103 dalmatiner (Prs)

Jag torkade mig runt munnen och såg på Becca.

Alonzo tog upp sin mobil och ringde mig.

Plötsligt ringde min mobil.
- Åh ursäkta, sa jag och gick iväg.

Jag såg efter Melwin. Jag log.

Hundarna började äta. Cruella log.

- Melwin?, sa jag.

Alonzo blev genast arg så fort han hörde min röst.
- Hur har ni låtit hundarna bo?!, fräste han.

- Vad menar du?, sa jag.

- Du får komma och städa upp!, sa Alonzo.

Jag suckade.

Jag väntade på att Melwin skulle komma tillbaka.


Cruella började städa. Hon skurade,dammade,putsade och dammsög överallt.

Jag la på och gick tillbaks till Becca.
- Becca, jag är ledsen men jag måste verkligen till jobbet, sa jag tyst.

Alonzo la ilsket på.

Jag såg på Melwin.
-Okej..det är lugnt,sa jag besviket. Jag tog på mig min jacka.



Det gråa golvet blev snart vitt. Cruella var förvånad över hur smutsigt det hade varit.

- Kan vi ta promenaden med hundarna någon annan dag?, sa jag. Jag ville gärna gå den promenaden med Becca och hundarna.

Alonzo gick in i skjulet igen.

-Absolut,sa Jag och log.


Cruella lagade en gammal soffa och sydde ihop tyget till den. Hon nynnade.

Jag nickade och log.
- Jag hör av mig, sa jag och gav henne en kram, sen gick jag till servitören och betalade.

Alonzo såg på Cruella.
- Jag har ringt hit Melwin, sa han.

Jag kramade tillbaka och såg sedan efter honom. Jag suckade ledsamt.


-Vad bra,sa cruella och log.
-Vad tycker du?,sa hon och pekade på soffan