Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus var tillräckligt nära nu för att nudda Ethan, och det gjorde han också. Han lade sin arm om hans axlar och tryckte sitt lår mot hans.
"Det är bara film", sa han, fortfarande leende.
Med handen, som satt kopplad till armen som låg över Ethans axlar, lekte han lite med Ethans hår.

Ethan slappnade av då Pontus la en arm om honom och lutade sitt huvud mot hans axel. Han kände sig lite trygg.
"Jag vet..." mumlade han sen. "Men.....jag är en riktig fegis...jag blir jätte lätt rädd". Men han sa nästan aldrig det då han inte ville bli kallad fegis.

"Det är okej", svarade han, "Jag förstår. Sandra hatar skräckfilmer, jag lugnade henne när vi var små och såg på filmer som mamma och pappa förbjöd. Men liksom... Vi var ensamma hemma, så klart vi gjorde förbjudna saker då."
Han log snett åt minnet.


[Blöööh... Jag behöver läsa mer, jag tappar ju allt när jag inte skrivit på länge. <.<]

(Det kan vara en bra ide xD)

Ethan log smått åt det Pontus berättade trots att en karaktär nyss blev halshuggen på tv:en. "Du lugnar mig också" mumlade han och blundade kort för ännu en blodig scen.

Pontus nickade och vände uppmärksamheten till filmen igen. Blod sprutade och hjärnsubstans visades men han blev inte berörd.
Det var ju trots allt bara film.
Han slutade leka med Ethans hår men lät armen ligga kvar om hans axlar.

Ethan såg vidare på filmen. Han hade sett värre skräckfilmer, men den här var rätt hemskt. Han gav inte ett ljud ifrån sig tills filmens hemskaste scen kom.
Han slog skräckslager händerna för ögonen och pep till. Nu hjälpte det inte ens att Pontus var där.

Pontus hoppade till och blev faktiskt lite rädd för första gången. Han slutade i alla fall inte le, men kröp ihop en aning jämte Ethan som verkade ta det hårdare.
"Det är okej", viskade Pontus i hans öra.

Ethan tog sina händer, som darrade, från ögonen. Han lutade sig emot Pontus. "Hoppas filmen är slut snart" mumlade han. Och det blev den, tio minuter senare med ett sista blodsprut.
Ethan satt fortfarande mot Pontus. "Jag är glad att den är slut....". Han var fortfarande lite skrämd och var säker på att han skulle få mardrömmar.

Filmen slutade inte precis lyckligt, utan sista scenen var ett brutalt mord på en ensam kvinna.
Pontus såg över på Ethan.
"Det är okej", sa han återigen och försökte låta uppmuntrande och lugn.

Ethan såg tillbaka på honom, han kände sig som en fegis, en liten barnunge som blev så rädd, så rädd jämfört med Pontus som knappt reagerat.
Han reste sig och tryckte ut filmen ur tv:en och satte sig sedan vid honom igen. "Något mer du vill se på?" frågade han med tveksam röst, för han var inte säker på ifall han klarade av mer skräck. Men de hade andra filmer också.