Rollspelare & Wolfy prs

"Leah, ta en glass eller något. Bara du äter." sade han och kollade på henne, menade inte alls att verka så irriterad men han tyckte inte om att hon inte tog sin vecka på allvar.

Leah vek undan med blicken, övervägde en bra stund sina alternativ innan hon motvilligt gick med på att beställa en glass, bara för att hon inte tänkte trycka i sig något ännu ohälsosammare.

"En paj då?" frågade han och kollade på henne. "Annars kan vi kolla ifall någon pub har öppet som serverar mat." sade han och granskade henne lite snabbt. Han ville bara att hon skulle få i sig något.

”Nej, nej, en glass blir bra.” Leah sträckte sig över honom för att kunna ta emot vaniljglassen kvinnan i luckan räckte henne. Hon fick en klump i halsen av synen då hon verkligen inte ville ha den.

Jason nickade lite och tog påsen med hans meny i innan han betalade och körde hem igen. Han kollade på henne lite snabbt och suckade.
"Förstår du nu varför jag tycker att du behöver professionell hjälp?" frågade han. Han kunde inget om hur man hjälpte någon att återhämta sig och hon kunde inte heller det.

”Det som jag inte förstår är varför du tvingar mig att äta glass mitt i natten.” Leah tittade ut genom bilfönstret medan hon motvilligt åt lite av glassen, det kändes inte alls så bra som det borde göra att få i sig något gott.

"För att du lovade mig att ta hand om din kost men du har inte ätit något på hela dagen. Är det så man håller i ett löfte?" sade han och höll ögonen på vägen. Han var otroligt irriterad då han verkligen försökte för hennes skull.

”Så det är jordens undergång för att jag inte ätit något idag? Du vill att jag ska bli satt på ett behandlingshem istället? Om du gör det så behöver du inte komma och hälsa på.” Leah fortsatte småäta av glassen, försökte att inte tänka på saken så mycket eftersom det kanske skulle underlätta ätandet.

"Vad menar du med att jag inte kommer hälsa på? Kommer du seriöst förbjuda mig från att göra det?" frågade han och stannade bilen vid en vägkant. Han kollade på henne och rynkade på pannan. Han fattade inte alls vad som var svårt för Leah att greppa.

”Visst kan du komma men jag har ingenting att säga dig då.” Leah vände blicken till honom. ”Du förväntar dig för mycket på en gång. Du har ingen aning om hur det känns. Klart att jag vill äta och må bra men det här handlar om psyket. Jag förväntade för mycket för snabbt av dig också i början, vilket var fel av mig.”