Prs mellan Wolfie och Jessica

Ethan

När brödet var undanstoppat och bordet var rent satte jag mig att vänta på Adele. Det gick kanske en halvtimme innan jag började undra vart hon tagit vägen. Nåja, hon kanske bara tog god tid på sig, ingen fara.

Akille

Jag såg hur Eldhåret nästan gav upp och lät sig ledas av Will. Jag följde efter i trav för att hinna med dem.

Will släppte smått på sitt grepp så inte Adeles arm skulle svartna och falla av. "Hm...undrar om han har märkt att du är borta än...skulle bra gärna vilja se hans min då".
Adele stirrade bara ner i marken medan de gick för att inte visa de tårar som hotade att tränga upp. Varför var Will tvungen att göra det här? Och varför hade han en räv med sig?
Samtidigft kom Lars och Tom hem, de hittade en blombukett på marken, Tom plockade upp den och gick in. "Vart är Adele? Hon verkade ha glömt en bukett här ute" frågade han Ethan då de kom in.

Akille

Vi fortsatte under tystnad djupare och djupare in i skogen.

Ethan

Jag tittade upp när männen kom in och log till hälsning. "Jaså? Ja, hon gick ut för att plocka blommor för trekvart sedan", sade jag vänligt sedan. "Men det är nog ingen fara, hon hittade säkert finare blommor och gick för att plocka dem istället".

Tom blev smått orolig, trekvart sedan? Det var ganska lång tid. "Är inte lite väl lång tid, att plocka blommor, nu har det ju blivit mörkt och kyligt också". Han la ifrån sig blommorna och gick ut igen, ett varv runt huset för att se om Adele fanns någonstans, men han hittade inget, föruom lite blod på marken. Han gick in igen "Jag får inte syn på henne någonstans....och jag hittade lite blod på marken, kan hon ha gjort illa sig?".

Will var nöjd över att Adele verkade så nedslagen. Tillslut tyckte han att det var tillräckligt långt inne i skogen och släppte henne.
Adele sjönk ner på marken och såg inte mot Will, istället studerade hon räven med sorgsna ögon.
"Akille, se till att hon inte smiter, jag ska se om jag kan hitta lite ved och något att äta" Will gick iväg mot några träd.

Ethan

"Jo, du har rätt...", mumlade jag ohörbart när Tom gick ut. Jag satt och funderade när Tom kom tillbaka och berättade om blodet. "Va? Blod?" frågade jag förvirrat. Åh nej... "Fick ni inte tag på Will?"

Akille

Jag satte mig ned på Wills kommando och tittade bistert på Eldhåret med mina forskande räv ögon.

"Nej, han hann undan..."sa Tom. Hans oro för Adele växte sig starkare. "Blod ja....där jag hittade blommorna....har något hänt henne".

"Snälla...." bad Adele räven, den verkade ju förstå Will. "Låt mig gå....han....han kommer döda mig annars" hon tittade på räven med bedjande ögon.

Ethan

"Innan han jagade mig kidnappade han henne för att... Hrm... Hämnas", sade jag förstulet och tittade ut. Himlen mörknade och Adele var borta. Och dessutom var Will på fri fot.

Akille

Jag tittade ned på mina tassar och skruvade på mig. Jag hade ingen anledning till att prata med henne så jag skakade bara på huvudet.

"V-va?" Tom lät förskräckt. "Då har han säkert tagit henne igen!". Han hade missat ordet "hämnas" i sin förskräckelse. "Vi måste ut och leta nu! Tänk om han gör illa henne!" kved Tom till och skyndade sig ut.

"Snälla...." bad Adele med en röst som skar sig. Räven tänkte inte hjälpa henne. Hon drog upp knäna till hakan och lät sitt röda hår gömma sitt ansikte.

Ethan

"Jag kommer också!" ropade jag och skyndade mig att hoppa i ett par av Lars trätofflor som var alldeles för stora och sprang efter Tom.

Akille

Jag kände medlidande för tjejen och tassade oförskräckt fram till henne. Jag gnällde tröstande och tryckte min kalla nos mot hennes hand.

Lars skyndade också efter och han såg ursinnig ut. Gud nåde den som gjort illa Adele. "Hoppas han inte gjort illa henne" mumlade han gång på gång medan han sprang efter Tom in i skogen.

Adele tittade upp på räven. Hon log svagt. "Varför är du här med Will?" frågade hon och strök Räven mellan öronen.