mumlade han. "Man säger ju att barn har lättast att lära....". Han kysste henne lätt på kinden. "vi måste lära Simon så fort som möjligt så han slipper det här".

Eletha nickar, "Ja, men du kommer lära dig med." sa hon och undrade om fler ville lära sig läsa, troligen kunde bara prästen det.

Ethan suckade till igen. "Det känns inte som jag kommer lära mig, jag är värdelös på det här". Han gjorde en gest mot boken.

"Tycker jag inte, du har kommit långt och dessutom är det många som inte kan läsa så du behöver inte känna det så." sa hon mjukt.

"Men jag känner så ändå" mumlade Ethan och lutade sitt huvud mot Elethas axel. "Mitt tålamod räcker inte så bra till det här". Han la armarna om henne och suckade för en tredje gång.

Eletha skrattade till, "Vem var det som sa till mig att man måste finna lugn och koncentration." sa hon roat och strök honom över håret.

Ethan var tvungen att le lite. "Det har du rätt i". Han blundade lätt då hon strök honom över håret.

"Just det, och jag blev bättre eller hur?" sa hon leende och fortsatte att stryka honom.

Ethan nickade sakta och log lite. "Ja....". Han var ganska avslappnad nu ochhela hans kropp sjönk ihop mot Elethas.

"Då så, du klarar det tids nog." säger hon och hennes händer går ner över hans rygg och masserar den mjukt.