wolfy & rollspelare prs

”För att jag älskar dig.” Jonathan såg allvarligt på henne. Vad oproblematiska kungliga moroi hade med saken att göra visste han inte, än mindre förstod han varför hon börjat grubbla på varför han var med henne. ”Vad är det du försöker säga egentligen?”

"Jag tycker att du kan bättre, att du förtjänar bättre och du är värd mer." sade hon lågt och tittade ner på sina knän. Hon gillade inte allvaret i hans ton eller blick, hans dömande fick henne att ångra att hon ens visat något annat än ett stort leende på läpparna.

”Och det började du plötsligt tänka på för att?” Jonathan trodde fortfarande inte att det var allt hon hade på hjärtat, men det var också tydligt att frågorna gjorde henne obekväm. Han stod alltså lite i kläm eftersom han inte visste om han skulle låta saken vara eller envist fortsätta fråga.

"Plötsligt? Jonathan, det här är det enda jag tänker på hela tiden!" utbrast hon och drog handen över ansiktet. "Du behöver inte hjälpa Ben, jag vill bara hem nu." sade hon hest och tittade bort från honom.

”Och när har jag gett dig en anledning att grubbla på varför jag är med dig? Snälla berätta var någonstans det gått fel.” Jonathan fick något som påminde om en plågsam glimt i ögonen, ville inte se henne så upprörd och speciellt inte när han inte visste vad som hade gått snett och när han hade orsakat det.

"Du har inte gjort något Jonathan, snälla sluta fråga mig om det här. Jag vill inte prata mer om det. Det är i mitt huvud bara." sade hon hest och höll händerna för ansiktet, det var väldigt mycket som rörde sig i hennes huvud och allt kokades ihop till en enda stor röra vilket blev för mycket för henne.

Jonathan pressade ihop läpparna till ett smalt streck och nickade lite. Fick han inte prata om saken så visste han inte hur det var meningen att han skulle trösta henne heller. Det hindrade honom förstås inte att krama om henne och pussa henne upprepade gånger på huvudet.

Cleo rörde knappt på sig utan stirrade rakt framför sig, frågan om vem som kom först mellan han och Ben snurrade fortfarande i hennes huvud. Hon tittade upp på honom efter en stund och kysste mjukt hans läppar.

En lång kyss senare öppnade han dörren för att kliva ut, vinkade åt Cleo att följa med samtidigt som han rörde sig mot dörren. Den var inte låst så han tog sig friheten att bjuda in sig själv, Adrian väntade ju ändå på besök så det vore onödigt att knacka.

Cleo mådde lite bättre efter kyssen och klev ut från bilen efter honom. Hon svalde hårt och följde med honom in, var ovan med att inte knacka så hon kände sig inte helt och hållet bekväm.