Falsk Romans [SV]

meer

åh alla är så smälla utom Malfoy det gör mig så glad!

Wonderful!

Tack, thank you, danke schön, merci, kiitos, gracias, takk... *sen kan jag inte mer*
Söta människor ♥ Här har ni ett extralångt kapitel

VARNING!!
Här kommer en stor fet varning om att kapitlet innehåller grovt alkoholbruk. PG-13.
Alkohol är farliga och dumma saker... minns det.
Och gör med varningen som ni behagar. Nu får jag inte dåligt samvete för att jag inte varnade er, i alla fall :>


_______________________________________

HERMIONE GRANGER

Det var inte många som delade Malfoys bleka hårfärg så man kunde ju tycka att hans huvud skulle vara lätt att urskilja i en folkmassa, men dessvärre var det inte så enkelt. Hermione knackade Dean på axeln när han dansade förbi.
"Åh, hej Hermione!" utbrast han och stannade till framför henne. "Snygg klänning!"
"Tack", svarade hon och besvarade flyktigt hans uppskattande leende. "Har du sett Malfoy?"
"Varför letar du efter honom? Hey, kom igen, vi dansar! Jag gillar den här låten." Och han tog tag i hennes hand och snurrade henne ett varv i en graciös piruett för att demonstrera.
Hon skrattade till men drog milt tillbaka sin hand ur hans varma grepp. "Senare Dean, jag lovar. Just nu måste jag verkligen hitta Malfoy- är du säker på att du inte sett honom?"
"Jag har sett honom, fast det var ett tag sen", svarade den mörkhyade Gryffindoraren och ryckte på axlarna. "Men du förtjänar någon mycket bättre än han, det vet du va?"
"Vad pratar du om?" Sen sjönk innebörden av hans ord in. "Åh. Nej! Nej, det är inte så! Han gjorde en grej jag tänker ta poäng från honom för, det är allt, verkligen!"
Blotta tanken fick henne att rysa, men samtidigt fanns det en liten gnagande känsla som påminde henne om hur mycket Draco Malfoy egentligen vuxit de senaste åren. Han var inte längre den där bortskämda, uppnosiga lilla skitungen från deras andra år. Han hade vuxit till sig, även om han fortfarande var oförskämt rik så skröt han inte om det annat än via kläderna han bar och kvasten han flög på, och trots sitt hetlevrade temperament som fortfarande stundtals blossade upp så var han lugnare och mer stabil än någonsin.
För att inte tala om hur bra han såg ut nu för tiden. Han hade ett aristokratiskt utseende, med det vitblonda håret elegant kammat bakåt (han lyckades få vattenkammat hår att vara snyggt! ), ansiktet fortfarande spetsigt, blekt och självsäkert men dragen mognare och ögonen lika skarpa och intensivt gråa som alltid.
Fan. Han var snygg, och Hermione skulle aldrig förlåta sig själv för att hon erkände det.
"Var såg du honom senast?" pressade hon och kastade blickar omkring sig.
"Ute i korridoren. Men du, vi ses, Hermione." Dean hade fått syn på Lavender, som såg strålande ut i en mörkblå paljettklänning. Hermione stod kvar någon sekund och såg på hur de kramade varandra till hälsning innan hon styrde stegen mot klassrumsdörren med ett förstulet leende på läpparna.
Hon hejade som hastigast på Ernie MacMillan och Hannah Abbott som gick in samtidigt som hon gick ut och såg sig sedan noggrant om i korridoren. Massa folk hade samlats där, men Malfoy verkade inte vara en av dem.
"Har någon av er sett Malfoy?" frågade hon de fyra sjätteårseleverna från Gryffindor som satt på bänken närmast klassrumsdörren, tjejer hon visste gick i Ginnys klass. De var dramatiskt sminkade och bar matchande jeanskjolar och glittriga linnen i olika pastellfärger.
"Draco Malfoy?" frågade den enda blondinen i sällskapet. Hon såg även ut att vara den nyktraste av dem. "Han är där borta någonstans." Hon pekade neråt korridoren. "Med Astoria Greengrass." Tjejerna brast ut i gapskratt och Hermione rynkade pannan.
"Så ni tror att han är... upptagen med... annat?" frågade hon och gjorde en grimas. Ugh, det sista hon ville var att råka komma på honom göra... något. Med någon annan... Tanken fick henne att rysa häftigt och plötsligt var hon inte så sugen på att ställa Malfoy mot väggen längre för vad han gjort mot tjejen Crescendo.
"Sluta tjejer", skrattade blondinen. "Nej, Granger, jag tror faktiskt inte att han gör något särskilt. Håll käft, Lucy! Greengrass gick hit med Nott, vet du väl, idiot."
Tjejen som uppenbarligen var Lucy hade kort, svart hår och såg väldigt självbelåten ut, som om hon visste något som de andra inte gjorde.
"Fast jag såg Nott hångla upp Daphne för bara minuter sen." De andra tjejerna drog häftigt efter andan åt den här chockande nyheten och Lucy verkade omåttligt nöjd med deras reaktion.
"Du skojar!"
"Fy fan vad hemskt för Astoria! Men Queenie och Nott har ju en historia ihop, så så oväntat var det väl inte..."
"Hur som helst så kan jag svära på att det verkligen inte är något mellan Astoria och Malfoy", sa blondinen och tittade nu på Hermione. "Jag lovar. Han har inte ögon för någon annan än den där Bones, det kan vem som helst se... och Astoria kilar stadigt med Ricky Wood, ni vet, snyggingen från Ravenclaw... Så jävla snygg så jag vet inte vart jag ska ta vägen..."
"Men han har dansat hela kvällen med Megan Jones! Jag har sett det, alla måste ha sett det!"
"Men ofta!"
"Det har inte jag sett?"
"Jag har sett det", svarade Hermione lite reserverat. "Men så du tror inte att Malfoy är upptagen om jag går och letar reda på honom?"
Blondinen skakade på huvudet. "99 procent säker. Astoria är söt, men inte hans typ."
"Åh men kom igen, vad vet du om vem Dracos typ är?" frågade en av hennes vänner hånfullt.
"Sen när är han 'Draco' för dig?" kontrade hon snabbt, men leendes.
"Jag ska fan gifta mig med honom. Han är så snygg så jag tror jag dör." Resten av tjejerna skrattade gott. "Eller hur, Granger? Erkänn att till och med du tycker att han är jävligt het. Du går väl i samma klass som honom?"
"Är du dum eller, hon är ju Gryffindorare!"
"Men dom har lektioner ihop, eller hur, visst har ni?"
Hermione kände hur hjärtat började slå bara en aning fortare. Hon vägrade ta reda på varför, dock.
"Jo, tyvärr."
"Vadå tyvärr? Du måste skoja. Jag skulle fan dö av lycka om jag fick ha lektioner ihop med honom. Kunna sitta och dregla över honom dagarna i ända."
Hermione skrattade åt det absurda i tanken att dregla över Malfoy.
"Njä, det är det väl knappast någon som gör", sa hon tankfullt. "Och han är faktiskt inte speciellt trevlig, så ni ska inte sörja alltför mycket för att ni inte går i hans klass."
"Men han ser bra ut. Erkänn att du tycker det."
Merlin, vad skulle hon säga? Som försteprefekt ville hon föregå med gott exempel och hålla sig till sanningen, men vad kunde det leda till om skvallriga (och onyktra) häxor kom över sanningen om vad Hermione Granger tyckte om Draco Malfoys utseende? Det var en bagatell, men... Hogwarts var magiskt. Bagateller kunde växa sig löjligt stora innanför slottets murar.
Rätt som det var skulle det flyga rykten om hur hon kommits på med att... hångla med Slytherinaren i fråga i en städskrubb, eller något... och sen skulle alla tro att de var ett par och dejtade i hemlighet vilket kunde leda till Merlin vet vad för hemska korsförhör med professor McGonagall om hur opassande det var att ingå i ett förhållande med den Hogwarts manlige försteprefekt som stod för allt Hermione kämpade mot... Folk skulle få fördomar om henne och förlora respekten för henne...
"N-nä", stammade hon. "Malfoy, se bra ut? Näe, det kan jag väl inte påstå..."
"Du ljuger", konstaterade Lucy omedelbart. "Men det gör inget. Alla tycker att han är snygg, så det är ingen fara."
"Det är ganska synd att Malfoy gillar Bones", sa en av tjejerna som hållit sig tystast eftertänksamt. "För du, Granger, och Malfoy, ni skulle passa bra ihop. Ni är ju båda försteprefekter. Och ni har skitbra betyg."
"... och där slutar likheterna", inflikade tjejen som påstått sig vilja gifta sig med killen i fråga lite surt. "Hallå! Hon är Gryffindorare, han är Slytherinare. Hon är mugglarfödd, han är renblodig."
Blondinen fnissade, uppenbart road av någonting.
"Haha, men det är ju du med. Gryffindorare och mugglarfödd."
Väninnorna exploderade i skratt.
"Ginny! Heeej, gumman, har du kul?" skrek Lucy glatt och studsade upp för att ge Ginny, som dykt upp vid Hermiones sida en kram. Ginny besvarade kramen och log strålande mot sina rumskompisar och Hermione.
"Heeej tjejer! Jag har jättekul, värsta draget här eller hur? Hur är det, Hermione, har du kul?"
Ginny var berusad till den grad att hon tungt lutade sig mot Hermione för att få stöd, och hennes tal började bli otydligt. Hermione la vänskapligt en arm om den rödhåriga flickans axlar och stöttade upp henne.
"Jovisst, jättekul. Var är Harry?" Hon hade lite svårt att föreställa sig att Harry släppt en Ginny i det här tillståndet ur sikte.
"Jag vet inte."
Hermione och blondinen utväxlade en blick. Den yngre flickan log milt och sträckte ut handen mot Ginny.
"Varför tar du inte och sätter dig här med oss, Ginny? Harry dyker nog snart upp. Jag har en känsla av att han letar efter dig."
"Jag med", instämde Hermione helhjärtat och kastade en blick över axeln in i det förvandlade klassrummet, men ingen som liknade Harry gick att urskilja i folkvimlet.
"Hermione", sa Ginny och kallade flinandes på brunettens uppmärksamhet, "hur går det med Malfoy?"
"HA! Så det är något mellan er ändå?" skrek Lucy exalterat men den blonda tjejen grimaserade och försökte kväva ett skratt. Fylld av onda aningar snodde Hermione runt, och vem stod inte där?

Hej, Malfoy. Har du kul?

Han måste ha hört, trots allt skrik, skratt och musikdunk, och Hermione ville sjunka genom golvet. Nej, alltså, allvarligt. Bara kliva ner i en lucka i golvet och försvinna.
Han hade lagt armarna i kors, och tornade upp sig framför henne.
"Hej, Malfoy", sa hon svagt, nästan sarkastiskt. Sen klarade hon inte av att möta hans blick längre. Det här var dödligt pinsamt. "Nej, Lucy. Det är verkligen inget mellan oss." Det sista sa hon med stängda ögon och mellan sammanbitna tänder.
"Det är visst något mellan oss, Granger." Hermione slog upp ögonen igen och stirrade på den blonde Slytherinaren som om hon aldrig sett honom förut, tills hon upptäckte det roade, hånfulla leendet i hans ena mungipa.
"Åh nej, åh nej, åh nej..." for igenom hennes huvud. Detta bådade verkligen inte gott. Hade hon bara haft trollstaven redo hade hon kunnat kasta en Silencioförhäxning över honom, men det var för sent nu.
"För många klädlager. Ni får ursäkta, jag tänker låna miss Granger och vem vet, kanske göra något åt det." Och med en sista blinkning till de förstummade, rodnande sjätteårseleverna på bänken la han en beskyddande arm runt Hermiones axlar och drog med henne ner i korridoren. Hermione hade inget annat val än att följa med, om än så motsträvigt hon kunde utan att det såg ut som han höll på att kidnappa henne.
"Vad håller du på med?" väste hon och armbågade honom i revbenen. Han knuffade liks hårt tillbaks och svarade lågt: "Jag skulle kunna fråga dig detsamma."
Först när de rundade ett hörn och försvann utom synhåll för alla, släppte han taget om henne men backade genast upp henne mot en vägg istället. Han stod ungefär två meter ifrån henne, återigen med armarna korsade, och spände ögonen i henne. Hon hade flyktvägar, men...
"Vad har jag gjort?" frågade hon hetsigt. Hon hade inga som helst aning om vad Malfoys motiv kunde vara- för allvarligt, till och med hon fattade att det han sagt till Ginnys vänner var taget ur tomma luften- hur som helst gillade hon inte tanken på att vara ensam med honom i en mörk korridor här nere på hans hemmaplan. I en duell trodde hon sig ha övertaget, men nu var det ju så att trollstaven inte var så, eh, nära till hands. Självklart hade hon med sig den, hon skulle aldrig gå någonstans utan den, men det var liksom så att den var gömd i en hemlig ficka i klänningens kjol. Och fickan satt liksom på kjolens insida...

HEEEELT UNDERBART!!! ♥ Du kan bli författare.

Meer!

¡Bravo! ¡Me encanta!

Me gusta mucho ♥

jätte jättebra! Mera!

Åh!!!
Du skriver så vansinnigt bra, älska denna FF!!!!!
M E R