Rollspelare & Wolfy prs

"Om jag var i den position där du inte kunde hjälpa mig, hade inte du sett till att någon kapabel till att hjälpa mig gjorde det?" frågade han och gick fram till henne. Han spände sina käkar och la händerna på var sida om henne.

”Vänd inte det här mot mig.” Leah blängde på honom. ”En dag och du ger upp, trots att du lovade en vecka.” Hon skakade på huvudet och gick för att sätta sig ner på en stol istället.

"Du kommer tacka mig sen." sade han bara och kollade åt sidan när en läkare kom och ropade Leahs namn. Han tog hennes hand och drog med henne till läkaren. Han förklarade situationen och att Leah påstod sig kunna hantera det själv, trots att hon inte kunde.

Leah försökte få läkaren att förstå att hon kunde klara det på egen hand, att hon ville ha en chans innan hon mot sin vilja blev placerad någonstans men visste inte om poängen gick fram till läkaren. Tillslut fick hon lämna rummet då läkaren av någon anledning ville prata i enrum med Jason. Istället för att vänta utanför gick hon ut och satte sig på en bänk, behövde lite frisk luft för att försöka få ordning på tankarna.

Jason suckade lågt och såg efter henne innan han blängde på läkaren, förstod inte alls varför de inte bara kunde hjälpa henne.
"Vad?" frågade han sedan och spände sina käkar.

”Jag rekommenderar verkligen tvångsvård.” Läkaren plockade fram en bunt med papper som hon räckte Jason där det stod en hel del viktiga saker. ”Det är upp till dig, eller andra närstående, att ta beslutet om vi ska skicka en remiss till ett behandlingshem eller om ni provar med att träffa en näringsrådgivare först.”

"Jag vill att hon prövar allt. Men på behandlingshem, kommer jag kunna besöka henne?" frågade han och kollade på läkaren. "Jag är inte familj eller något men hon är allt jag har kvar." sade han och fuktade sina läppar.

”Givetvis, vänner och familj är välkomna på besök enligt de tidtabeller vårdpersonalen ger.” Läkaren såg på Jason över sina glasögon. ”Vill du ta kontakt med dem eller ska jag återkomma då jag hört mig för om de har plats för henne?”

"Du får gärna ta kontakt med dom, jag måste se till att hon vill ta sig dit." sade han och skrev ner sitt nummer på en lapp innan han räckte över den. "Hör av dig." sade han och gick därifrån.

Läkaren nickade och tog emot lappen, tog fram ett annat papper för att skriva upp en påminnelse att ringa till behandlingshemmet och sedan återkomma till Jason.