Rollspelare & Wolfy prs

Jason gick ut och rynkade lite på pannan då han inte såg henne. Han fortsatte ut från sjukhuset och suckade lågt då han såg henne. Han satte sig ner bredvid henne och tog försiktigt hennes hand.

Leah tittade upp då Jason satte sig bredvid henne, ville trots sin nyfikenhet kanske inte riktigt veta vad för beslut han hade fattat åt henne. Hon drog inte åt sig handen utan lät honom hålla den i sin.

"Jag älskar dig Leah, snälla förstå det." sade han lågt och kysste mjukt hennes knogar. Jason kunde inte tänka sig att vara utan henne men han ville att hon skulle må bra.

"Varför ger du mig inte en chans då?" Hon gned sina tinningar med en suck och vek blicken ifrån honom, tänkte envist hålla fast vid sin åsikt om att det fanns bättre alternativ än att bli inlåst på behandlingshem.

”För jag kände så när jag var liten och höll på med tunga droger.” Sade han och ryckte lätt på axlarna. Han tittade upp på himlen och suckade lågt.

”Vad jag vill spelar ingen roll för dig?” Leah visste att han endast ville hennes bästa, men hon kanske hade en liten chans ännu att vinna kampen.

"Din hälsa spelar större roll." sade han och kollade på henne. Han gillade inte alls att det hade gått så långt men inget kom före hennes välmående.

”Din hälsa och säkerhet spelar också roll, men ändå ger du dig av på farliga uppdrag. Jag undrar när dagen kommer då du inte längre kommer undan med blåmärken och minnesförlust utan dör.” Leah försökte hålla tillbaka tårarna men lyckades inte särskilt bra. Det kändes som om hon inte gjorde mycket annat än grät nu för tiden.

"Men jag gör det inte i syfte att straffa mig själv." sade Jason bara och kollade på henne en stund innan han suckade lågt. Han kysste mjukt hennes knogar och slöt ögonen i några sekunder, visste inte hur han kunde hjälpa henne.

”Du vet riskerna men du tar dem ändå.” Leah drog åt sig sin hand för att lätt massera sitt lår med fingrarna. Hon kände sig oerhört stressad och visste inte vad hon skulle säga för att få honom att ändra sig om saken.