Flygande giraffer!

Elionora kom inte till Mattias försen till kvällen. Hon hade inte sett honom till middagen vilket hade gjort henne orolig. Men nu sov David och hon knackade på hos Mattias.

Mattias hade sovit till middagen då han vaknat, men inte orkat tagit sig ner. Han hade feber, svettades och frös om vartannat. Men då hon knackade tog han sig upp och öppnade dörren trots att han svettades floder. "Vad gör du här? Ska du inte vara hos David?" sa han grinigt då han än hade drömmen i huvudet.

Elionora såg på honom innan hon steg in.
"Gå och lägg dig. Vad har hänt?" säger hon med oro och ser på honom.
"David sover, jag arbetar hela dagen vilket du vet eftersom du sagt det. Sedan äter jag middag och går och lägger David innan jag kommer till dig, jag har inte mer tid en så." säger hon lika bitskt tillbaka.

Mattias stängde dörren och gick och satte sig på sängen. "Jaså? Och jag har varit med David idag! Det är hans fel det här!" sa han ännu bitskare. Det var hans fel att han hade feber och mådde dåligt. "Och du är anställd av mig...Du skulle kunna hjälpa mig och vara mer med mig med!".

Elionora såg på honom högdraget och knuffade ner honom i sängen.
"Du sa åt mig att jobba i köket och vara med dig om kvällarna, jag är det." sa hon och lyssnade inte på det han sa om David utan skickade efter en läkare.
"Sen trodde jag att du hade vett nog att skicka efter läkare själv. Sen när har en man blivit slagen av ett barn." sa hon sarkastiskt med ilskna ögon.

Mattias blängde på henne. "Du har förändrats Elionora...". Och för tillfället gillade han inte hur hon blivit. "Han slog mig inte!" sa han sedan förolämpat. "Jag har kommit på hans gåva! Han är särling, han kan prata och styra djur! Jag bråkade med honom över hästen och han fick den att sparka mig och sedan några jävla rävar att bita mig! Jag har säkert fått sjukdomar från dem!". Han var arg och andades häftigt.

"Du skulle inte bråkat med honom då. Du skrämde honom säkert." sa hon och låtsades inte bli förvånad över hans gåva, hon visste inte ens om sin än, troligen var det något hon inte provat på.
Läkaren kom och började undersöka och ta hand om Mattias sår.
"Men både jag och David kan gå om det så behagar." fräste hon till honom.

"Jag bråkade inte med honom! Jag sa bara hur han skulle göra med hästen för att rida men han blev arg på mig för det!". Han lät läkaren undersöka honom. "Frun, upprör honom inte mer än såhär, han har stark feber och såren är infekterade, jag behöver rengöra dem..". Han började rengöra och Mattias blängde på Elionora. "Gör som du vill, du bryr dig ändå inte om mig":

Elionora lugnade sig något.
"Jag är inte hans fru och ska tydligen inte bli det heller." sa hon artigt åt doktorn och vände sig åter mot Mattias.
"Jag bryr mig om dig, men du märker det inte. Jag och David ger oss av i gryningen, adjö." sa hon och gick ut med bestämda steg.

Mattias brydde sig för tillfället inte, febern hade tagit det bättre ur honom. "Visst! Stick! Jag borde aldrig ha varit så dum att jag älskade dig!" sa han argt och doktorn backade snabbt undan och gav bara Mattias några piller mot febern innan han gick.
Då de var borta sjönk Mattias ihop i en hög och tårarna kom. "Jag är världens största idiot" mumlade han.