Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

Jättebra

Mer mer mer! Jag vet att jag låter som alla andra, men det alla säger är sant. Att denna fanfiction finns på mugglis, glädjer mitt hjärta, du har värmt mitt ensamma kalla hjärta!!!♥

Scorpius

Mörkret föll utanför fönstret. Det var knäpptyst i sovsalen. Jag kunde bara höra mina egna andetag och Brandons avlägsna snarkningar. Nästan var femte sekund tittade jag på mitt armbandsur. Jag låg säkert så i två timmar innan klockan slutligen visade fem i tio. Så tyst jag kunde kravlade jag mig upp ur sängen, stoppade ner mina fötter i ett par tofflor och svepte en rock omkring mig så att ingen skulle se min otroligt fula pyjamas. Utan att lämna ifrån mig ett knyst smet jag ut ur rummet. Den tjocka damen sov och upptäckte mig därför inte. Jag smög nerför trapporna och genom korridoren, rundade hörnet och öppnade dörren till flicktoaletten. Jag kunde urskilja en brun fläta vid ett av handfaten och hoppades att det var Annie och inte någon annan tjej som skulle upptäcka att jag faktiskt var inne på flickornas toalett. I och för sig så kunde jag ju alltid låtsas att jag gått i sömnen.
Till min stora lättnad var det Annie, det såg jag när hon vände sig om. Hon vinkade åt mig att komma och jag gick långsamt fram till henne och tittade omkring i rummet för att försäkra att vi var ensamma. Jag såg hur Annie försökte samla de rätta orden, och det såg ganska svårt ut.
”Okej, så du är här för att veta varför jag är så konstig”, började Annie till slut. ”Det är så att jag har gått och blivit… kär.”
När hon uttalade det sista ordet log hon stort. Jag hörde en duns mot golvet och i ögonvrån såg jag min haka rulla iväg. Inte bokstavligen, men det kändes så.
”Jag vet vad du tänker”, fortsatte hon och jag tittade mot henne igen. ”Att någon som jag aldrig skulle kunna bli kär. Jag trodde förresten att du visste att jag och James var ihop.”
Nu stod min mun på vid gavel. Jag försökte säga något, men lyckades inte. Orden satt som fastklistrade på min tunga och vägrade lämna den.
”Seriöst, Scorp, har inte Rose berättat det för dig?” Annie skakade på huvudet som om hon tyckte synd om mig. ”Jag trodde att ni brukar vara med varandra.”
Jag var så förvånad man kunde bli. Eller ännu mer än så. Jag och Rose? Vara med varandra? Hon hade fått det hela om bakfoten.
”Är du ens säker på att Rose vet om det själv?” frågade jag som äntligen lyckades prata.
Annie såg lite smått förvånad ut.
”Vad menar du? Såklart hon vet.”
”Var inte så säker på det”, sa jag och tänkte på när James inte berättade för Rose vad han och Annie höll på med när vi gick i ettan.
Jag tog en titt på mitt armbandsur. Klockan var tio över tio. Det var nog bäst att återvända till sovsalen. Annars skulle jag nog ha dött av trötthet dagen därpå.
”Jag måste gå nu.” Annie nickade bara och jag försvann mot utgången. När jag kom ut i korridoren såg jag mig omkring för att se om det kanske var någon professor där eller en elev som skulle kunna skvallra. Det fanns det inte, så jag började gå mot sovsalen. Precis utanför såg jag Rose och hennes kompisar en bit bort. Jag skulle precis gå in, men just då hörde jag vad de samtalade om. Jag stannade upp och lyssnade.
”Och det konstiga var att Scorpius luktade precis som den där amortentian”, hörde jag Rose säga och jag svalde hårt.
Så om min amortentia hade luktat som Rose och hennes hade luktat som mig, kunde det bara betyda en sak. Och det vågade jag inte ens tänka.

Jättebra

Azome!

Jättebra!!!!

Super C:

SuperBra!!

Superduperjättemega bra!