{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Liria såg på Evin med kall blick men vände sig sedan förtvivlat mot Michael. Hon sjönk ner på knä framför honom och grät som om jorden höll på att gå under. "Åh Michael! Vad ska vi ta oss till, jag och min familj! Han kom igår, kungen!"
Michael stelnade till. "...Kung Randa? Eller Leck?"
Liria såg trött på honom, "Nej. Vi är på Murgons marker, det var kung Murgon som kom. Dummer." snyftade hon. Michael var riktigt bekymrat. Han drog upp Liria i sitt knä och bad henne berätta om hela besöket och vad som gått fel. Fundersamt strök Michael Lirias hår när hon lutade sitt huvud mot honom. Han bara visste att Leck hade ett finger med i spelet här också!!!

Evin såg på dem med blixtrande ögon, så han hade något ihop med Liria ändå. Hon lyssnade på samtalet, samtalet om kungar hon bara hade hört namnet på. Hon blev åter den där stela personen hon hade öppnat sig för Michael men han hade en annan..

"Så Murgon kommer riva ert värdshus?"
Liria nickade och grät lite till. Michael suckade och beordrade sedan Liria att fortsätta jobba, innan hon gick gav hon Michael en puss på kinden. Han log. När Liria var bort vände sig Michael mot Evin, "Vi måste hjälpa dem! Och...du ser lite stel ut, vad är det?"

"Det är inget." sa Evin med kall röst och dolde alla sina känslor, kyssen hade bekräftat allt. Varför skulle hon hjälpa dem? Vad hade hon för nytta av det? Hon kunde lika gärna ge sig av härifrån och aldrig se honom igen.

"Men jag ser ju att det är något?" sa Michael och rynkade på pannan. Försiktigt satte han sig bredvid Evin.

Evin slöt sig än mer och vände huvudet från honom. Hon var sårad, ledsen och arg men visade inte något av det även om man såg att något var fel.

Michael vände på Evins huvud, tvingade henne att se in i hans ögon. "Säg, kom igen nu, fattar du inte att man blir orolig?"

"Du och Liria." sa Evin med iskall och hård blick, hela hon var stel och hon dolde allt för att inte visa hur sårad hon var.

Michael drog efter andan. "Jaha" sa han andlöst. "Det är inget, jag lovar. Det var, men inte längre. Jag...jag svär på min vältränade kropp att det inte är något!"

"Lovar du?" säger Evin något mildare, med den röst som hon använde för honom, inte reserverad.