Förbjuden romans ~ Avslut (Professor/Elev)

Riktigt bra kapitel!

Åh, tack så mycket!!! ♥ ♥


Ja, det här med skrivkram, alltså inte i händer, som folk pratar om det förstår jag inte alls xD Fantasi finns det ingen brist på här alls xD Det kan faktiskt bli SJUKT FRUSTRERANDE ibland för man vet inte hur sjutton man ska få ihop allt. xD Jag har så många idéer så det blir att man har en MASSA saker på gång. Mycket,mycket mer än det jag nämnde som bara är enstaka scener som man skriver ner bara för att man inte ska glömma av något xD

Visst, jag kan avslöja lite ^^
En av mina skönlitterära böcker handlar om en ung flicka, Zamie, på tretton år med en alkoholiserad far som misshandlar hennes mamma, henne själv och hennes yngre syster när Zamie inte kan skydda henne. I sitt liv har hon en otroligt nära vän, han har starka känslor för Zamie men hon vet inte om hon vågar chansa pga rädslan att förlora honom. Under böckernas följd får man följa Zamie genom skadebeteende, anorexi, alkoholfyllda fester, misshandel, sjukhusvistelser och mycket mycket mer. Den stora frågan är om hon kommer ge honom en chans i slutändan, om hon kommer överleva våldet och hur hon ska kunna ta sig därifrån. Om det ens är möjligt...
Det är ju lite mer av en ungdomsbok, mest riktad till personer mellan 13 och 25. Det var den första och än så länge enda boken som jag skrivit klart helt och hållet och även nästan skrivit klart uppföljaren på.

Min andra skönlitterära bok som är på engelska och svenska handlar om en ung kvinna , Melizza, som lever ett ganska så lugnt och still liv. Hon arbetar för en fotograferingsstudio men har fått foton publicerade i både Sverige och England, även USA. (Denna boken är svår att beskriva kortfattat) Hennes bästa väninna är modell, hon blir skickad till New York för att delta i en fotografering för en stor tidning och tar då med sig Melizza på resan. Melizzas far är ganska välkänd inom konst och dylikt, han kommer från USA ursprungligen men flyttade till Sverige för att vara med kvinnan han älskade så Melizza har varit i USA mycket, även studerat där. Då mötte hon en ung man och nu när hon reser tillbaka så ska de träffas igen. Denna mannen som varit hennes vän på distans i flera år har fattat tycke för Melizza på ett djupare plan. Han har även verkligen lyckats som modedesigner i den hårt konkurrerade modevärlden vilket gör honom till en eftertraktad ungkarl, men en mystisk man tycks förfölja Melizza i New York och Melizza, utan att veta vem mannen är, får en känsla som hon aldrig tidigare haft. Helt plötsligt har Melizza två multimiljonärer efter sig, men vad hon inte vet att det finns så mycket mer bakom detta än hon kan föreställa sig.
Alltså får man följa Melizza på en resa i New York som hon sent kommer glömma, det blir intriger, drama, romantik, kärlek, hjärtesorg, vänskap och en massa uppstående fester och tillställningar fyllda med mystik och ett överflöd av pengar och rika människor som gärna visar att de har pengar.

De andra böckerna behåller jag nog för mig själv lite längre för jag har inte riktigt hittat deras väg ännu, så vet inte exakt hur de kommer ta sig ^^ Vi får se helt enkelt. ^^


Yay!


Åh, tacks å mycket!

NU ska jag också kommentera! Jag har under några dagar läst igenom alla 3 delarna, det är första gången någonsin som jag stannar och läser en hel FF. I vanliga fall brukar inte det vara min grej, jag tycker allt som oftast att det är så mycket "sämre" än originalet att jag slutar efter en bit.
(Själv är jag klappkass på att formulera mig både i skrift och tal...)
Nej, jag är inget Snape-fan och nej, jag gillar inte lärare-elev-grejen så handlingen är snarare en nackdel än fördel för att "hålla mig kvar".
MEN jag tycker att du är riktigt duktig på att författa. Faktiskt så insåg jag snabbt att jag gillade karaktärerna som du har skapat bäst, vilket visar på din skicklighet i att skriva. Du måste ha lagt ner ett otroligt jobb på detta!

Jag tror att jag kommer att läsa denna till sitt slut, även om jag tyckte att det var som allra bäst när den utspelade sig på Hogwarts, men det är ju bara min personliga åsikt för att jag älskar den miljön så mycket, inte för att du skrivit mindre skickligt efter det

Jag hoppas att du en dag hittar på något helt eget och får det i tryck, jag skulle då läsa det iaf!

Och du, slit inte ut dig, vi kan gott vänta ett tag på nästa kapitel utan att du ska behöva ha ångest

Innan jag kommenterar denna (ljuvligt underbara) kommentar så vill jag bara säga HEJ Och välkommen ^^

Nu till din kommentar ^^

Jag kan hålla med dig,det finns faktiskt bara två stycken FF´s som jag har sträckläst för jag fastnar oftast inte just för att originalen är så otroligt underbara. Så där är vi ganska lika. ^^ (Jag är säker på att du inte är så "klappkass" som du anser dig vara. Jag anser mig till exempel vara ganska dålig på att få ner ord på papper så att de låter korrekt. Men det tycks jag enligt många vara bra på xD Och du lyckades formulera denna kommentar väldigt bra ^^)

Jag måste erkänna att jag är otroligt förvånad eftersom att det verkar som om MÅNGA utav mina läsare inte alls gillar Snape xD Ändå verkar de fortsätta läsa trots att Snape och Penelope har huvudrollerna xD Men det gör mig glad att man vågar slänga sig ut på lite djupare vatten och testa ny saker, som att läsa en FF om en karaktär man inte gillar eller ett scenario som man är ovan vid och kanske hyser en sorts avsmak för (professor/elev-delen). Jag tycker det är vågat och mycket bra gjort, av alla som läser och försöker ge saker man från början ogillar en chans. (Men det kan ju bara vara så att det är lila knäppa mig som tycker så xD)

TACK så himla MYCKET för det, det betyder otroligt mycket att just mina karaktärer är de som du finner mest tilltalande Jag skulle nog inte använda ordet jobb, finner att det är ett malplacerat ord när det kommer till mig och mitt skrivande. Speciellt mina karaktärer eftersom att de är delar av mig. Någon jag brukar citera när det kommer till detta är Ernest Hemingway faktiskt. "There is nothing to writing. All you do is sit down at a typewriter and bleed." och i all ärlighet så är det så. Man lägger ner mer än jobb, det är en del av dig och det är din tid och din fantasi är inte bara något fiktivt man inte kan ta på, det är energi. (Enligt mig då) ^^ Men att du anser att jag är skicklig betyder mycket, mina läsares kommentarer väger tungt hos mig och det känns så ljuvligt när man får en sådan här fin kommentar av en ny läsare

Åh, då kommer du inte bli besviken i framtiden Om det nu är Hogwarts miljön du gillar mest Mer än så säger jag inte, bara att Penelope har viskat lite till mig om vad som ska hända ^^ (Psst.. Har en annan FF som har 46 kapitel upplagda, den utspelar sig på Hogwarts och har en tredje FF som jag ska börja lägga upp snart som handlar om Penelope på Hogwarts, bara en annan handling. Men säger till här när den åker upp. ^^)

Jag skriver faktiskt väldigt mycket eget ^^ Men mina FF´s tar faktiskt väldigt mycket tid att skriva xD Fast, det är tid som jag gladeligen lägger på mina FF´s så.. ^^ Men du kan ju läsa kommentaren ovan din Om du vill förstås. Jag har bara inte fått något publicerat ännu men den tiden kommer, i "värsta fall" så självpublicerar jag

Åh, tack så mycket xD
Vet inte hur många av mina läsare som skriver men det tar OTROLIGT OFANTLIGT stor mängd tid faktiskt xD Även en FF tar tid. Så är det men det är underbart att få skapa. Men ibland tar det ju som sagt lite tid men hoppas ju innerligt att ni stannar kvar trots detta ^^

Tack för din fina kommentar
Hoppas mitt svar duger xD

Jag förväntade mig inget svar och fick ett långt, så det duger mer än väl

Hoppas du får bra konstruktiv kritik någonstans ifrån på ditt skrivande, för jag tror att det är viktigt att man får känna att man utvecklas i det man gör, tror det genererar mer inspiration, oavsett vad det är man lägger ner sin tid på.

Hej fina läsare!
Så härligt att arbeta med denna FF, tack vare alla er! Ni gör verkligen allt detta värt mödan och tiden!

Nu firar vi lite mer jul med Penelope, Severus, Coraline, Joshua och Ezralié!







~Kapitel 23~


Runt matbordet tas det glatt mat från alla fat och lassas upp på tallrikarna. Jag ser med fröjd på min fästman, mina två bästa vänner och uppskattningen av allt mitt arbete.
”Alltså, Penelope, din mat... Så jumla gott.” säger Joshua och stoppar in ännu en bit rostbiff i munnen med ett nöjt hummande.
”Jag håller med, vart har du lärt dig allt det här?” frågar Coraline och tar en tugga från potatisgratängen.
”Äsch... Det är väl inget.” mumlar jag, nu lite smått generad, och ser ner på min tallrik.
”Hjärtat, var inte blyg nu.” säger Severus och lägger sin hand på mitt lår lite hastigt men väldigt mjukt. Det ger mig en sådan otroligt varm känsla att jag inte riktigt vet om jag ska bli mer generad eller bara lycklig.
”Umh, mamma lärde mig en del och jag har gamla receptböcker från både farmor och mormor...” säger jag när min hjärnaktivitet verkar ha återkommit och fungerar som den ska.
”Påminn mig att tack dem alla någon gång.” säger Joshua och ler mot mig,
”Haha, förhoppningsvis kommer inte den möjligheten på många år Joshua.” fnittrar jag fram. Alla runt bordet, utom Severus, bryter ut i ett härligt skratt. Severus bara skrockar lite roat. Att kunna vara glad trots att vi pratar om mina föräldrar… Det trodde jag inte skulle hända… Tänker jag för mig själv medan min gaffel spetsar en bit pumpa.

Vi fortsätter glatt vår sena julmiddag med ganska vardagliga samtalsämnen. Som quidditch, vad som står i tidningarna, hur det är för alla på jobbet och till slut, när vi börjar på efterrätterna, börjar vi prata om framtiden.
”Så... Har ni bestämt ett datum ännu?” frågar Coraline uppspelt.
”Datum?” frågar Severus och ser på mig,
”Vårt bröllop Sev.” Severus ler mjukt mot mig vid nämnandet av att vi ska gifta oss, han ser nästan fridfullt lycklig ut faktiskt. Ett uttryck som han sällan välsignar mig med att visa, men när han väl gör det... Det är som om en aura sprids från honom och omsluter mig i en sorts varm dimma.

”Vänta vänta vänta, hur kom vi in på detta?” frågar Joshua förvirrat eftersom han nyligen pratade uppspelt om de stojiga knattematcherna i quidditch och rycker mig ur mina ankar och den varma dimman from omfamnat mig försvinner.
”Jag frågade Cora om hon vill vara min heders tärna tidigare.” Joshua nickar om än lite smått oförstående trots min förklaring.
”Och, för att svara på din fråga. Nej vi har inte bestämt något datum ännu. Bara att det ska vara i Juni. Men jag funderade faktiskt på det tidigare idag, men jag ska diskutera det med Severus innan jag säger något.” ler jag fram och Coraline nickar förstående. Jag ser upp mot Severus och hans profil får mig att tappa andan. Den distinkta formen utav hans näsa, hans slopande mungipor, formen utav hans läppar. Det bildas en varm boll i nedre delen utav min mage och jag ger honom en kvick puss på hans käke eftersom de tär den enda delen jag når.

”Severus, Pene, vad tänker ni om barn och sådant där då?” frågar Coraline sedan lite finurligt. Nyfiken och hungrig efter information som alltid. Jag tror inte hon menade något illa med det men alla tankar om det barn som jag förlorade den där hemska natten för inte så väldigt längesedan flyter upp och jag kan känna hur färgen försvinner från mitt ansikte.
”Umh... Eh...” stammar jag fram lite klumpigt. Severus tar min hand som hänger slappt längs med min sida.
”Vi har inte tänkt på det ännu. Giftermål står på listan först.” säger Severus med mörk och kall röst. Sev, ta det lugnt, hon menade inget. Ingen vet ju... Tänker jag lika mycket åt mig själv som åt Severus.

Coraline ser på oss båda och antingen så tror hon att vi redan är havande eller att vi haft oenigheter om frågan men hon släpper samtalsämnet tack och lov.
”När ska ni två göra slag i saken då?” frågar Severus för att vända uppmärksamheten bort från sig själv och Joshua sätter sin hallonpaj i halsen med en stor frustning. Jag och Coraline skrockar lite,
”Jag talar om förlovning Joshua, inte barn.” förkunnar Severus lugnt och metodiskt med den där rösten som ibland användes då han var professor åt oss inte allt för långt bak i vår historia.
”Umh, jaha...” svarar Joshua lite halvt kvävt och generat.
”Nå..?” Severus har nu den där rösten han då och då brukade använda i klassrummet då han blev otålig med någon stökig elev. Jag kan se att Joshua och Coraline båda försöker att inte bete sig som om han är deras professor men det verkar sitt djupt i dem trots att mycket tid har passerat och många händelser har utvecklats för att ändra våra olika ställningar.

”Vi har inte diskuterat det. Vi får se vad som händer i framtiden. Någon gång blir det väl av antar jag.” Jag ser den menande blicken som Coraline ger Joshua när hon pratar. Samma blick som hon alltid gav honom då han var försenad med en uppgift eller inte hade gjort en läxa överhuvudtaget. Det väcker gamla minnen inom mig och jag kan inte hjälpa att ett litet fnitter undkommer mig.
”Jaja, det händer när det händer.” säger jag för att rädda stackars Joshua. Han ser tacksamt på mig och fortsätter äta sin hallonpaj med glupska ögon.

Ezralié jamar bredvid mig,
”Vad är det killen?” frågar jag mjukt, han reser sig och snurrar et varv på stället innan han sätter sig och ser upp på mig.
”Ja, det är ju ändå jul fortfarande...” säger jag glatt och reser mig från bordet. Jag hämtar hans matskål, min älskade katt hak-i-häl på mig. Jag tar rostbiff, kalkon, skinka, lite potatisgratäng och lägger på lite sås ovanpå innan jag ställer ner skålen på sin rätta plats. Ezralié sitter fint och väntar tills jag låter honom äta.
”Varsågod.” säger jag och han hugger genast in på lyxmåltiden framför honom. Ett glupskt smackande uppstår från hans frenetiska tuggande.

Jag placerar mig vid bordet igen,
”Du skämmer bort honom hjärtat...” säger Severus och ser på mig, jag rycker på axlarna.
”Vill du äta torrfoder hela tiden utan något gott emellanåt så visst. Men han har gjort sig förtjänt av lite mums tycker jag allt.” svarar jag enkelt och Severus ler mot mig, han kysser min kind och skakar lite på huvudet. En rörelse som jag märkt att han bara använder vid väldigt få tillfällen. Oftast då han är både road, fundersam och lite smått oförstående. Eller bara då han är irriterad över något. Eller helt enkelt då han bara inte förstår mig.

”Vi har faktiskt också skaffat oss ett lite husdjur.” säger Coraline glatt efter att hon sett på min glada katt ett par sekunder.
”Jasså?” säger jag medan jag lutar mig lite framåt i upprymdhet och riktar min uppmärksamhet mot henne.
”Ja en liten blandras valp från härbärget där hemma. Han är ur-söt. Vi döpte honom till Felix.” säger hon glatt och jag ler mot henne,
”Felix är ett fint namn. Hur ser han ut då?”
”Han är ganska liten nu men de sa att han kommer bli ganska stor, han har ljusbrun, vit och svart päls men de på härbärget sa att allt det kan ändras när han växer. Men söt är han. Han är hos mina föräldrar just nu.” berättar Coraline och jag nickar men innan jag hinner fråga något mer så pratar Joshua.
”Fast han heter ju egentligen inte Felix älskling, det är ju bara vad vi kallar honom.” Jag ser förvånat på Joshua,
”Vi döpte honom till Francoresius Erlock Leopold Ixarvius.” Coraline skakar sitt huvud som om det inte spelar någon större roll eftersom det alltid kommer bli Felix som sägs.
”Men, hur kom ni fram till Felix?” frågar jag lite nyfiket.
”Första bokstäverna och andra i sista namnet. F.E.L.Ix, blir Felix.” säger Joshua lite stolt och jag är ganska säker på att han kom på smeknamnet.

Jag och Coraline dukar tillsammans av i köket och städar i ordning.
”Jag måste bara säga att du ser otrolig ut Pene... Riktigt vacker.” Jag ler mot Coraline, lite generat. Jag har aldrig sett mig själv som vacker, eller ens fin. Bara mer åt det alldagliga hållet. Bortsett från mitt hår förstås.
”Du med Cora.” säger jag enkelt och återgäldar komplimangen. Severus och Joshua sitter inne i vardagsrummet, det är ganska tyst men då och då kan man höra något enstaka ord från Joshua eller Severus. Men alltid ord mitt i en mening så jag uppfattar inte helheten i deras samtal. Jag är bara glad att de båda kan sitta och umgås utan att det blir dödligt tyst och spänt.

”Sådär,” säger jag när den sista disken är i diskhon och bordet är rent från mat, fat och smulor.
”Dags för julklappar?” frågar Coraline och ger mig ett brett leende, jag nickar. Hon klappar glatt sina händer lite och påminner mig om en liten skolflicka.
”Er väska är upp för trappan och till höger.” säger jag och går ut till Severus och Joshua medan Coraline tar sig upp till sin väska.

Jag tänker tillbaka på de jularna som varit och hur annorlunda allt är nu. Allt är verkligen helt förändrat men ändå så känns det betryggande och lugnande. Vi skapar nya traditioner, nya minnen och nya sätt och vis att fira denna viktiga högtiden. Högtiden som alltid var min mammas favorit. Jag drar ett djupt andetag och ler för mig själv, så du tänker Penelope... Det kommer ändras mycket mer de närmsta åren. Det vet du ju. Så passa på att njut nu medan det är lugnt. Jag går fram till Severus och sätter mig på armstödet till hans svarta fåtölj i väntan på Coraline. Våra klappar till dem redan liggandes under granen.
”Jag älskar dig...” mumlar Severus,
”Jag älskar dig med...” viskar jag tillbaka medan Joshua pratar om den senaste knatte matchen han var på.

Super! Och vad mysigt de hade.

Åh vilket underbart kapitel!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva för jag är väldigt trött just nu men väldigt bra iaf

När Joshua och Caroline är på besökt hos Peneplope och Severus blir det många blandade känslor och det gillar jag.