prs yehet & kkaebsong

"Men det vet du ju inte helt säkert, eller hur?" Med ett litet leende stryker Joshua sina tummar över de våta kinderna, innan han låter de glida upp mot de röda lockarna. Nej, han är så tacksam över att han funnit den äldre vid liv, och inte död på marken.. Gud vad han saknat honom. Med ett litet skratt drar han in Zihao i en kram, begraver ansiktet i hans nacke. "Jag saknade dig så mycket." Visserligen hade det gått några dagar dör han inte konstant undrat över Zihao, men det var ingenting i jänförelse med de dagar han gjort det. Usch. "Vad säger du om att dricka vårt te, nu medan det är varmt, se på en film och bara försöka bli friska?"

Alldeles våt i ansiktet av alla förbaskade tårar, nickade Zihao och sträckte sig efter båda kopparna som stod på bordet intill soffan. Han stack en av dem i handen på Joshua och borrade ner sig intill honom, ville i princip sitta i knät på den andre. Det gjorde han däremot inte. Någon måtta fick det allt vara.
”Nej, det gör jag inte”, medgav nittonåringen fundersamt och började försiktigt smutta på sitt te. ”Men med tanke på att jag fastande från den första början och började tjuta som ett brandlarm finns det tyvärr en risk. Det var nog bara ren tur att du kom och räddade prinssesan i nöd”, fortsatte han med ett lätt roat leende och skakade lite på huvudet. ”Slutade aldrig tänka på dig och kommer ta mig fan aldrig göra det heller. Du har liksom nystat in dig i min hjärna och mitt hjärta.”

Joshua sträcker sig efter alla filtar han kan nå, och drar den över deras frusna kroppar. Armarna håller han slingrande runt Zihao och huvudet intill hans nacke, han ska aldrig få lämna honom igen. Nej, bara tanken får Joshua att klänga tätare intill Zihao.
"Det är ingen mening med att tänka på vad som skulle ha kunnat hända, jag är riktigt stolt över att ha hittat dig." Påpekar artonåringen, Gud så cheesy det låter. Joshua tar några klunkar av sitt te medan han försöker hitta något bra att se, en sorglig eller skräckfilm är nog inte det nästa valet in deras nuvarande position.. Kanske komedi? Orden som kommer ut ur Zihaos mun får Joshua att le, lämnar en liten kyss på ena kinden. "Dito."

”Vädligt förståeligt, hade också varit stolt”, frustade Zihao och himlade lite med ögonen innan han tog några klunkar av det värmande teet. Te var verkligen den bästa drycken. Det fanns verkligen ingenting bättre i hela universum - i drickväg alltså. ”Vad gör du egentligen?” Frågade han därefter med lätt höjda ögonbryn, båda ögonen stint fästa på skärmen framför dem. Mugglare var konstiga, med alla deras maskiner och bla bla bla. Nej, nittonåringen skulle troligen aldrig förstå sig på deras levnadssätt fullt ut, även om han klurat ut hur en del av deras vardag verkade fungera. ”Sist jag försökte kolla på en såndär grej kunde jag inte låta bli att irritera Samuel. Det var faktiskt riktigt roligt.”

Jo, det är extremt roande att se hur Zihao är alldeles borta i mugglarvärlden, med all teknik istället för magi. Riktigt, jävla roligt.
"Jag bestämmer film.. kan tänka mig att vi båda behöver skratta lite." Förklarat Joshua med ett nöjt leende på läpparna, då han sätter på klassikern hangover, som Samuel blivit så förtjust i. " Du kommer se många filmer med mig, ska du veta. Men du får säga till om du inte vill se, okej?"

Fortfarande extremt förvirrad av de rörliga scenerna som utspelade sig på skärmen, ryckte Zihao lite på axlarna och kröp ihop ännu närmare Joshua.
”Kommer aldrig förstå mig på dessa filmer”, erkände han och sneglade mot den yngre. ”Kommer däremot kolla på dem oavsett om jag gillar den eller inte..så länge du tycker att de är bra, är jag glad”, förklarade nittonåringen med ett gulligt litet leende och började lämna små pussar över de puffiga kinderna. ”Det är allt som betyder någonting för mig.”

Än en gång stryks en rodnad över de puffiga kinderna av de små pussarna, men främst de snälla orden.
"Men jag vill att du ska gilla dem," viskar Joshua bittert och kramar om den andres händer, lutar sig intill Zihao för närhet. "Jag tror du kommer förstå dem, om du ger de en tjänst. Det är som en bok, men du ser historien framför dig.. Kanske jag ska dra med dig på bio?"

”Du kan ju alltid försöka”, sade Zihao och ryckte på axlarna. ”Vad är en bio? Är det också en slags film eller?” Fortsatte han undrande och rynkade lite på ögonbrynen. Han förstod verkligen ingenting, hur dumt det än lät. Nåja, han var åtminstone ärlig vilket var bättre att nysta in sig i någon lögn som senare bara skulle brista. Men trots det kunde han inte undgå att känna sig väldigt fånig och barnslig. Nittonåringen var ju tvungen att fråga Joshua om precis allting.

Joshua blinkar dumt mot den äldre innan läpparna spricker upp i ett leende.
"Det är en filmduk, det är väldigt mysigt." Påpekar artonåringen och gosar ner sig något ytterligare hos den äldre. I tystnad tar han några klunkar av det varma teet. "Men ge filmen en chans?"

Med ett litet stön, eller vad man nu skulle kalla det, sjönk Zihao längre ner mot kuddarna och slingrade sig samtidigt tightare runt Joshua. Innan det var försent, hällde han i sig resten av teet och ställde koppen på bordet. Det var inte värt att hälla ut allting när de höll på och dummade sig i soffan. Bra tänkt där. När nittonåringen väl gjort sig av med koppen övergick han till att klänga över den yngre igen.
”Jag ska”, muttrade han och satte tänderna i artonåringens axel. ”Det är bara så nytt och konstigt.”