ORP: The 4 elements

Zoey
Jag börjar nynna på en bra sång jag har hört. Av någon konstig andledning känns livet underbart. Jag kan göra vad jag vill.

Viola:
Jag går med lätta steg från klassrummet på rast och ut på gården.
Mina tankar vandrar fritt så jag ser inte Zoey framför mig och jag krockar i henne.
"Ouch", säger jag när jag trillar baklänges på gumpen (xD).

Zoey
Jag fnissar lågt, och drar upp henne.
"Hej!", säger jag och ler.

Viola:
Jag ler lite matt tillbaka.
"Varför kom du inte till frukosten..?", säger jag nyfiket.

Zoey
Jag stirrar ner i marken.
"Öh. Jag mådde inte så bra", säger jag tyst, och sneglar upp på henne, "du vet väll vad som har hänt?"

Viola:
Jag lägger huvudet på sned och ruskar på det.
"Nä, vadå?"

Miranda
Jag vaknar upp och vet redan innan jag öppnar ögonen att något är fel. Jag ligger på sidan och kan inte röra armar eller ben, så de måste vara fastbundna. Jag ser mig omkring och kommer fram till att jag ligger i något sorts bagageutrymme. Jag förstår ingenting, det sista jag minns är att jag var osynlig och satt i trädet. Någon måste ha hittat mig, men vem? Mannen i huva? Plötsligt tvärstannar bilen och hör snarare än ser hur någon öppnar luckan till bagageutrymmet. Någon rycker tag i mig bakifrån och jag ska precis skrika när en trasa med något illaluktande på pressas mot min mun och näsa och hela jag sjunker ihop,
jag kan inte tänka och min kropp känns hundra kilo tyngre. Trasan försvinner från mitt ansikte och bilen startar igen. Jag märker det knappt. Drogad.

Zoey
"Hm. Du vet att jag och Miranda... Typ hade ett... Förhållande", mumlar jag, "jo, det är liksom.. Över"

Viola:
"Åh.. Tråkigt att höra", säger jag och menar det verkligen.
"Var är hon nu..?", frågar jag nyfiket.

Zoey
Jag nickar tyst, och tittar mig omkring.
"Hon satt i trädet förut. Oroa dig inte, hon är säkert bara osynlig", mumlar jag.