The Percy Jackson Club

Emma och Tena ställde sig framför röda laget och gjorde klart vilka som skulle göra vad. Poseidons var en av de stugor som skulle attackera. En ganska schysst plan faktiskt.

Jag diskuterade tyst med Tena.
" Jag leder anfallet, men under tiden smiter du och tar flaggan," sa jag och Tena kollade på mig.
" Men jag tog väl flaggan sist?" Jag skakade på huvudet
" Nej det var jag," sa jag och Tena nickade eftertänksamt.
" Okej då, men om nån annan når flaggan får den ta den," sa hon och jag nickade det var rättvist.


[Will, var inte vi det blåa laget?]

Jo vi är det röda laget. Poseidon och Ares skulle leda anfallet berättade Clarisse för mig

Maddie suckade högt då hon blev ignorerad. Orkade inte ens ta fighten. "Det här är patetiskt men hallå, vi går åt det hållet. Hitta andra som kan stå vakt. Puss." Sade Maddie sedan och började gå med sina syskon åt ett håll.

(Okej! Jag vet att det blev långt! Men ni behöver inte läsa allt om ni inte vill. Efter det här inlägget ska jag inte lägga mig i förrens ni har lekt klart!)

Efter att ha spelat frågespelet på Mugglis tre gånger hörde jag från garderoben att någon gick förbi stuga sju och in i stuga nio. Är det någon mer som gömmer sig? Då kanske vi kan gömma oss tillsammans om det är någon trevlig. Jag torkar bort tårarna och smyger ut. Ingen är i syuga sju. Jag tar på mig mina skor och smyger över till stuga nio. Jag kollar noga så att ingen ser mig. Men alla är så upptagna med fånga flaggan så ingen gör det!

Jag knackar nervöst på stugans dörr. Ingen öppnar. Jag knackar igen och till min stora förskräckelse öppnar Leo dörren.
”Hej Milliw!” Säger han till mig. I ena handen håller han en skiftnyckel.
”Ehm… Hej! Är inte du ihäller med på fånga flaggan?” Frågar jag honom. Men usch vad dumt det lät! Nu tycker han väl att jag är dum i huvudet!
”Du vet! Fånga flaggan är inte riktigt min grej! Jag plockar hellre med mina små projekt!” Sa han och det lät som om ”små” enligt Leo innebär ganska stora för mig.
”Men varför är inte du med då, Sångfågeln?” Säger han och ger mig ett leende som är så vackert. För en liten stund står jag bara och tittar tills jag kommer ihåg att han ställde mig en fråga!
”Jag har alltid varit rädd för vapen och strider. Jag provade en gång men det slutade med att jag sprang gråtandes därifrån.” Säger jag och kollar mig över axeln så ingen ser ifall jag har försvunnit.

”Men kom in sångfågeln!” Säger Leo och håller upp dörren för mig.
Stuga nio ser ut som om man hade blandat en verkstad med ett lyxigt hotell. Sängarna liknade dem vi vi har i stuga sju. Lite här och var hänger verktyg och annat verkstadsmateriel.
”Sätt dig här!” Säger han och visar mig en stol vid ett bord.
Han går ner för en trappa som finns i ena hörnet av stugan. De har tydligen en nedervåning. Vad fuskigt! Ibland önskar jag också att vi hade en nedervåning i stuga sju också!
Han kommer upp med ett bronsklot med en massa knappar på.
”Jag plockade med mitt Archimedesklot!” säger han till mig och fixar med några kablar.

Vi pratar en lång stund om lägret, den dödliga världen.
”Det här är nog den bästa stunden idag!” Tänker jag och tittar på Leo. Han är så sjukt söt.

Vi var mitt uppe i att prata om skolan när vi hörde ett högt jubel på avstånd.
”Fånga flaggan är över! Jag måste tillbaks till stuga sju på direkten!” Ropar jag och börjar gå mot dlrren.
”Vänta lite sångfågeln!” Ropade Leo efter mig. Han hade kommit efter! Han tog mina händer i sina och tittade mig rakt i ögonen.
”Millie! Du är riktigt söt bara så att du vet! Och…Jag gillar dig!” Säger han. Jag kände hur mitt bröst började bubbla! Leo gillar mig! Han jag gillar, gillar mig också!!!
”Du är också söt!” Säger jag som svar!
Leo släpper mina händer och ger mig en puss på kinden.
Han sa inget, men jag vet att just nu lyser jag nästan lika starkt som solen!
”Hejdå!” Säger jag och springer tillbaks till stuga sju.

Väl framme i stugan springer jag direkt till garderoben och stänger garderobsdörren om mig. Jag kan inte sluta tänka på att Leo gav mig en puss och att han gillar mig!

(döda min inte Martha!)

[haha jo ni har rätt xD jag tänkte helt fel! Jag lovar att jag är en sjögräshjärna!!!!]

Jag hängde med Linn och Percy genom skogen. Ingen av oss hade en specifik plan-vilket vi aldrig hade- och gick väl lite på känslan.
Vi var en liten bit ifrån de andra anfallarna som ljudlöst-ha! Visst- smög fram mellan träden.
Ett krigsrop och två klingor som möttes ljöd.

Jag och Kalya satte oss till rätta i våra träd (som vi gömde oss i för försvaret).

((Jag tänker inte döda dig Millie på ett vilkor.....Leo har aldrig träffat Calypso))

(Bra!)

Bästemt?

Bestämt!