Skogens hemligheter

Indra slog ner blicken, hon var inte det. Eller Indra visste inte egentligen om hon var adlige eller ej, men hon dög inte. Vad hade hon förväntat sig?
"Jag vet inte vad jag är." sa Indra svagt då hon inte visste om hon borde yttra sig eller ej.

Vincent stirrade nu på sin far, förargat. "Och vad ska det betyda?!" utbrast han och reste sig upp med skrammel. "Jag bryr mig inte ett skit ifall Indra är adlig eller inte". Han vände ryggen mot bordet och började gå.

Indra och hans far såg förvånat på Vincent.
"Men Vincent, det handlar inte om det. Det handlar om egendomar att knyta familjer och göra dem starkare." sa Indra och ställde sig upp för att försöka lugna honom.
"Dessutom har ingen sagt att jag är adlig, men jag har inte den uppfostran." sa hon försiktigt och vågade inte kasta en blick på hans far.

Vincent stannade upp men såg inte på sin far. "Jag bryr mig inte" upprepade han. "Om jag gifter ska det vara av kärlek...". Hans far fnyste. "Kärlek?".

Indra tystnade, vad skulle hon säga? Medla mellan far och son?
"Jag ska dra mig tillbaka." sa hon till dem båda och neg, "Men jag vet inte vilken min familj är, de som födde mig, kanske se det först?" sa Indra innan hon gick.

Vincent hörde knappt utan stod bara med knytna nävar. Då Indra gick ägnade han inte sin far mer ord utan gick ut efter henne. Han gick snabbt om henne och fortsatte upp mot sitt rum.

Indra suckade men gick inte efter honom, hon önskade mer att far och son skulle komma överens då de verkligen hade varandra.

Väl uppe på sitt rum så stannade Vincent äntligen upp. Kunde inte hans far bara försvinna? Sluta lägga sig i hans liv då han inte brytt sig förut?
Han önskade verkligen Indra var hos honom nu...Vincent suckade tungt och satte sig på sin säng.

Efter en stund gick Indra till Vincents rum och knackade på, han hade kanske lugnat sig nu? Hon visste inte men hon väntade.

Vincent reste sig snabbt då det knackade. Han hoppades för allt att det var Indra, inte någon tjänare eller ännu värre, hans far. Han gick fram och öppnade, ett leende spreds över hans ansikte då han såg henne.