Skriva av sig-tråden

Jag kan läsa! Är snart 18, så ♥

Jag reagerade, och brydde mig!
Men jag visste inte riktigt vad jag skulle kunna svara

Min tur att skriva av mig lite. Är så förbannad över att det skall vara så sjukt dyrt att ta körkort i Sverige. Varken jag eller min man har körkort. Jag har drömt om det i hela mitt liv, men min man behöver det i sitt jobb (vilket kräver körkort för fast anställning, just nu är han timvikarie, vilket man inte tjänar så bra på alla gånger) så när vi väl kommer ha råd med ETT körkort (i den avlägset avlägsna framtiden när vi vinner på lotto) så är det ändå bäst att han får det så att vi klarar oss ekonomiskt.

Det gör mig så arg att det skall kosta så mycket, så vitt jag vet är våra körkort några av de absolut dyraste i världen att ta. Har pratat med vänner i ett antal olika länder som tycker det är helt knasigt dyrt.

Nu pratar de ju om att fixa billigare körkort för ungdomar, men det hjälper ju inte mig! Det var minst lika dyrt när jag räknades som ungdom, men då faller jag ju liksom mellan luckorna i resonemanget.

För att ha ett jobb måste man ha ett körkort. För att skaffa ett körkort måste man ha ett bra jobb. Blääää.

Tack
Känns lite bättre

Jag är så irriterad på en sak.

Det är en kille i vår skola, (i trean), och mina kompisar tycker han är ful och irriterande, och det säger de ungefär en gång i timmen, jag håller med om att han är irriterande och så. Men om mina kompisar tycker han är så himla ful som dom hela tiden säger, säg det inte, HÅLL KÄFTEN istället, man behöver inte säga allt man tycker om människor. Och sedan när vi diskuterade abort så säger en av dom: "Om jag fick den där fula killen (alltså han i trean) så skulle jag göra abort". Och då sa en annan: "Men det kan du ju inte veta innan". Och då sa den första: "Jag skulle döda honom direkt när han föddes eftersom han är så ful". Och där gick gränsen för mig, hur fan kan de sitta och säga sådant, jag sa ingenting då men inombords var jag kokade jag av ilska och ville bara slå till dom.

Vad ska jag göra nu då? Jag kommer aldrig våga säga till dom att sluta med det men samtidigt vill jag inte att det fortsätter.

Jag orkar inte vara snäll längre.
Vad man än gör blir det alltid fel i slutet ändå..?
Har blivit rädd för att såra eller göra folk ledsna, och blir alltid orolig när någon är sårad eller ledsen.
Men jag själv kan aldrig säga vad jag känner.
Jag har märkt att jag blivit för snäll, och tydligen för ärlig också.
Är det verkligen bättre att ljuga om man inte vill såra någon? Fick höra det idag, iallafall.
Jag vill förändras, jag gillar inte mig själv.
Jag är en mes.
Igentligen inte, men jag känner mig feg, blyg och idiotisk varje gång jag försöker någonting.
Och jag hatar att inte bli tagen på allvar.
Jag måste ändras, jag vill ändras.

Hatar mig själv och mår jävligt illa. Inte mugglis material det här så nån som är över 13 år som vill snacka på mugglepost?

^ jag kan om du vill.

^Åh tack!

Frivillig om du vill ha en annan synvinkel.