PRS Lupple & Medi

"Du kan få den burken." Hon log mot honom och skrattade.
"Det borde ge dig bra minnen så du borde få den." Hon såg på Lathan och nickade.
"Jag ska bara hämta den."


Willow tog sig upp och började att gå ner längst trappan och såg på honom.
"Så jag har en fråga. Blottade du dina tänder för mig?" Hon log och såg på honom och smekte hans hand.
"Fy kanske."

Alexander log stort och tog burken närmare sig.
"Åh Bella. Vilken ängel." Log han och la säkert på locket och flyttade den ännu närmare sig som om någon skulle försöka sno den.
Lathan såg på honom och hans underliga beteende med burken och skrattade till men såg sedan på Bella med stora ögon.
"Boken- jag är otroligt tacksam." Sa han och reste sig upp och bugade lätt åt henne.

Dorian såg på henne och tittade lite skamset bort vid frågan. " Jag var inte beredd på att du vaknade." Muttrade han innan han blygt vände blicken mot henne.
"Jag är ledsen." Sa han och skrattade lågt.

"Säg till om det är någon mer ört du saknar att se så kan vi fixa den. Den kanske inte är så bra att ge dina patienter på sjukhuset. Men Willlow kanske inte bryr sig..." Hon skrattade och reste sig.
"Ingen fara Lathan. Vi är så villiga att hjälpa henne. Jag kommer tillbaka snart."

Hon log och drog med honom.
"Jaja du är förlåten älskade.2 Hon skrattade och kom ut i solens sken och såg på de som satt kvar och log.
"Hej" Ropade hon och vinkade glatt.

Alexander nickade sakta. " Jag säger till." Log han och skrattade lågt till hennes ord. Detta var riktigt bra grejer. Men som sagt det var nog mer en minnessak än något han kunde använda.
Lathan log brett. " Okej. Gå försiktigt." Sa han leendes.

Dorian flinade lite. " Bra." Sa han och gick fram till bordet och släppte taget om henne innan han satte sig ned. Hon kanske ville umgås med de andra ett tag.

Hon gick in bland skogen och försvann snart ur sikte.

"Gustaf jag vill gärna se din tass igen. Det när nog bra att se den igen och jag kanske kan lägga kinden mot den?" Hon såg på honom och satte sig ner och såg på honom.

Gustaf ställde ned vinglaset han höll i samma stund som Willow satte sig ned.
Han vände sin blick åt hennes håll och log svagt.
"Du verkar mer lugn. Det är väldigt bra." Log han och vände och vred på sin handled och sträckte ut fingrarna och drog ihop dem igen.
"Jag ska bara massera lite." Sa han som förklaring innan han lät sin hand övergå till att bli en tass och la den tungt på bordet mellan dem.

"Ja så är det nog. Jag tror deras trick slutar att fungera så det är nog bra." Hon började att smeka tassen innan hon lyfte den och placerade den i knät och smekte den sakta.
"Det är som en katt." Hon log.
"Fast en tass, en stor tass."

Gustaf nickade sakta och log mot henne. " Det är bra." Sa han och när hon valde att lyfta upp tassen så hjälpte han till.
Den hamnade snart i hennes knä och han flinade lite.
Hon var väldigt underlig. På ett bra sätt.
"En katt? " Skrattade han och nickade.
"En av fyra."Log han.

Hon nickade och såg upp på honom och pekade på ett draperi som sattes upp.
"Kan vi prova att se om jag vågar se ditt huvud? Jag kommer stå lite längre bort och sakta gå närmare och sen börja klappa det." Hon log och såg över axeln och log.
"Jag vågar ha en tass i famnen."

Gustaf drog försiktigt undan tassen och lät den återgå till att vara en hand.
Han nickade sakta. "Låter bra. " Log han och drack upp vinet.
"Jag går och gör mig redo. Kom fram när du är redo." Log han och reste sig upp och gick bort mot draperiet.
Dorian iakttog det hela och log större. Hon var så modig.