PRS Lupple & Medi

Hon nickade och såg på honom med stora ögon.
"Ja kyrkan den som jag aldrig fick se." Hon log stort och skrattade ömt.
"Sa jag att det var i morgon?" Hon såg upp på honom och log.
"Åh sjukhuset. Kommer jag få mitt rum igen?"

Hon nickade och såg sig om.
"Jo det är väl det. Vi kanske kan fråga snällt och fråga ifall de inte är till något besvär. Vi gör det här för dem med."

Dorian svalde igen och vände undan blicken. Nog kommer han ihåg den kyrkan.
" Du får gå vart du vill älskling." Sa han tyst och pillade lite med bordet framför dem.
Han vände upp blicken och flinade. "Vill du se det igen?" Sa han och såg på henne.
"Vi ska röntga dig, eller ja Alexander. Och så ska du få ge blod. Vi måste fylla upp din egna personliga blodbank." Log han.

Simon nickade. " Självklart kan vi fråga. Vi ska fråga Bella. Men kom ihåg- de kan inte alltid kontrollera sig. Precis som vi inte heller kan det." Sa han och reste sig upp och sträckte på sig.
"När känslorna tar över så förlorar vi kontroll över våra krafter. De skulle kunna skada dig utan att det är deras mening." Sa han allvarligt och gick sedan bort mot bordet där dem andra satt.

"Okej jag har inga problem med det. Jag behöver nog ge en påse eler två." Hon log och lade armarna om honom och såg upp.
"Åhh jag har en ide.."


Hon log och nickade medan hon lekte med sitt hår och såg mot dem.
"Vi kan alltid måla kors på dörren?" Hon såg på honom och lade huvudet på sned och gäspade stort.
"Väck mig om tio minuter."

Dorian flinade lite och nickade.
"Det är bra." Sa han och smekte hennes kind lätt och nickade. "Okej berätta." Log han nyfiket.

Simon nickade sakta. " Jag ska gå och tala med dem. Väcker dig efter." Sa han och fortsatte att gå mot bordet. Övervägde vem av dem han skulle fråga.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Ifall jag måste vara kvar på sjukhuset tar du med en av filtarna härifrån så jag får lite kärlekt med." Hon log medan hon reste sig och började att gå runt i cirklar.

"Letar du efter någon?" Tristan såg upp från boken han läste och log ömt och reste sig upp och sträckte på sig.
"Hur går det med det ni gör?"

" Älskling du kommer inte behöva vara kvar." Sa han allvarligt och såg på henne, varför trodde hon att hon skulle behöva vara kvar?
" Men självklart tar jag med en filt." Sa han och log svagt.
Han följde henne med blicken när hon började gå runt.
"Vad gör du?" Sa han och skrattade lätt.

Simon stannade upp och studerade Tristan. Han antog att de alla hade ungefär samma makt.
" Det går bra. Bella vilar." Log han och kliade sig lätt i håret.
" Jag tänkte kolla en sak med dig. Jag och Bella skulle väldigt gärna vilja låna ett rum. För att sova i- om det inte är för mycket besvär." Sa han lugnt och log.

"Jag har mycket energi i benen. Jag borde inte springa runt huset eller hoppa i polen så jag går runt." Hon stannade upp.
"Kan vi spela tvspel då? Jag tror du kan vara bra på det." Hon log och tog hans hand.

Tristan såg på honom och log stort.
"Simon ser du hur stort hus vi har? Vi har så många tomma rum så jag funderar på att riva tre och göra en bowlinghall." Han flinade.
"Självklart får ni låna ett. Inga problem och är det något så är vi inärheten." Han log och lade huvudet på sned.
"Vart någonstans i huset vill ni vara? Nära köket, nära vinden vid Lathans kontor?" Han log mjukt.

"Nej du borde absolut inte hoppa i poolen älskling." Sa han och såg på henne. Det var kväll, det var kallt. Det var vansinnigt att ens tänka en sådan sak.
"Tvspel? Är du uttråkad älskling, jag vet massa saker vi kan göra." Flinade han och smekte hennes kind lätt men nickade.
" Spel, låt oss." Log han.

"En bowlinghall? " Flinade Simon och skrattade till.
" Jag är väldigt tacksam för detta." Log han och funderade sedan på nästa fråga. Vart någonstans? Han la huvudet på snedden och studerade huset noga.
" Nära trädgården om det finns ett sådant rum." Sa han lugnt. Och tänkte säga nått mer när ytterdörren slogs upp och Allie kom utspringandes i full fart och stannade bara en liten liten bit framför Willow.
" Vad tycker du om min klänning? Är jag snygg?" Log hon brett och snurrade runt och såg sedan på Gustaf och de andra vargarna och ögonen nästan lyste.
"Är vi vänner? " Kvittrade hon och lyckan syntes och hon rörde sig väldigt fort de sista meterna fram till Gustaf.
"Du är varg. " Sa hon och studerade honom nyfiket.

Hon såg på honom och nickade.
"Ja jag är uttråkad och jag behöver något att göra." Hon såg Allie komma ut och hon skrattade.
"Du är superläcker i den." Hon log och nickade mot vargarna.

Tristan såg på Allie och log.
"Jag ska se vad som kan ordnas. Men det ska nog gå." Han gick fram till Allie och såg på Gustaf.
"Minns du vårat avtal?"

Gustaf satt med vinglaset i handen och bara tittade på den nya vampyrer som var som en virvelvind om man jämförde med de andra.
Hon var ung. Det var oerhört tydligt och han förstod vem det var. Allie- Alexanders dotter.
Han mötte Tristans blick och flinade lätt.
"Jag minns. Hon är väldigt ung." Sa han och skakade på huvudet, reste sig upp och drack upp vinet och ställde ifrån sig glaset.
"Redo Willow?" Sa han leendes, backade ifrån dem lite men Allie ville följa med framåt men tvingade sig att stå kvar.
Gustaf skakade lite på huvudet och var väldigt snart en varg på alla fyra, han skakade om pälsen innan han satte sig ned och studerade Allie.

Allie stod där helt fascinerad och rörde sig blixtsnabbt fram och rörde vid honom. Först med ett finger för att sedan verkligen känna hans päls och hon skrattade till.
"Du är varm. " Viskade hon och sorgsenheten syntes i hennes ögon och hon drog försiktigt undan sin hand.