De utvalda

"Några kvinnor ifrån byn...De tackade oss!" Ethan log strålande utav glädje. "De gav oss det här och sa att deras män skulle ta hand om våra hästar". Han satte ner korgen och satte sig på sängen igen.

"Det är ju underbart Ethan." sa Eletha och slog armarna om honom i ren glädje. "Det menas ju att de uppskattar oss." sa Eletha glatt.

Éthan kramade henne tillbaka. "Ja...jag är väldigt glad för det" log han. De skulle ha klarat sig utan maten ändå, men tanken värmde väldigt mycket.

Eletha nickar, "Att de kände så, jag trodde folk aldrig skulle känna så, tycka så om oss." sa Eletha nästan hänförd och överväldigad..

Ethan log större. "Jag vet...Det är otroligt". Han skulle någon gång besöka den allmänna krogen och se om han kunde göra sig fler vänner, det vore kul.
"De accepterar oss..." Han kramade om henne hårdare.

Eletha nickade, men att umgås med andra kvinnor? Vad gjorde kvinnor? Stickade? Hon visste inte och inte kunde hon det heller.

Ethan kysste henne glatt. "Hur mår du förresten?". Han kände på hennes panna och log lite lättat, tempraturen var bättre.

"Bättre, inte lika varm." sa Eletha och log lite, "Ethan, vad gillar kvinnor att göra?" frågar hon intresserat.

Ethan kliade sig fundersamt i det långa håret. "Jag vet inte riktigt". Han log lite mot henne. "Men min mor gillar att helt enkelt umgås med andra kvinnor och bara prata".

Eletha nickar, hon kanske fick prata med Ethans mor vad de gjorde. Hon hade oftast kvinnor inte hade något vettigt att säga eller kunde göra något vettigt.