De utvalda

Hon ser framåt mot solen som mer och mer stiger över horisonten. "Lite då och då. När något är att fira, eller om han har en ny särling att visa upp, eller kanske om någon fin gäst kommer på besök. Men det är inte alltid vi behöver vara med, ibland får man uppgifter eller bara vänta i deras sängar." säger hon och rycker på axlarna.

Ethan nickade förstående. Då kanske det skulle bli fest snart igen då...Men han hoppades de inte behövde vara med. Visserligen hade det inte varit så farligt sist men värre kunde hända.
Han ökade på farten.

Eletha ökade farten hon med inte för att hon ville komma fram, men kanske för att få det överstökat att Ethan skulle få det överstökat. Hon undrade hur han skulle reagera på det hela. "Visa inga känslor, visa dig inte svag, bara kall och hård annars utnyttjar de det, dina svagheter. Fokusera enbart på din uppgift och gör den." sa Eletha som råd åt honom.

Ethan nickade igen. Han visste inte hur hård han kunde visa sig men han kunde ju försöka vara känslokall. Men han hade alltid haft lätt för att visa känslor...
Han red på tyst sen ett tag och de kom bara närmare och närmare lorden. Solen steg på himmelen och långt där framme såg han en by och en stor gård.

"Det kommer gå bra." sa Eletha vänligt och log mot honom. Men då de närmade sig lorden blev hennes hållning stel och hotfull och blicken kall och hård. De rider in på borggården och hon hoppar lätt av hästen och slänger tyglarna åt en rädd och förskrämd stallpojke innan hon börjar gå mot porten i väntan på Ethan.

Ethan såg Eletha förändras och försökte göra likadant själv. Hans ansikte blev så känslokallt han kunde och man kunde tydligt skymta en kniv vid hans bälte.
Han hoppade av från sin häst och gick efter henne med något stel gång.

"Släpp in oss, vi kommer med bud från kungen." sa Eletha med hård röst till vakterna som vägrade. Eletha suckade och slog ner dem öppnade sedan portarna och gick vidare mot matsalen där hon slog upp dörrarna. Där satt lorden med familj och åt frukost.

Ethan gick efter snabbt och slängde inte ens en blick på vakterna för att hålla sin mask. Då de kom fram till matsalen skickade han Eletha en blick som sa "Ska du prata eller jag?". Han skulle ju kasta en kniv på honom sen men det kunde de ju ta sist.

Hon nickade åt honom att han skulle tala och lorden skickade ut sin familj, Eletha hindra dem inte. De hade inte fått order om att skada dem och hon studerade Ethan hur han skulle göra nu, det var hans uppdrag inte hennes.

Ethan svalde omärkbart och tog ett steg fram. "Du har undanhållit pengar från Kung Randa, vi har skickats hit för att hämta dem".
Lorden ställde sig något nervöst upp. Han hade hört talas om Eletha och han litade på att Ethan kunde göra skada han med. "Kungen ska få sina pengar" sa han.
Ethan var glad inombords att lorden förstod. "Bra" sa han så känslolöst han kunde. "Men kungen vill lära dig en läxa också". Han drog fram en kniv och siktade snabbt in sig på armen. Han tvekade för någon sekund innan han kastade, men mindes sedan sin familj och blev beslutsam. Han kastade iväg kniven och den träffade rakt i armvecket.