De utvalda

Ethan skrattade lätt till. "Jag ska tänka på det". Men han brottades inte helst med fler björnar. Han strök undan lite hår från hennes ansikte. "Jag önskar jag kunde ha hindrat det här...". Han strök försiktigt över hennes bandage innan han kysste henne.

"Det gör inget, det är bara ärr." sa Eletha, men hon gillade inte att ha dem där. Hennes enda ställe som inte var ärrat var nu det, hon såg hemsk ut.

Ethan kysste henne igen. "Du är ändå lika vacker som alltid". Han begravde sitt ansikte mot hennes axel. "Du är alltid det vackraste som finns..Du och Simon".

Eletha svarade inte då hon inte tyckte det, men hon var glad att han tyckte det. "Tycker det är du." sa hon mjukt, men ryckte till då det knackade på dörren.

"Ja, såklart" skrattade Ethan. Han ryckte också till och släppte henne. "Vänta här du, jag går och kollar vem det är...Kanske mor...". Han gick ut ur sängen och fram till dörren och öppnade.

Det var inte hans mor utan ett par av kvinnorna i byn. "Vi i byn hörde att ni var sjuka, eller din fru." sa de i tron att de var gifta. "Vi har samlat ihop mat till er och våra män ska ta hand om era hästar." sa en av dem och lämnade fram en stor korg med mat. "Som tack för det ni gjort." sa hon leende.

Ethan fick först inte fram ord, i förvåning över vad de just sagt och lämnat över till honom. Men när det väl sjönk in log han stort. "Jag får tackar så hemskt mycket!". Han lät riktigt glad. "Tack..." upprepade han igen. Han sa dock inte att Eletha inte var hans fru, det spelade inte så stor roll.

"Ni har hjälpt oss, hjälpt oss att förbereda mot anfall om sådant skulle komma och ni gav bort det där björnköttet." sa kvinnan och neg lätt innan de alla snabbt försvann därifrån.

"Ni får ta köttet...Jag vill inte se den där björnen igen". Ethan hade ännu ont i såren även om han inte erkände det. Då kvinnorna försvann så stängde han dörren bakom dem och gick tillbaka till Eletha med korgen.
"Du kan aldrig gissa vad som nyss hände...".

"Nej, vad?" sa Eletha som faktiskt hört hela samtalet, hon var inte döv, men hon ville att han skulle få berätta det hela. Dock avslöjade henens glittrande ögon och leende att hon hört allt.