Rollspelare & Wolfy prs

Jason suckade lågt och drog handen över ansiktet, visste inte alls hur han skulle försöka få henne att förstå att det inte ens gick att jämföra.
"Det är inte samma sak." sade han bara och kollade på henne.

”Inte samma sak?” Leah förstod väl själv också att deras situationer inte gick att jämföra men poängen i allt hon sagt verkade också ha gått förbi. Med en suck reste hon sig upp och la armarna om sig medan hon började gå, kände sig alltför upphetsad för att lugnt kunna sitta stilla.

Jason reste sig snabbt upp och skyndade sig efter henne, tog hennes hand och höll tyst. Han förstod att hon inte riktigt tyckte om det samtalsämne de ständigt hade så han tänkte inte riktigt ta upp det mer.
"Jag älskar dig." sade han och kysste hennes kind, tyckte att det fick duga. Han behövde inte säga mer egentligen.

”Kan du inte bara säga vad du tänker göra så jag mentalt hinner förbereda mig, om du tänker skicka bort mig mot min vilja.” Hon vände sig mot honom och rynkade en aning på pannan, önskade av hela sitt hjärta att han älskade henne tillräckligt mycket för att inte göra det.

"Det är det som kommer hända men jag kommer vara hos dig varje dag, du vet att jag inte spelar efter regler. Besökstiderna gäller inte och jag kommer troligen spendera alla nätter hos dig. Det kommer inte vara någon skillnad." sade han och smekte hennes kinder. Han drog henne intill sig i en kram och slöt ögonen en stund, önskade att hon kunde förlåta honom.

Trots att hon innerst inne vetat vad svaret skulle vara, så var det ändå något som brast inom henne då han sa det högt. Hon hade önskat att han skulle ha kommit fram till en annan metod, ge henne ett annat alternativ men nej. Som förlamad stod hon stilla en lång stund innan hon gav honom en lätt knuff för att sedan backa undan.

Jason suckade lågt och kollade på henne, visste inte vad mer han kunde göra. Han kliade sig i nacken och kollade bara på henne, lät henne leda istället då han verkligen inte visste längre.

Leah hade ingen större lust att prata något mer med honom för stunden. Hon visste att han menade väl men det betydde inte att hon inte blev sårad.
”Tänker du släpa mig dit nu eller får jag åtminstone sova i min egen säng inatt?” frågade hon utan att se på honom.

"Vi drar dit när du är redo och mentalt stabil nog, dessutom måste dom kolla om det finns plats." sade han och kollade på henne. "Bevisa mig fel tills dess och ta hand om din kost." sade han och kollade på henne.

”Oj, nu bryr dig plötsligt? Jag får bestämma själv när vi åker?” Leah ignorerade det andra han sa, tänkte inte ens få upp några förhoppningar eftersom det inte slutat så bra senaste gången heller. Hon började gå igen men denna gången tillbaka mot det håll hon kommit ifrån.