Lost life (PRIVAT)

Gabriel:
Sinclair ser på henne medans han höjer rösten och ropar "Kom in med maten" till servitriserna som står vid väggen. "Ah, miss Scarlet, vilken utsökt klänning ni har på er" han smuttar på en mörkröd vätska i ett kristallglas

"Åh tackar." Hon såg ner i bordet och lade ena armen om sig.
"Vad .." Hon ser fortfarande ner. Hon hade hittat en parfym och tagit lite.

"Snälla du. Du måste sluta säga halva meningar så där" säger han medans servitriserna kommer tillbaka med tallrikar fulla med mat. Han tar en stor klunk av vätskan, ställer ner glaset och gnider sig om händerna

Tallriken var fylld med mat och hon sneglade på Sinclair.
"Varöf ska jag ens bry mig? Jag kommer ändå inte få något sagt. Jag har ingen rätt att tala eller föra min åsikt. Jag är en fånge som kommer att dö." Hon petade i maten med gaffeln.

Han skrattar till "Du kommer inte dö på länge raring" han tar en tugga "Men jag gillar inte din attityd" lägger han till. De två männen brevid honom äter tyst

Hon såg på honom och såg ner i maten.
"Sluta kalla mig raring." Hon såg på honom och tog en tugga av maten och suckade.
"Vad är cermonin till för?"

"Jag har ju besvarat det kära du" säger han och tar en klunk av den tjocka vätskan och ser på henne "Du ska göra oss starkare" plötsligt kommer en ung kvinna småspringande och viskar i Gabriels öra. Han nickar bestämt

"Nej det har du inte." Hon drack av sin dryck.
"Hur kommer ceremonin gå till. Eller tänker du inte säga?" Hon svalde en bit av mat och såg på de andra männen.
"Och vilka är ni?"

"Nu" han gör en paus "Är jag trött på dina små frågor. Så fråga inte mer" han håller fast henne med blicken "Fråga inte mer frågor angående cermonin" säger han utdraget och bestämt. Han dricker upp det sista av drycken

Hon rycker till och ser ner.
"Förlåt." Hon rörde med gaffeln i maten och åt under tysnad.
När tallriken var tom torkade hon sig och reste sig.
"tack jag går."