Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Abigale)
Hon tar en djup porslinstallrik och fyller med älgköttsgryta och hon tar en bit bröd med smör och kokt skinka på och lägger på en platt tallrik. Hon bär in allt i matsalen.
- Så, då var middagen serverad, hoppas det smaker fröken Scarlett. Säger hon och ler. Sedan går hon tillbaka ut i köket och hämtar ett glas med mjölk. Hon ställer det på bordet framför flickan.

- Du kan lämna tallriken på bordet när du ätit klart. Säger hon, sedan börjar hon gå tillbaka mot köket.

Hon ser på maten och ögonen blir stora av förvånad.
- Så mycket mat!
Hon ler stort och nickar. Sedan tar hon bestiken som ligger breved och börjar att äta.
När hon var klar går hon och hämtar Devin.
- Var det gott nu ska vi rasta dig så jag itne får någon övaraskning i morgon.

Nicolai står vi det stora fönstret i balsalen med ett glas i sin hand. Då och då tar han en klunk.
- Brutus! Ropar han, Efter några sekunder är brutus inne i salen.
- Ni kallade herre?
- Hur går det med förberedelserna för imorgon?
- Utmärkt herre, jag har erhållit fem flaskor med blod med årgång 11, fem flaskor med årgång 20 och två flaskor med årgång 40. Vi har städat alla rum som kommer att användas, den norra balsalen är skurad, moppad, dammad och utsmyckad. Vi har förberett maten till dina vänners varelser och Abigal håller på att sy in den röda klänningen ni gett till fröken Scarlett.
- Bra. De borde komma strax efter solnedgången, se till att allt är klart tills dess.
- Ja herre, givetvis. Något annat jag kan göra för er?
- Ja ni kan hämta en flaska med årgång 2, jag känner för barnblod.
- Genast herre. Svarar Brutus och lämnar salen, han åter kommer strax efter det med en flaska på en silvrig bricka.

- Ställ den på bordet och ta bort den tomma flaskan. Här ta mitt glas också. Jag vill ha ett rent glas när jag byter årgång.
- Givetvis herre.
- Ni kan gå nu Brutus. Brutus lämnar salen och stänger dörren.

Nicolai hämtar ett glas av blod och återgår till att stirra ut genom fönstret.

Hon bär ut valpen och tillsammans går de runt slottet och kommer till en vacker trädgård. Devin blir som tokig och springer till en buske och lyffter bakbenet och gör sina ärenden och sen springer han glatt tillbaka.
- Är du klar nu? Hon ler och lyffter upp honom.
- Vad du är duktig.
Hon kysser honom på huvudet och tillsammans går de in igen.

Nicolai ser Scarlett rasta Devin,
- Vilken söt flicka, väldigt rar. Säger han till Lucifer som fnyser av lågt intresse.

Han öppnar glasdörren och går ut på balkongen, Lucifer följer efter. Lucifer ser på sin herre med bedjande ögon.
- Flyg iväg du och hitta något att jaga, men va tillbaka innan månen står som högst. Lucifer bockar och skakar på sin kropp för att byta skepnad sedan flyger han iväg i kvällens mörker.

Nicolai tar ännu en klunk från sitt glas och andas in den kyliga kvällsluften, även om han inte kan känna hur den kyliga luften bränner i hans lungor kan han känna alla dofter som vintern bär med sig. "Det är inte många dagar kvar tills första snön faller..." Tänker han medan han rullar glaset i sin hand.

Han går fram och tillbaka på balkongen i långsam takt.

Hon återvänder till sitt rum och en skål vatten står vid korgen. Försiktigt sätter hon ner valpen som traskar glatt till korgen och kryper ner och somnar.
- Sov sött.
Hon kryper själv ner efter lagt lite ved i brasan och kort efter så somnade hon.

Nicolai går in igen men lämnar dörren lite på glänt så att Lucifer kan komma in. Han går ut ur balsalen, han vandrar tanklöst runt i slottet och finner sig själv utanför dörren in till Scarletts rum, han trycker försiktigt ner handtaget och går in. Han avger inga ljud medan han långsamt går fram till hennes säng.

Han ser på flickan, "så vacker hon är när hon sover fridfullt..." tänker han. han lägger en av hennes lockar som hamnat i hennes ansikte tillrätta på kudden. Han ler och ser på henne en sista gång innan han går ut ur rummet och stänger dörren tyst.

Han fortsätter att vandra tanklöst runt i slottet och stannar till sist utanför den stora balsalen, den med vita dörrar. Han tar fram nyckeln han har runt halsen och låser upp dörren.

Han går in och går långsamt fram till porträttet över eldstaden, han drar av lakanet och stirrar på porträttet av Monique.
- Min käraste, vad ska jag göra? Min kärlek för dig har bara blivit starkare och starkare allt efter åren gått... Jag kan fortfarande känna hur ditt vackra hår doftar av hallon och rosor. Jag kan minnas hur vi fyllde detta mörka slott med skratt, hur du fyllde det med värme och ljus. *suck* Jag är en ensam man, ett monster av natten. Men du, din kärlek, den lever inom mig ännu.

Han ser på porträttet och en tår strilar ner för hans kind. Den förvandlas till is och krossas när den landar på golvet.
- Jag har inte gråtit en enda tår på 720 år, men bara blotta tanken på kärleken vi delade kan få mig på knä vid ditt porträtt... Hans trycker med sina fingrar på porträttet.

- Scarlett har vuxit i mitt hjärta... Jag vet inte om jag kan låta henne leva ett människo liv, låta henne lämna mig hon med. Jag måste omvandla henne, men hon ska få en chans att bli lycklig med mig först. Men ingen kan ta din plats... Min älskade Monique...

Nicolai går fram till de stora fönsterna, han drar undan gardinerna från ett av dem och öppnar den enorma glasdörren som döljer sig där bakom. Han kliver ut på den stora terrassen.

Han går ner för den stenbelagda trappan och vidare ut i trädgården. En stor fontän står i mitten, han går fram till den och doppar sitt finger i det kalla vattnet, det fryser till is av hans beröring...
- SER DU VAD JAG HAR BLIVIT!? Vrålar han ut i nattens mörker. Han knyter sin näve och slår den hårt i isen som spricker till miljontals små bitar och flyger upp i luften för att sedan landa runt om honom.
- SER DU VAD JAG HAR BLIVIT?! SER DU VILKET MONSTER DU GJORT MIG TILL?!! Vrålar han och faller ihop på den kalla marken.

Hennes andetag är lugna och hon andas lugnt. Även Devin andas lugnt även om han snarkar till då och då. Rummet är fortfarande varmt och elden har brunnit ut när hon hör vrålanden. Hon vaknar ur sin sömn och ser sig om. Var det en dröm? Men sen hör hon det igen. Snabbt drar hon rocken om sig och springer ner och ut på terassen. Hon faller ner på knä vid Nicolais fötter.
- Nic. jag menar herr Blackwodd hur är det? Hon hackar tänder av kyla men hon ser på honom och ser oroad ut.
- Jag vaknade av ert vrålande och jag blev oroad.

Nicolai ser på Scarlett med svarta ögon, hans kropp, själ och hjärta är tyngt av en obeskrivlig sorg. Han fäller ännu en tår som blir till is precis när den droppar från hans ansikte.

- Jag... ber om ursäkt... Säger han och vänder bort sin blick från henne.
- Du borde gå in igen, du kommer bli sjuk... mumlar han med dyster och ansträngd röst.

Hon smeker hans kind och ler.
- Jag har varit mindre klädd i vinterstorm.
Hon ler medan hon smeker hans kind.
- Klarade jag mig då klarar jag mig nu. Kom vi går in.
Med de orden reste hon sig och sträckte ut sin hand.
- Snälla Herr Blackwood