Gatubarnens överlevnad

-Mår du bra? Jag går och kollar vem det är.. Sa Johan mjukt och gick mot ladan. Han såg någon vid dörren och sa försiktigt:
- Kom fram!
....
[ inte dissa ]

((Jag har tyvärr ingen tid att vara med i ett sånt här roll som är såpass aktivt ))

Okej

Ingen skriver ju

En pojke som Aleya inte kände igen kom fram till ladugårdsdörren och sa åt henne att komma fram. Det gjorde hon, men försiktigt. Hon höll fram spannen med mjölk.
"Det var inte meningen. Jag föll från loftet." fick hon ur sig. "Och det var fel av mig att gömma mig på loftet, jag vet, men jag var bara så trött. Jag..."
Hon stoppade till. Varför var hon nära att berätta att hon hade rymt?! Hon kollade på pojken.

-Aa okej, sa Johan vänligt och log mot henne.
Han visste inte vad han skulle göra nu, så han bestämde sig att stanna.

"Hur är det med bondmoran?" frågade Aleya. "Jag skrämde visst henne rejält..."

Fredrika och bonden hade följt efter pojken och bonden försökte nu lugna den förskräkta bondmoran.

-Helt okej. Bara lite chockad... Sa johan och kollade bakåt. Där stod killen och mannen också nu.

Aleya tittade dit pojken tittade.
"Fred!" utropade hon när hon fick syn på honom/henne (kommer inte ihåg om Aleya vet).