prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på den äldre i tystnad, finner det roande och rart hur Zihao somnar på i princip direkten. Försiktigt stryker han tummen över den andres kind, tvingar sig i att hålla i ett skratt när den äldre virar benen och armarna hårdare om honom. Väldigt bedårande. Joshua lutar försiktigt huvudet mot hans bröstkorg, låter fingrarna röra vid Harus päls innan han låter sig själv somna.

Som vanligt i Joshuas sällskap, sov Zihao som en stock hela natten. Och precis som han förutspått vaknade han med både armarna och benen slingrade runt den andres slanka kropp. Dessvärre hade förkylningen inte gett sig för fem öre och nittonåringen kände sig allt annat än frisk. Till råga på allt hade han säkert smittat pojkvännen, då de varit extremt närgångna trots febern och snuvan. Inte heller hade regnet gett med sig, utan dropparna slog fortfarande mot rutan och gled ner längsmed glaset. Det var däremot bara mysigt.

Det tar inte lång tid för Joshua att vakna efter Zihao öppnat sina ögonlock. Jo, han märker direkt hur förkylningen smittat av sig till honom, vedervärdigt.
"Godmorgon." Viskar artonåringen tyst, dunkar försiktigt huvudet mot Zihaos bröstkorg, innan han återigen sluter ögonlocken. "Sov du något bra?"

”Jag sover alltid bra när jag delar säng med dig”, mumlade Zihao och gäspade. Usch, även om han inte skulle kunna somna om igen så hade han gärna gjort det ändå. ”Du har också blivit förkyld eller hur?” Frågade han sedan och rynkade ögonbrynen. Det sista han ville var att Joshua skulle bli smittad, men nu när han redan var det kunde de lika gärna vara svaga och eländiga tillsammans. Om nittonåringen fick syn på Weimin kunde han tvinga den yngre brodern att göra te åt dem.

Som i en kedjereaktion gäspar Joshua direkt efter den äldre, gnuggar sig om ögonen.
"Mm, jag förväntade mig nästan det," medger artonåringen, jo efter all närhet så är det väl ändå inte förvånande att han blivit smittad. Inte alls, och han har inget emot det. "Så nu spelar det ingen roll, kan vara nära dig utan några bekymmer."

Med ett stön, rullade Zihao över Joshua, så att han låg över honom, med hakan mot dena nedres bröstkorg.
”Jo, men ändå..ville inte smitta dig”, muttrade han och kupade hönderna om de puffiga kinderna. ”Det enda positiva är att jag kan kyssa dig utan att känna mig skyldig.” Försiktigt lutade han sig närmare den yngre, tills dess att deras läppar möttes fjäderlätt. Sedan drog nittonåringen sig undan och begravde ansiktet i pojkvännens nacke. Han mådde verkligen inte bra.

"Det är en väldigt bra positiv aspekt om du frågar mig." Påpekar Joshua, som inte har det minsta emot Zihaos läppar i kontakt med hans egna. Dock blir artonåringen en aning besviken när det bara är en lätt liten kyss han får, men påminner sig själv att de båda mår riktigt illa.. Försiktigt stryker han fingrarna över de röda lockarna lugnande, då Zihao gömmer sitt ansikte hos hans nacke. " Vill du ha en kopp te?"

”Om det betyder att du tänker flytta på dig så vill jag inte det, nej”, mumlade Zihao och klängde sig fast ännu mer vid Joshua. Nittonåringen ville absolut inte att den andre skulle lämna sängen, ännu mindre göra te nu när de båda var sjuka. Det kunde faktiskt någon som inte hade hög feber och snuva göra. Till exempel Weimin som troligen ändå inte hade något bättre för sig. ”Kan ropa på Weimin? Tror inte han har någonting viktigt för sig ändå..allt han gör är ju att sova.”

Med ett lätt, hest skratt gäspar Joshua tyst. Kanske det är bäst om de stannar där de är, alldeles febriga tillsammans. Hur äckligt det än må vara. Artonåringen nickar där efter lite som svar och gosar ner ansiktet i Zihaos nacke.
"Okejdå," svarar han i låg stämma.

Det var väldigt längesen Zihao mådde så pass dåligt. Han hade inte varit sjuk på närmare tre år, vilket är väldigt bra jobbat.
”Eller så försöker vi släpa oss ner till soffan och sätter oss där istället? Frågan är bara hjul i helskotta vi ska lyckas ta oss upp ur sängen..”, mumlade nittonåringen och strök fundersamt över Joshuas mjuka lockar. ”Tror du att Samuel och Noah bär oss om vi frågar tillräckligt snällt?” Okej, det där var nog den sämsta idén han någonsin haft.