ORP: The dark war

Isoud ~
Jag lägger armen om Grace's axlar för att stödja henne och rusar ut genom utgången.

Amicia
Jag rusar efter så fort jag kan och faller över gränsen. En Teldorvakt fångar upp mig.
"Prinsessan. Kungen och drottningen har vart oroliga" sade han och hjälpte mig upp på benen.
Utan svar gick jag över till Isoud och Grace, och slog armarna runt dem båda.

Grace

"Det är okej", försöker jag viska, men Isoud och Amicia darr med mig mot Teldors portar.
En vakt tog emot Amicia när hon bokstavligen föll över gränsen och kungjorde att hennes föräldrar varit oroliga. Just det, Amicia var ju prinsessa av Teldor. Hon hade makt, hon hade mat, hon hade en familj. Allt jag inte hade. Men nu brydde jag mig inte, för Amicia lade sina armar runt mig och Isoud. Jag kände mig nästan lite trygg.

Isoud ~
"Herregud. Herregud!" Mumlar jag.

Amicia
"Isoud?" Frågar jag och rynkar pannan förvirrat.

Isoud ~
"Mor!" Skriker jag. Jag har alldeles glömt bort henne. Jag rusar hem. Där sitter hon vid köksbordet. Jag kastar mig om halsen på henne och gråter mot hennes hals. Hon vaggar mig som ett litet barn.

Amicia
Jag vänder mig chockat efter Isoud men hon är redan borta.
Sakta harklar jag mig. Grace står fortfarande kvar så jag lägger huvudet på sned.
"Om du inte har någonstans att bo är jag säker att det finns plats på slottet"

Marie:

Jag känner mig bedragen, utnyttjad, förstörd.
Jag har försökt vara trevlig, leva upp till min roll som en äkta prinsessa.
Men det är bara falska allihop.
"Du väljer Grace, jag är säker att jag kan övertala min familj att du ska stanna. Eller du kanske hellre vill gå med dem?", jag sträcker ut min hand och tittar djupt på henne.
Hon är inte falsk. Eller hur?

Amicia
Jag skakar på huvudet.
"Grace välj vad ditt hjärta säger. Det spelar ingen roll, men du är alltid välkommen hos oss. Okej?" Ler jag vagt och sneglar på vakten som fångat upp mig tidigare. Han står kvar på samma ställe.
Det känns fel att tvinga Grace att välja sida. Det känns väldigt fel.

Isoud ~
Mamma ser på mig. "Isoud, jag har varit så orolig. Och du är helt blodig, vad har hänt?" Jag krama henne hårt. "Jag ska förklara mor. Det är bara något jag måste göra först." Jag drar mig långsamt ur hennes grepp och kysser henne på kinden innan jag går tillbaka till gränsen. Jag ser Marie och blänger på henne, tar Amicias hand och ler lite mot Grace. "Mor är okej. Vad händer?"