Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

längtar...

Okeyy,här kommer...

Kapitel 26 och tack för kommentarerna ^^

Vinsten över Ravenclaw blev kvar några dagar med all glädje men dagarna gick väldigt fort och jag önskade så mycket att man bara kunde stanna tiden.
Att det var november hade inte slagit mig förrens nu.
Kunde det verkligen ha gått så här snabbt? Tydligen.
Det var inte det att det blev bara kallare och kallare utan att det snart var jullov och alla skulle hem.
Såklart längtade jag efter min familj men tanken på att ca halva läsåret hade gått skrämde mig rejält.

- Vad ska ni göra på jullovet? frågade jag de andra (Mathilda,Lily,James,Remus,Sirius och Peter) när vi satt i biblioteket och gjorde läxor.
- Ingen aning och jag orkar inte tänka på det heller, sa Mathilda.
Jag nickade.
- Okejdå, men jag måste veta det. Jag ska skicka ett brev till mina föräldrar. Någon som hänger på? frågade jag dem.
Alla tittade genast ner i sina böcker och undvek min blick.
Jag suckade.
- Då får jag väll gå själv då, muttrade jag och gick långsamt så att de andra skulle tycka lite synd om mig.
Då hörde jag någon resa sig och jag visste genast vem det var. Ett leende tog form på mina läppar. Jag vände mig och såg Sirius komma fram till mig.
- Det funkar alltid, sa jag och skrattade och sedan gick vi till ugglesalen medan de andra satt kvar med läxorna.

Min uggla hette Lissy och hade gula lysande ögon och en brun-orange päls.
När vi tillsammans kom in i ugglesalen hade jag redan skrivit med brev och höll det i handen.
Det tog ett tag innan jag hittade min uggla men när jag gjorde det så ropade jag:
- Lissy!
Lissys huvud vände sig om och fick syn på mig.
Hon kom flygandes och landade på min utsräckta hand.
Jag och Sirius klappade henne.
Sedan gav jag henne brevet och sa.
- Lämna över det här till mamma och pappa,och var försiktig.
Jag klappade henne en sista gång innan jag såg henne flyga ut i den tidiga kvällen och sedan försvinna ut i det blå.


Nästa morgon vaknade alla och efter en skön helg så var det lite trögt att gå upp denna måndagsmorgon.
Men jag steg ändå upp och såg att Lily redan var igång med att klä på sig.
Mathilda låg fortfarande kvar i sängen.
- Kom upp nu, sa jag.
- Måste jag, sa Mathilda sömnigt.
- Ja, det måste du...
- Släck ljuset, hörde jag Mathilda mumla och sedan vände hon sig på mage istället.
Jag suckade.
- Är det här din? frågade Jessica som vi bodde tillsammans med i rummet. Vi hade inte alls pratat mycket. Hon och Zendaya bodde i det här rummet tillsammans med oss.
Jessica tog upp en tröja ur sin koffert som helt riktigt var min.
- Åhh, ja, tack, det där är min, sa jag.
- Varsigod, sa hon och räckte mig tröjan.
- Vart är Zendaya, frågade Lily som forfarande var i samma rum som oss.
- Åhh, hon är i badrummet, sa Jessica.
Precis då kom Zendaya in.
- Hej!
- Hej!
- Ska vi gå? frågade Jessica eftersom hon redan hade klätt på sig.
Zendaya tittade lite på oss.
- Vill ni att vi ska vänta?
- Nej, det behövs inte..., började Lily och nickade mot Mathildas säng.
- Bra, då väntar vi! sa Jessica och slog sig ner på min säng och log.
- Vakna nu då, sa Lily i ett annat försök att väcka Mathilda.
Mathilda mumlade ett "orkar inte".
Då tog Zendaya fram sin trollstav,svängde lätt med den och mumlade ett par ord. Då bröt ett sånt oväsen fram att den skulle kunna väcka hela Gryffindortornet.
Mathilda hoppade ur sängen och skrek:
- JAG ÄR VAKEN NU!
Nästan lika plötsligt som ljudet hade kommit slutade det och Zendaya sa:
- Japp, bara det jag ville höra.

Så småningon gick vi alla tillsammans ner till frukosten.
James,Remus,Sirius och Peter satt redan vid Gryffindorbordet.
- Såå, vilka är de här sny...,sa James när vi kom fram till dem men avbröt sig när Lily gav honom en arg genomträngande blick.
- Jessica! sa Jessica.
- Och jag hoppas att du har lärt dig mitt namn, sa Zendaya.
- Jusste, du spelar slagman...Zendaya, sa James.
- Ja, visst,kör på det du, sa hon och slog sig ner och började göra en macka.
Vi andra följde hennes exempel.

Efter en snabb frukost ,eftersom tydligen så hade Mathildas försening dragit av tiden ,gick vi till våran första lektion som var försvar mot svartkonster.

- Välkommen till lektion i försvar mot svartkonster. Idag ska vi öva på Protego formeln och framöver på Protego Maxima, sa proffesor Waterfield när alla hade kommit in och suttit sig.
Någon som jag aldrig hade pratat med men som jag visste hennes namn räckte upp handen.
- Ja, miss Baker?
- Vi har övat på den formeln tidigare sir, sa Alyson.
- Jag vet det,men proffesor Dumbledore ville att alla skulle kunna den perfekt eftersom den ska...kan menar jag,den kan komma till andvändning senare.
Jag vet inte varför men jag började genast att tänka på Voldemort. Däremot han jag inte långt förren Waterfield började prata igen.
- Så, ställ upp er nu.

Mer =)

Bara för att jag är så snäll får ni ett kapitel till ^^

------------------------------------------------------------

Kapitel 27

Zendaya och Jessica visade sig vara sjukt snälla och sociala.
Vi hängde med dem ibland men såklart var ju Lily,jag och Mathilda mest med varandra. Tillsammans med Marodörerna såklart.
En eftermiddag satt vi allihoppa i Gryffindors sälskapsrum och spelade spel och pratade.
- När skulle balen bli av då? frågade jag Sirius.
- Va? Ska det bli en bal? frågade Jessica och tappade sina kort när vi påbörjade en ny omgång knallkort.
- Jaa,till jul, sa Sirius.
- Oooh, hoppas David bjuder mig, sa Jessica.
- David vem? frågade Mathilda.
- David Forester.
- Ja, han, han är väll..., Mathilda slängde en blick på Remus innan hon fortsatte,...okej.
Remus log.
- Zendaya,hoppas du på någon? frågade Lily.
- Tjaaa...
- Kom igen nu, sa jag.
- Okej då...John.
Mathilda skrattade.
- Vill alla ha några som gillar quidditch?
- Men John spelar ju inte quidditch. Han åkte ut på uttagningen, sa James.
- Jag sa inte spelar,jag sa gillar, sa Mathilda.
Eftersom alla visste att vi andra var ihop behövde de inte fråga.
Just så kom Alyson in i rummet.
- Kom tjejer, sa hon och gjorde en gest till dem att lämna rummet.
De slängde en sista blick som sa "Vi måste nog tyvärr gå nu" innan de reste sig upp och följde efter Alyson.
- Jahapp, sa Sirius.
- Jahapp vadå?
- Vadå vadå va?
- Vadå vadå jahapp?
- Vadå vadå va jahapp?
- Va jahap, jahapp, vadå vadå?
- Va!
- Va!
Sirius och jag skrattade. De andra med.
- Vi har nog varit uppe lite för mycket, sa Lily.
Lily och James stegade iväg mot sovsalarna. Peter följde deras exempel.
- Vi har så roligt sånna här kvällar, sa Mathilda.
- Ja, synd att det är jullov snart, sa Remus.
- Appropå det, så har mamma eller pappa inte skickat tillbaka mejl, sa jag och precis då såg jag Lissy komma flygande mot ett av våra Gryffindorfönster.
Jag sprang dit och öppnade fönstret så att Lissy kunde flyga in.
Hon satte sig på en av soffkanterna och jag knöt upp snöret där brevet var på hennes fot.
Jag tog brevet och väcklade upp det.
Mammas fina handstil såg jag och sedan började jag ivrigt att läsa:

Hej älskling!

Angående jullovet så har jag och din pappa en väldig massa jobb. Om du vill kan du få vara hos en kompis på jullovet om du får för dem men jag harpratat med Mathildas föräldrar och de sa att det var okej för dem.
Jag vet också att du vill vara hos Sirius och jag skickade ett brev till deras familj och de skickade inte ett särsklit vänligt mejl tillbaka.
Tyvärr.

Men vart du ska spendera din tid de tre veckorna får du bestämma i stort sätt själv men vi vill att du skickar tillbaka så fort som möjligt när du har bestämt dig och kom ihåg att jag och pappa kommer inte alls att vara hemma mycket,tyvärr gumman.
Hoppas du mår bra!

Pussar och kramar din mamma och pappa.


- Japp...
- Sirius kan jag inte få komma och bo hos dig under jullovet? Jag fattar inte varför mamma tvekar.
Sirius såg inte särskilt gillande ut.
- Denice, du måste förtså att de är rent utav...hemska, sa han.
- Äsch, kom igen det blir väll kul, sa jag.
- Ledsen Denice,men jag har faktiskt redan flyttat ifrån dem.
Min haka ramlade nästan ner på mina fötter.
- Du har vadå!
- Jag har rymt hemmifrån och bor under tiden hos James.
Sirius sa det som om det var den enklaste saken i världen.
- HUR KAN DU VARA SÅ DUM ATT RYMMA HEMIFRÅN! OCH FRAMFÖRALLT INTE BERÄTTAT DET FÖR MIG!
- Men lugna ner dig, det är okej, sa han.
Jag muttrade massa dumma smeknamn på Sirius.
- Allting är bra, sa han och tog sina händer mot mina kinder och sedan kysste han mig.
Och dumma mig som inte kunde motstå det och kyssa honom tillbaka.

Sedan gick vi alla upp och la oss.

Mer =)

??????

Jättebra!