prs yehet & kkaebsong

Förbryllat stirrar Joshua på den äldre, låter kroppen åka ner från Zihaos knä för att sedan blänga mot teven. Vad ska han svara på det?
"Nej, det är klart jag inte har." Säger han i en liten suck, tar återigen upp sin tekopp i de kupade händerna. "Jag visste det så fort jag på ögonen på dig igen, var bara för feg för att inse det."

”Blev du sur nu eller?” Frågade Zihao och började klänga på Joshuas ena arm. ”Jag är bara nyfiken, Joshua..det måste du väl ändå kunna acceptera?” Fortsatte han aningen skamset och dunkade huvudet löst i den smala axeln. Varför var nittonåringen alltid tvungen att göra bort sig? Dag ut och dag in, minst hundra gånger om dagen. Han tyckte verkligen illa om sig själv ibland. Illa? Det började inte ens förklara känslorna han hade för sig själv. Jävla Zihao, alltid lika dum.

I tystnad ställer Joshua återigen ner sin kopp, bara för att sedan slänga sig om den äldre.
"Jag antar att jag borde kunna acceptera det." Mumlar artonåringen och gräver ner ansiktet i den äldres nacke. "Och jag ska vara tvär med dig, jag har inga känslor alls för honom. Visserligen har jag skuldkänslor, och hoppas att han tar allt okej, och när okej. Men jag har inga känslor för honom."

När Joshua kastade sig över Zihao, som var relativt oförberedd, spärrade han upp ögonen en aning för stt sedan sluta ögonlocken. Han virade armarna omkring artonåringen och drog in den välbekanta doften.
”Nej, för du är smart och har känslor för den sinnessjuka varulven som får små dumma utbrott då och då”, konstaterade han med ett litet skratt och drog fingrarna genom de rosa lockarna. ”Det är betydligt bättre än en stabil, snygg jämnårig med kristallblåa ögon, eller hur?”

Den äldres ord är extremt roande, kockande ironi i rösten.
"Mm, jag har alltid varit intelligent," säger Joshua och låter händerna än en gång röra sig upp mot nittonåringens kinder. "Du är extremt snygg, underskatta inte dig själv. Jag är ju rätt labil jag också, perfekt match."

”Jag är inte snygg”, protesterade Zihao som inte sett sig själv på det sättet sedan flera år tillbaka. Nej, han hade faktiskt inte längre någon åsikt om sitt utseende. Troligen eftersom att han knappt ens sett sig själv i spegeln sedan han kommit tillbaka. ”Du däremot, du är snygg”, sade nittonåringen efter en stunds tystnad och fingrade på händerna dom lagt sig om kinderna. ”Dock måste jag medge att vi är en perfekt match, även om det verkligen inte borde vara så.”

Joshua blänger på den äldre och skakar på huvudet, hur kan nittonåringen inte se sig själv som det?
"Du är olidligt snygg ska du veta, om ett tag efter du vänt sig kommer du inse det också." Ja, Zihao är en av de mest attraktiva människorna artonåringen stött på.. Med allvarliga ögon ser han stolt på den andre. Visserligen har Joshua alltid haft problem med sin självbild, men efter år med hjälp har han lärt sig att se på sig själv positivt. Och nu hatar han inte det han ser i spegeln. "Vi är snygga på två helt olika sätt, du och jag."

Olidligt snygg? Nej, det kunde inte stämma. Har man stora svarta påsar under ögonen och sjuktligt blek hy till och från, du kunde man inte beskrivas som olidligt snygg. Zihao skakade på huvudet och lät dina egna händer finna sin väg upp till artonåringens puffiga kinder.
”Du är ju defintivt bra mycket snyggare än mig”, knotade han och nöp tag om kinderna. ”Joshua, folk med svans kan inte anses vara snygga”, fortsatte nittonåringen och flinade till. Det lät så jävla konstigt att han nästan fick lust att brista ut i skratt.

"Zihao, det kan de visste." Påpekar Joshua med en lätt grimas, klamrar sig fast hos den äldre och börjar försiktigt att nafsa honom i nacken. Jo, Zihao har lärt honom en hel del. "Jag finner dig olidligt attraktiv hur som helst."

”Det är i alla fall bra att du tycker det”, sade Zihao och pep till när Joshua fick för sig att gnaga på honom. Han var på tok för kittlig för sånt. ”Måste däremot medge att du är väldigt underlig..” fortsatte han trevande och slängde benen runt den yngre, drog honom närmareintill sig. ”Jag menar, du är ta mig fan den enda levande varelsen i hela universum som fått för sig att älska mig. Förutom mina bröder, men de gills inte.”