förbjuden kärlek (hp)

Snape reste sig upp efter en stund och gjorde en förtrollning så att kläderna blev lite mindre.
Han hade verkligen blivit smalare.

Jag var inte den enda som var orolig för Snape.
Professor Dumbledore kollade dit tillochmed oftare än mig.

Snape fick fram ett glas vatten och slukade det väldigt fort och blundade.
Albus brydde sig om honom, ja det var vad han påstod i alla fall.
Själv tyckte Severus inte det.

Men madam Pomfrey satt på sin plats, så Snape kunde nog inte vara i sjukhusflygeln.
Jag åt långsamt och hoppades få se Snape skrida in i salen på sitt dramatiska sätt.

Snape kände hungern riva i magen men han ville inte gå dit just nu.
Han hade haft samma tanke i huvudet hela dagen och kunde inte äta på grund av det.
Han hade ingen matlust hur mycket magen än klagade.

Albus pratade allvarligt med McGonagall, och sedan reste sig Albus.
"Kan jag få er uppmärksamhet, tack" sa han högt så det ekade i salen.

Snape la den kalla påsen mot bulan igen och kände att han i alla fall började må en aning bättre.

Alla blev snabbt tysta.
Dumbledore vandrade långsamt fram och tillbaka.
"Som ni vet, lever vi i mycket farliga tider" sa han. "Lord Voldemort har återvänt, och jag tänker naturligtvis bara på ert bästa. Jag har förbjudit alla Hogsmeade utflykter ..."
Många klagade högljutt och buade. "Tystnad!" sa Albus. "Och alla quidditchmatcher"
Ännu mer klagomål kom, men den här gången satte han sig ner bara och suckade.

Snape hörde något från högre upp, det lät som klagomål.
Han suckade och gick mot stora salen för att försöka äta lite i all fall och när han kom dit så öppnade han bara dörren så pass att han skulle kunna slinka igenom men höll på att springa ut igen när det höga ljudet kom emot honom och det kändes som om has huvud skulle sprängas.
Men han fortsatte till sin plats med handen för bulan på hans huvud.

Jag var minst lika arg som alla dem andra, jag skulle aldrig få följa med Snape för att dricka något som han lovade, och jag skulle inte få spela quidditch.
Men jag klagade inte högljutt, jag blev besviken och sur på insidan.
Men jag blev lite gladare när Professor Snape steg in med snabba steg.