En pusselbit borttappad (PRS fashion7 & KajsaRC2001

Puck gick långt in i skogen tills hon såg en hög gran. Hon hävde sig upp på den lägsta grenen och fortsatte högre och högre upp.

Li funderade en stund, ursäktade sig, och sprang efter Puck . Långt in i skogen såg hon ett par skor, långt upp i ett träd. 'Puck?'

"Ursäkt mig" sa hon till det gamla spöket på grenen bredvid. "Vad är det?!" skrek hon och kollade på Li. "Ska du inte stanna med din lilla spanska pojke?"

'Va? JAHAA! Puck, vi bara skojade, jag är säker på aatt han inte menade vad han sa. Spring inte iväg sådär, du kunde ju ha sagt något! Snälla kom ner?' Li förstod äntligen varför Puck vart avundsjuk.

"Nej" sa hon tvärt "Jag har det bra här uppe, visst är det så Larch?"

'Puck kom neeer!!!' skrek Li trött. 'Jag kommer och hämtar dig annars, om jag så måste stå ut med min höjdskräck!'

"Gör så" skrek Puck tillbaka. "Jag kommer inte ner!"

Li svalde rädslan och började klättra, ju längre upp hon kom, destå snabbare och skakigare blev hennes andetag. När hela Puck var inom synhåll vågade Li titta ner - dålig idé. Hon blev förskräckt över att marken såg ut att gunga så där hemskt under henne. Ett gält skrik åkte ur henne innan hon började falla.

William hörde Li skrika och började springa mot skogen.

Puck kollade ner mot den falland Li. Hon hoppade ut från granen och bad spökena om hjälp. Änu en gång landade hon med en duns på marken. Hon skulle just springa fram till Li när William stod med henne i famnen.

William såg irriterat på Puck. 'Du gör mer skada än hjälp. Gör oss alla en tjänst och håll dig borta från Li. Vi vet båda atthon inte kommer vara säskilt glad på dig när hon vaknar.' sa han på slarvig engelska innan han gick mot lägret. Han såg på den slappa kroppen i sin famn. Li var verkligen söt, tänkte han och log för sig själv.

(Pallar inte skriva engelska längre xD)