Love between the Student & Teatcher [PRIVAT Adora & Zora]

Amber kände en kall kåre sprida sig längs med hennes ryggrad ut till varje fingerspets efter kramen med Alec. Tänk att hon skulle känna såhär bara på grund av Gabe! Det var otroligt förargligt att hon inte kunde släppa det förflutna. Hon ursäktade sig från sällskapet och skyndade sig iväg mot stallet. Hon hälsade i tur och ordning på sina fyrbenta vänner och stannade tillslut vid Dazzlers box. Dazzler var en valack på sju år som hon tävlade i hoppning med. En mycket ivrig kille som var en lysande stjärna på banan. Hon la armarna kring honom i en kram och slöt ögonen. "Vad jag har saknat dig, gubben min," viskade hon. Valacken nosade på henne innan han vänligt puffade till henne med mulen. Han hade saknat henne lika mycket som hon saknat honom.
Alec följde sin syster med blicken när hon gick iväg mot stallet. Hon verkade annorlunda idag, åtminstone hade han fått ett sådant intryck av henne. Han frågade om de andra märkt någonting men att döma på hans föräldrars oförstående blickar hade han uppfattat situationen fel. "Amber är antagligen bara trött efter flygresan," föreslog Katherine och krokade arm med sin man, "det är säkert Theo också. Eller har det hänt någonting vi borde veta om?" De vuxna riktade förväntansfullt sina blickar till Theo. Då det inte kändes rätt mot Amber att hennes privatliv diskuterades öppet utan att hon var närvarande, ingrep Alec hastigt i situationen genom att understrycka moderns förslag om att hans syster bara var utmattad efter den långa resan. Om det var någonting så ville han höra det från Amber och att hon frivilligt talade om det. Han vände sig mot Bea och drog henne tätt intill sig. Han pussade henne mjukt på pannan innan han tryckte sin varma hand mot hennes panna. "Hur mår du nu? Börjar febern ge med sig? Borde du ens vara uppe? Jag kan ta hand om hästarna åt dig," hasplade han bekymrat fram.

Theo hade setlant av blviit frågad och kolade upp
-nej faktiskt inte direkt, mer rastlös än trött..
sa han mjukt till dem och hade me kolat orolgit efter amber, havisste vad det handlde om och han ville ite detskullle bekymdra henne. theo kolade på sin syster och Alec snabbt, han såg hon njöt av att vara hos sin kill. Theo va rtvärtom sin syster han kelade inte utan han kom och gick som han ville, men amber fick en teddybjörn om han bara ville


bea log och njöt av hans famn och tänker lite grann av hans ord
-Alec hey lugn
sa ho och rörde hans kind och kollade på honom
-febern e bara på 38,5 grader, den e bara 1 grad över så jag klara mig
sa hon mjukt till Bea
-sedan måste Bella få hoppa av sig då hon e som en bomb så fort någon går förbi.
sa hon men hon ivsste Alec kädne henne för väl om att hon inte kommer orka.
och uppe vill jag vara förvånar mig inte ny spindel har kommit in så
sa hon retligt och gav honom en kram och ville bara gos in sig lite. hon tyckte han va så sjukt gullig när han brydde sig om henne, hon älskade Alec och skulle länge kunna vara i hans famn.

Amber bestämde sig för att rida ut med Dazzler. Det skulle säkert hjälpa henne att få tankarna åt annat håll, om än bara för en liten stund. Hon hämtade all utrustning; sadlade och gränsade valacken innan hon tog på sig sin ridhjälm. Hon ledde ut hästen på gården och satt upp i sadeln. Efter en hastig blick på Alec som var upptagen med att gosa med Bea, vandrade hennes blick vidare till Theo. Hon öppnade munnen för att fråga om han ville komma med men så kom hon ihåg att han inte tyckte om hästar. Hon manade på Dazzler och lät valacken trava iväg längs med stigen som skulle leda dem till en strand som ofta var folktom den här tiden på dygnet. Det var deras plats.
Alec såg i ögonvrån Amber rida iväg och suckade tyst till. Om hon bara kunde säga vad som bekymrade henne så han skulle slippa behöva oroa sig. Han hatade känslan av att inte kunna hjälpa. När hon försvunnit ur synhåll koncentrerade han sig på Bea igen. Han kunde inte annat förrän hans syster kom tillbaka. "Du kommer inte orka," mumlade han med en orolig rynka i pannan. Bea tog i så mycket med hästarna trots att hon var sjuk och vila vägrade hon uppenbarligen bara för att det en gång klättrat en spindel i rummet. "Jag kan komma upp och ta en titt i rummet att där inte är något som kan skrämma dig," föreslog han med ett roat leende. Han hade inte lika stor rädsla för spindlar och andra insekter som tjejerna verkade ha. Amber var precis likadan - förhoppningsvis kunde Theo ta hand om eventuella spindlar i hennes rum, så hon inte väckte upp alla andra i huset mitt i natten.

bEa såg med efter Amber lugnt ch lyssnade på Alec samtidigt. hon kollade på honom.
-okej ger mig väl för din skull
sa hon mjukt tillhnoom
-äm öfrlt att jag e största fegisen men gärna
sa hon till honom och släpper honom lugnt
-något har hänt ser det på Theo med han e orolig med. för han brukar aldrig se orolig ut om hans ägng har gjort något
sa ho nu och tänker
-men kan du så fall ge mina hästar mat? och ta in Bella
sa hon lugnt
-och ta handskar hon e som en hoppande kanin ärligt hon tickar som en bomb
sa hon mjukt

Alec rynkade på pannan och såg liksom Bea mot Theos håll. Han måste verkligen prata med Amber bara hon kom tillbaka och hoppas på att hon skulle säga sanningen. Han hatade att se henne ledsen. Kanske han borde fråga Theo vad han visste? Efter många om och men bestämde han sig för att helt enkelt vända sig till Amber - det handlade om någonting som hänt henne och visste Theo om saken skulle hon knappast uppskatta att han berättade informationen vidare. Även om det vore för hennes eget bästa. Han tog Beas hand i sin och började gå mot boningshuset. Precis som han lovat henne undersökte han rummet noga och då han inte kunde hitta någon spindel eller annan insekt, log han stort med henne och gjorde en gest mot sängen. "Du kan slappna av och sova nu," försäkrade han henne. Han skulle ta hand om hennes hästar och sedan som sagt försöka prata med hans syster.

Bea flinar och hade gått med honom lugnt och kolalde på honom när han undersökte
-Tack alec, kan du väcka mig när det e mat eller något? viill itne missa mat
sahon mjukt till honom och satt sig p åsängen lugnt
-men om Bella sliter sig gör det inget låt henne sticka hon komemr tilblaka så.
sa hon lignt för steot hade slitit sig igår med och kom tillbkaa efter 1 timme borta på ängen så man såg henne förstås. Bea ar trött och suckar tyst till och tog tyst fram en t-shirt hon kudne sova och slippa vara i sina ridkläder.
-tack igen
sa hon till honom.



Theo hade varit tyst och hört si nsyster säga allt, han visste hon läste honom väl.
-skulle vara vädigt snällt om jag kanveta vart jag kan göra av våran väskor
sa han lugnt och dessutom skrädme hästarna honom, hellre låg och han och meckade med någon bil eller någoto

"Gå och sova nu," skrattade han vänligt och drog för gardinerna så det skulle bli lite mörkare i rummet. Han pussade henne på pannan innan han gick därifrån. Ingen hade tydligen visat Theo hans rum, så han pekade ut det andra gästrummet i samma korridor som alla andra rum och sneglade sedan på sitt armbandsur. Det skulle vara mat om en och en halvtimme gissade han på. Han skulle precis skynda sig iväg för att ta itu med hästarna - men hindrade sig i dörröppningen. Han kunde helt enkelt inte låta bli att fråga: men det var ju helt upp till Theo om han tänkte ge honom sanningen eller inte. "Vet du vad det är med Amber? Hon verkar nedstämd." Han korsade armarna över bröstkorgen och lutade sig mot väggen.

Ba log till och hade stägnt dörre efter alec och bytt om och direkt somant så fort huvudet nsog ner emot kuddden, hon sov skönt och hon behövde vila

theo lyssnadeo hc kollade på Alec.
-kan säga Gabe var lite väl ja du fattar, jag kom precis rätt tid bara och graben fic kspö och jag fick snuten på mig så jag har en varning.
sa an lugnt till honom
-för resten kan Amber berätta hur hon upplevde det men ajg säger bara Gabe gick med en bruten näsa där ifrån
sa han lugnt och ställer in sin väska lugnt och kolalde på Alec.
-Sedan jag spöar inte min barndomsvän för inget.
s han

Det Theo berättade var inte alls vad Alec förväntat sig att höra. Hans blick blev gradvis mörkare och hans ansiktsuttryck blev bistert. Trots att han inte var så förtjust i Theo så var han tvungen att acceptera att han tog väl hand om Amber. Om det nu stämde det Theo berättade - han kunde naturligtvis överdriva angående det med att slå den här Gabe-grabben. Det var då alltför väl att Adelaide låg långt ifrån Kalifornien, annars hade Alec på momangen åkt iväg för att ha ett litet 'prat' med Gabe. "Tack för att du berättade," nickade han innan han gick därifrån. Han gick raka vägen ut till stallet och spanade otåligt mot gården i hopp om att hans syster snart skulle dyka upp. Bellan var precis som Bea sagt en tickande bomb. Stoet tyckte att alltig var farligt: till och med moroten glodde hon misstänksamt på innan hon hastigt mumsade i sig den. "Vad fånig du är," mumlade han med ett torrt skratt och försökte få på henne grimman.

Theo hade håltl isg inne och fixade med saker, han ville inte gå ut till dem dä stora fyr benta sakerna dä både delarna var farliga. Han satt sig på sägnen och suckar tst och la sig på sägnen, han hade ont i kropen efter resna och sedan hade han haft fullt upp i kalafonen att sälja lägenhet, hans hans älskade epa och annat som de inte behövde och han hade fått ihop tillräcklgit för College men först Bea som fick bstämma om hon ivlel ha pengnara, han satt sin ssyter förre sig själv, har han alltid gjort.

Bella var inte så lätt flörtad alltid men efter kaske 5 min jag ska inte ha huvudet i dne kom mulen själv ner i gurmman, men detta var bara början. Bea där emot hade fått foten blå efter fått Belas smäll där igår, och henens pekfinger på höger hand blev ur draget från leden så hon hade fått låta Katherine dra rätt den och fått tejpat. BEa var smärttålig det visste alla då hon lätt kudne bli sparkad utan röra ne min utan ge igen på hästen.