Rollspelare & Wolfy prs

"Gör jag alltid som jag vill? Du får aldrig ha en åsikt eller? Dra åt helvete." sade han irriterat och satte sig i bilen igen. Han drog handen över ansiktet och försökte lugna sig lite då han inte ville köra när han var rasande arg.

Leah låtsades inte om hans svar utan fortsatte in. Hon sneglade mot det tomma köket och det lika tomma vardagsrummet, funderade dock inte särskilt mycket på vart alla hade tagit vägen. Hon fattade inte ens varför det skulle vara upp till Jason att bestämma något över huvudtaget, precis som han sagt tidigare hade han inget ansvar för henne och då var det minsann inte hans beslut att fatta utan hennes föräldrars.

Jason gasade in mot stan efter en stund och slutade upp vid en bar, kände inte riktigt för att vara ensam. Han satt istället, ensam, och drack i några timmar. Han övervägde gång på gång att ringa Leah och be om ursäkt men ångrade sig varje gång i sista sekund.

Efter att ha tvättat sig och gjort sig klar inför natten kröp hon ner i sängen, kurade ihop sig till en boll och drog upp täcket ända till hakan. Helst av allt ville hon somna bums men visste att det skulle dröja en god stund innan det skulle ske.

Jason tog sig till sin lägenheten efter ett tag och la sig ner på soffan. Det tog inte särskilt lång tid innan han somnade, sov igenom hela natten.

Följande morgon satt hon närmare fyrtiofem minuter i köket med en skål frukostflingor framför sig. Det vred sig i magen bara av synen men eftersom hon hade sällskap som hejade på henne, var det bara att bita ihop och försöka att inte spy. Det var en lättnad när skålen äntligen var tom, hon längtade inte till nästa måltid.

Jason körde hem igen så fort han vaknat och gick in till köket. Han granskade Leah och skålen som var framför henne innan han svagt log.
"Godmorgon." sade han och satte sig mittemot henne.

Leah tittade upp från bordet då någon kom in i köket, förvånad över att Jason hittat tillbaka. Vart han nu sen hade tagit vägen visste hon inte. Förhoppningsvis var han inte alltför besviken att hon inte dragit iväg till helvetet än. Orden vilade på hennes tunga och hon ansträngde sig för att svälja dem.
”God morgon,” svarade hon istället, var dock inte helt säker på om morgonen var särskilt god, innan hon reste sig upp för att ställa in skålen i diskmaskinen.

Jason granskade henne och drog henne intill sig i en kram, kände såg så otroligt stolt över att få äta sina ord. Han kysste hennes huvud och slöt ögonen i några sekunder.
”Jag pratade med dom på sjukhuset. Det finns plats för dig men du får gå dit om en vecka ifall du inte själv klarar att hjälpa dig själv.” Sade han.

Leah tänkte inte hurra för att hon fick en vecka på sig att bevisa att hon klarade sig själv, det behövdes ett snedsteg och hon skulle åka dit tidigare ändå.
”Jaha,” sa hon bara och lät än en gång bli att kommentera någonting onödigt.