De utvalda

Ethan satte sig upp igen då doften utav mat smög sig in i hans näsborrar. "Ser underbart ut" log han och satte igång med att äta på sin talllrik.

"Vad bra." log hon och satte sig vid honom på sängen. Det var skönt att göra lite som man ville och ta det lugnt.

Ethan njöt av maten. Det här påminde lite om då de precis flyttat in här...Och innan dess hade de bara varit ensamma såhär på uppdrag eller dagarna efter uppdragen på slottet...
Varje gång han tänkte på kungen och slottet kände han hur det sved till i ärren på ryggen.

Eletha åt upp och tog sedan djupa klunkar av den kalla mjölken. "Vad tänker du på?" frågar hon Ethan.

Ethan såg upp. "På tråkiga saker.....Kungen.....Slottet". Han visste att Eletha lidit värre än honom, men han kunde aldrig glömma den hemska tiden på slottet.

Eletha nickade och hennes blick mörknade vid minnena, hon hatade det livet som hon hade levt två liv. Det livet nu och det livet förr.

Ethan kände sig lite tacksam ändå. Han hade bara blivit straffad en gång, och bara blivit utnyttjad en gång. Men det hade varit hemskt..ä
Han kramade hårt om Eletha och borrade in ansiktet mot hennes hår.

"Jag är glad att vi slipper det." sa Eletha och kramade honom tillbaka. "Älskar dig." sa hon mjukt och la sitt huvud mot hans axel.

Ethan nickade sakta. "Jag med...". Han kysste hennes hjässa. "Jag älskar dig med". Han lyfte sitt huvud från hennes hår. "Men jag kommer aldrig glömma" sa han tyst.

"Nej, vem kan det, vem kan glömma?" sa Eletha och suckade. Varje dag hade varit att ta sig igenom, att göra allt rätt för att inte någon eller en själv skulle straffas.